Ända sedan jag först hörde talesättet ”undantaget som bekräftar regeln” har det förbryllat mig. Hurdå att regeln fortfarande är sann när saker inte följer den? Jag tror nu bara att jag utsatts för underliga användningar, för egentligen är det rätt enkelt: det måste finnas ett andra för att något ska vara normalt. Åtminstone för att normalt som begrepp ska existera. Heterosexuella har alltså homosexuella att tacka för sin läggning. Aldrig det skulle finnas ett ord för det ens om det inte var så att vi hade avvikare i klassen.

Vad som är heterosexuellt är inte något som behöver definieras. Det är homosexualitetens uppgift att definiera vad som inte är hetero. Du frågar inte en heterosexuell när den började dras till det motsatta könet, du frågar ut avvikaren när den började avvika. Det behöver inte ens vara illa ment, det är bara inte så lätt att se det som tas för givet. Därför är det en lysande idé att vända blicken mot heteron och det heteronormativa. Varken homo eller hetero är heller bara fråga om vem man älskar.

Ur motiveringen till temat på den officiella sajten står att läsa: Om en person bryter mot de oskrivna regler som finns gällande kön och sexuell läggning hamnar denna helt plötsligt i en situation av att bli ifrågasatt eller uttittad. Dessa konsekvenser är inte rimliga och i sin extrema form leder de också till betydligt farligare och svårare situationer.

Heteronormativitet skapar förväntningar på hur en person ska bete och uppföra sig samt uppfattas gällande kön och sexualitet. Dess begränsningar och konsekvenser gör att individen lätt hamnar i konflikt med sig själv. Hbt-personer måste oftare än andra ställa sig frågan om man aktivt ska välja att anpassa sig efter normen eller bryta mot den. Att alltid behöva tänka efter och tvingas välja är emotionellt kostsamt och begränsar våra möjligheter.

Även om HBT-personer måste göra detta val oftare än heteros är det en sak som är väl värd att fundera på för vem som helst. Alla vi som är nästan pinsamt mycket hetero (för att göra mig till nån slags sexualitetswigger) kan också vara måltavlor för tillmälen och hatbrott. Jag behöver inte älska någon annan man för att riskera bögstryk på krogen. Ingen behöver ens tro det.

Det sätter fokus på vad som verkligen spelar roll i hatarens ögon. Det avvikande beteendet, skit samma vilket det är. Fan troru man säger straight om heterot för? Den raka smala vägen. Den rätta, normala? Därför behöver heterosexualiteten en spegling, en granskning av sig själv som vilken grupp som helst. Kanske, vem vet, hittar man den speciella gen som gör människor heterosexuella? Eller så hittar vi flera grupper i det till synes enade normala.

- - -

Här kan man göra det ganska roliga testet Hur hetero är du?

Skrivet av: