När jag var liten var min högsta dröm att äga en jordkällare. Det var inte för att jag ville fylla den med exklusiva ätbara saker eller för att jag fantiserade om att fritzla någon ont anande pojke som vägrade leka ryska posten på två. Nej, mitt intresse var mycket mer grundläggande än så.

Jag har alltid älskat jord, sand, grus och sten över allt annat. Det har samma effekt på mig som kattmynta har på katter; lukten gör mig nästintill paralyserad av välbehag och som barn kunde jag äta lika mycket jord som andra barn kunde äta socker. Med konstant mask i magen plöjde jag som femåring igenom vår rabatt och turnerade genom grannskapets sandlådor i jakt på den perfekta kulinariska jordupplevelsen.

Idag vet jag mycket bättre och mamma behöver inte längre avmaska mig regelbundet tillsammans med vår hund. Idag har jag förstått att det finns något mycket bättre än jord i rabatten. Idag har jag funnit Katty Kattströ.

Det började för snart ett år med att vår katt visade att kattlådans sanitära förhållanden inte alls motsvarade hennes förväntningar genom att demonstrativt bajsa på vår badrumsmatta. Jag gjorde rent lådan och när jag rutinmässigt fyllde på med de gråa småstenarna råkade jag andas in samtidigt som det oundvikliga dammolnet slog upp i mitt ansikte. Snart satt jag där med kinderna fyllda med bentonitlera, som upplyft till eufori av denna nya upptäckt.

Jag trodde att vi skulle bli lyckliga tillsammans, kattsanden och jag. Länge vägrade jag inse att jag höll på att dras ner i ett allt djupare beroende men efter flera misslyckade försök att sluta och övergå till kattsandens motsvarighet till nikotinplåster, järntabletter, förstod jag att något behövdes göras. Jag behövde ta mig till en plats utanför Katty Kattstö-tillverkarnas marknad. Jag behövde ta mig till en plats där någon inte ens hört talas om Katty Kattströ.

Efter intensiv efterforskning insåg jag att endast andra sidan jordklotet var säkert nog, och nu är jag här i Kina för att försöka bli kvitt min börda. Men jag har förstått att det är bäst att börja med att trappa ner, och precis innan jag öppnade ytterdörren för att ta mig till flygplatsen sprang jag tillbaka till badrummet för att fylla på en liten liten burk med kattsand.

Det är ju så lite att det inte kan spela någon roll. Jag behövde bara lite till, sen skulle jag vara klar. Bara lite till.