Det var banne mig ingen liten hög med skit som Beatrice Ask levererade häromdagen. Alltså att skicka ut färgglada kuvert till alla som misstänks för sexköp. Det största taktiska och moraliska störtdyket är förstås gällande rättsäkerheten. Det borde verkligen vara ett minsta krav på en justitieminister att förstå vilket problem det är att straffa icke dömda personer. Det går inte ens att skapa några undanflykter, Asks uttalanden om önskad effekt är tydliga med att det rör sig om straff före dom:

"För jag tror att det värsta som kan hända många av dem som är ute och köper sex, det är att någon i omgivningen får reda på att de har varit ute i detta. [...] Det tror jag skulle ge en mycket större effektivitet än ett par års fängelse. Om jag ska vara riktigt ärlig. Och det är lite grann, egentligen den här, att du får skämmas på torget."

Rättsäkerheten är dock inte viktigast. Det här kommer naturligtvis aldrig bli verklighet. De röster som använder detta som vapen mot sexköplagens hela princip, eller i allmänhet ropar 1984, tar ändå i lite väl mycket. Beatrice Ask är inte ensam om att vara så här jävla blåst i politiken, men hon har motstånd så det räcker. Det räcker med att Reinfeldt suckar i radio för att man ska fatta det.

Rättsäkerheten är inte viktigast eftersom det hade nämligen varit precis lika illa om det handlat om dömda personer. Nä, snarare visar Ask bara upp ett exempel på hur det fortfarande krävs mycket snack och gärna en del hockey angående vad sexköplagen faktiskt är och hur den bör användas. För det är så tydligt att juridik inte har med saken att göra för henne. Beatrice Ask vill möjligen förhindra brottslighet, men mest vill hon jobba på att hålla det där med sex i sitt mest slemmiga träsk.

Det som är så talande är ju hur just detta brott ska vara föremål för allmän uthängning men inga andra. Ingen fråga om att skämmas för att vara brottsling, nä, Ask vill att man ska skämmas för att man är en kåtbrottsling. Eller vad man nu köper sex för, men Ask har garanterat kåtgubbe i huvudet när hon säger att "dottern ska veta vilken typ hon har till far". Tala om att staten bestämmer moral och god sed där den borde hålla käft.

Alltså straffa är en sak, men avgöra hur familj och omgivning ska förhålla sig är ett fuck no. Vad man än tycker om sexköpslagen ska den inte vara till för att upprätthålla Beatrice Asks privata moral och essentialism. Du kan vara hur mycket kåtgubbe du vill utan att behöva skämmas offentligt. Vi har en lag mot utnyttjande, that's it. Vi behöver inte fler offentliga kungöranden om att män är sexuella rovdjur.

- - -

Upptäckte förresten efter att jag skrev texten ovan att Louise Persson angripit saken på liknande sätt - fast med motstånd mot hela lagen snarare än specifikt Asks inställning förstås.