Veckans mest intressanta sexdiskussion i åtminstone bloggkretsen jag läser handlar om kukstorlek. Nu är det inte direkt nån beef mellan Team Storkuk och Team "Viktigast är vad man gör med den", men grovt tillyxat kan man läsa det som en debatt om idealstorlekar.

Det mest intressanta är att både Johanna Sjödins storkuksfäbless och Kvalitetsbloggens diss av storleksfixering frontar med argument baserade på vaginalpenetrationens särställning som det normala:

"Den allmänna fixeringen vid penisstorlek har sitt ursprung i att män desperat vill hålla fast vid myten om välsignelsen med vaginalsex." skriver Ia på Kvalitetsbloggen och Johanna Sjödin menar: "Någonting som också är återkommande är att personer talar om att jag har fel för att stora kukar inte går in hela vägen (vaginalsex är normen)."

När Sjödin vittnar om att män provoceras av hennes preferenser är det förstås oerhört lockande att anta perspektivet att det är något som män själva lagt grunden för genom att lägga vikt vid kuken-i-fittan (och varför inte allmän manlighetstävlan?) - men det är samtidigt helt rimligt att göra en direkt jämförelse med motsvarande traditionella storleksideal på kvinnors bröst och göra det till mer av en turn-on än direkt relaterat till kuken som verktyg. Bröst har väl aldrig önskats större för att de skulle vara "skönare"?

Vissa bryr sig som fan, av olika och egna skäl, och det kan man knappast göra något åt. Alltså spelar det roll. Men det kan lika gärna vara aversion mot för stora och omöjliga kukar som det kan vara för visuellt tilltalande too much-kukar. Att det skulle utesluta småkukade män är alltså något som felaktigt underförstås av att storleken spelar roll.

Den spelar alltså olika roll för olika människor och som på alla andra arenor får man hitta den man passar ihop med och ibland nöja sig med 8 av 10 rätt. Och kanske variera sig lite.