Med tanke på hur narkotikapolitiken sett ut från 60-talet fram tills 2006, hur upplever du de förändringar som skett sedan 2006?

Jag tycker att det har blivit bättre, vi i Liberati har exempelvis påverkat folkpartiet till det bättre, de har velat haft nolltoleranspolitik sen Bengt Westerbergs dagar men nu har de svängt i frågan. Vi i Liberati lyckades övertala Birgitta Rydberg att ändra sig i sprututbytesfrågan, och det tycker jag att man ska hedra henne för att en politiker bytte åsikt. Och det känns skönt. Äntligen har folkpartiet börjat bete sig liberalt, och folkpartiet ska inte försvara ett konservativt parti som vill förtrycka brukaren, och det tycker jag är bra.

Skademinimeringspolitiken tycker jag är bra som ett första steg, och det är ett minimum, det måste vi ha oavsett om narkotika är kriminellt eller inte så måste vi ha skademinimeringsprincipen när det kommer till missbruksvården, och det håller alla med om som jobbar i vården och det håller brukarna också med om osv, så det finns ju en bred enighet och det finns också vetenskap idag som styrker att det är det överlägset bästa sättet att hantera missbruksproblematiken. Så det tycker jag är bra att den debatten är igång där jag hedrar centern och folkpartiet samt de rödgröna för att de tar i skademinimeringsprincipen, så vi har en bred majoritet för skademinimering, och överhuvudtaget inom socialpolitiken ska vi ha den principen tycker jag.

Går vi mot en mer humanistisk narkotikapolitik med harm reduction?

Ja det tror jag, dels för att det internationellt är så, men för att det är vetenskapligt rätt, skademinimering är ingen ideologisk fråga för mig överhuvudtaget, det är mest en pragmatisk fråga. Vi har så här mycket pengar som staten tagit in i skatt skatt som vi kan göra av med, som vi ska använda i vård, missbruksvård, och då är frågan hur använder vi pengarna bäst, och då kan man jämföra mellan olika länder av hur man har gjort, och då upptäcker man att vi ser att vissa länder får mindre heroinmissbruk och vi får mindre sociala problem, och vi får som en följd av det färre brott, mindre inbrott ja mindre kriminalitet överhuvudtaget. Kollar man då på det landet ja hur gjorde dom, ja då visar det sig gång på gång att det land som har använt harm reduction hårdast är också det land som fått bäst resultat. Då är det här inte heller längre någon ideologisk fråga, det spelar ingen roll vilken ideologi du har, utan det är vetenskapen som svarar, och när vetenskapen svarar så kan man skita i ideologin.

Om vi kollar på debattklimatet och ledarsidorna, så ser man att harm reduction får allt större och större gehör, och det är flera som ställer sig positiva till sprututbytesprogram och nu även heroinföreskrivning.

Det är otroligt coolt, Karin Thorsell heter hon och är journalist på tidningen NU och hon fick skriva den ledarsidan och då är det mer eller mindre välsignat uppifrån. Det var ett otroligt steg för oss i Liberati. Ingen hade för ett år sedan kunnat tro att en ledarsida i folkpartiets egen tidning skulle skriva positivt om heroinföreskrivning i Danmark och säger att de borde undersöka det.

Det är påtagligt uppenbart att många som drabbas negativt av Sveriges destruktiva narkotikapolitik känner en stor hopplöshet av att ingenting kommer att förbättras, att Sverige fortfarande kommer att spärra in missbrukare om femtio år. Detta i sin tur skapar en bitter syn på Sverige som nation och samhälle. Vad har du att säga till dem?

Läs historien är mitt råd. För att människor har alltid varit förtvivlade i alla tider. När människor blir förtvivlade ger de upp och så lyckas de inte förändra. Men när de ger sig fan på att de inte ska sitta och fundera på om det här är möjligt eller inte är möjligt utan bara kör på, utan bara struntar i det. Det är människor som gör det omöjliga som är dem som lyckas allra bäst. Det omöjliga går att göra om man ger sig fan på det, det är jag helt övertygad på. Man ska aldrig underskatta att man ska jobba med andra människor, man kan aldrig göra någonting själv. Man måste bygga upp ett nätverk där alla bidrar med något de kan bidra med, för att få någonting gjort.

Vad menas egentligen med harm reduction?

Översätter man det till svenska blir det skadereduktion, eller skademinimering som det också kallas. Det betyder att principen man ska jobba på i all socialpolitiken är vart man kommer att landa om exempelvis ett år. Hur kan vi om ett år ha så få missbrukare som möjligt som missbrukar så lite som möjligt. Det ska vara målet med missbruksvården, och då ska man till exempel strunta i bruket, de vill säga rekreationsbrukare som inte har något problem ska man ignorera. Man ska inte lägga någon energi och resurs på dessa, man ska inte arrestera folk som röker en joint. Istället ska man använda socialtjänsten för att kolla, är det någon här som behöver någon hjälp.

Vi ska alltså inte jaga dessa med polisiära medel?

Polisen som jag ser det har egentligen ingenting med narkotika att göra, utan det är en socialpolitisk fråga. Missbruk är en medicinsk fråga och ingen polis eller moralfråga.

Vad är det för skillnad mellan en restriktiv narkotikapolitik och harm reduction?

En restriktiv narkotikapolitik bygger på att man ska göra det så svårt för människor att få tag på narkotika och då kommer man att lyckas. Målet är att narkotikan ska försvinna så mycket för folk så att den inte märks och då kommer narkotikaproblemen att försvinna. Det är nolltoleranspolitiken och restriktiv politik syftar till noll tolerans. Det ironiska är att dem lagarna blir hårdare och dyrare att driva ju mer man lyckas med dem. Ju närmare man tittar på principen med nolltolerans desto mera absurd och människofientlig är den. Det är det som är problemet, det låter bra för människan ”vi ska inte ha något elände i samhälle, vi ska städa bort all narkotika för det ska inte finnas.” Dels förföljer man människor som handlar eller använder narkotika och försöker då strypa tillförseln genom att lägga enorma resurser hos tull och sådana samhällsorgan. Det är bortkastade pengar, dels för att politiken misslyckats då folk har inte alls slutat brukat narkotika i Sverige, det används mer narkotika än någonsin tidigare vilket betyder att under de här fyrtio åren har man kapitalt misslyckats då man slösat hundratals miljarder på en politik som är fullständigt meningslös. Man har samtidigt skadat samhället då man har skapat barriärer, jag menar hur många människor är det inte som regelbundet brukar cannabis men som samtidigt hatar polisen. Jag själv uppfattar inte polisen som att de finns där för att hjälpa till att skydda en från övergrepp i samhället som man borde tänka om poliser. För mig är polisen snarare en grupp som förföljer andra, och det är för att jag sett vad de gjort mot mina vänner som är helt fredliga människor som de har trakasserat. Då uppstår ett segregerat samhälle där man får människor som börjar hata poliser och myndigheter som senare tar avstånd, vilket är en väldigt farlig utveckling.

Så du menar att ungdomar i redan tidig ålder lär sig att undvika polisen vilket senare sitter kvar även i vuxen ålder?

Det sämsta som hänt det här året är propositionen som gick igenom riskdagen nu som gäller från första juli som syftar till att narkotikatesta barn under femton år utan föräldrarnas medgivande. Det är dubbelt så allvarligt dels för att man börjar jaga barn vilket är en viktig princip då polisen inte ska jaga barn. Det är socialtjänstens jobb att se över barn som far illa i samhället och de har redan alla möjligheter att hjälpa barn som far illa, de har både resurser och kapacitet att ta hand om detta och ur det perspektivet är det en helt onödig lag när det gäller att ta hand om barn.

Den andra viktiga aspekten är att nu flyttar man också polisen mellan barnen och föräldrarna, och det förvånar mig att inte medelklassföräldrar reagerar mer än vad de gör för det är en väldigt allvarlig inskränkning på deras jobb som föräldrar att man nu tar ifrån deras roll som myndighetspersoner för sina barn, och låter polisen kliver fram och plockar in barn till polisstationer på nätterna utan att ens upplysa föräldrarna om det vilket är fruktansvärt allvarligt. Då lär sig barnen redan när dom är tolv tretton år att hata polisen, att polisen är en vidrig jävel som trakasserar en vilket är oerhört allvarligt. Jag tror inte ens Beatrice Ask inser vilken skada hon ställer till med. Och som liberal blir jag oerhört upprörd för det är väldigt farligt.

Vilket regeringsblock är nu mest positivt inställd till harm reduction?

Vänsterpartiet helt klart. Alice Åström tycker jag är Sveriges bästa politiker inom området. Om jag fick en Alliansregering med Alice Åström som socialminister vore jag väldigt nöjd. Jag tycker Vänsterpartiet inom socialpolitiska frågor överhuvudtaget är bäst. De lyssnar bäst och har kommit längst med dessa frågor av samtliga partier vad gäller narkotikabehandling och skademinimering samt håller på att debatterar och omprövar sexköpslagen vilket annars är en moralfråga.

Miljöpartiet däremot tycker jag är det värsta och farligaste partiet inom narkotikafrågor då de där är riktiga moralister ofta i såna här frågor. Till skillnad från det gröna Tyskland som är cannabisvänliga förstår inte det svenska Miljöpartiet som är ett narkotikamoralistiskt parti. Inom sexköpslagen är de absolut värst av samtliga partierna då ingen annan går så hårt emot dessa som Miljöpartiet.

Men tror du inte att det bara är ett sätt från dessa att locka röster som inte har något annat parti att vända sig till. Mona Sahlin sa i senaste numret av Arko (RNS) att hon tror att det är en fråga som inte Vänsterpartiet kommer att driva.

Jag tror hon har fel där. Jag tror hon är rädd för att tappa röster till Vänsterpartiet. Man ska komma ihåg att mellan blocken så pågår en kamp mellan rösterna, och Vänsterpartiet tar ju aldrig röster från de borgerliga utan från just Socialdemokraterna. Jag tror absolut att Alice Åström är totalt genuin i den frågan, hon var med i Landstingets hus när brukarföreningen hade sin dag och hon var en av få toppolitiker som kom dit ensam för att delta i debatten och jag tycker att hon är super i frågan och hon har mycket förtroendekapital hos partiet och hon vill driva den här frågan längre. Jag tycker hon är den absolut bästa politikern där men sen tycker jag även att andra enskilda liberala riksdagsmän är väldigt duktiga inom området. De tre riksdagspolitiker jag tycker är absolut bäst är Camilla Lindberg, Fredrik Federley och sedan kandidaten Johan Hedin från Centerpartiet. De har kommit längst och de vågar bråka om de här frågorna och de är väldigt modiga. Så det går att rösta på båda blocken, jag skulle rekommendera så här när man ska rösta i september, rösta från hjärtat men gå på personvalen. Sätt ett personvalskryss på en politiker du litar på. Det finns tyvärr inget parti idag som företräder våra intressen, det finns inget skademinimeringsparti än i Sverige eller något liknande. Men då kan man bocka de politiker man litar på istället och personvalsrösta på de istället.

Om man vänder på frågan, vilket parti eller block ställer sig mest kritiska till harm reduction och vill gå tillbaks till den restriktiva narkotikapolitiken?

Moderaterna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet är ju bäcksvarta alla som jag ser det i de här frågorna. De har inte ställt sig upp och har inte jobbat positivt än i dessa frågor. Miljöpartiet kanske är nyanserade inom narkotika men de är å andra sidan väldigt förtryckande i sexköpsfrågan som också är en frihetsfråga för de som förtrycks.

Men när Mona Sahlin säger att hon vill ha en ”oresonlig” syn på narkotika och säger att hon vill jobba mycket med opinionsarbetet och starta upp mobilisering mot narkotika igen och utöva vad många kallar skrämselpropaganda – är inte det ett av de största hindren mot harm reduction?

Vi ska inte lägga skattepengar på propaganda. Ingen sida ska få pengar av staten för att bedriva sin åsikt. Sin egen åsikt ska man bedriva på sin egen fritid, det är en väldigt viktig grund för den politiska folkrörelsen. Det ska inte vara så att staten sponsrar en åsikt och tar ifrån resurser från den andra åsikten, då får vi aldrig åsiktsfrihet. Så Mona Sahlin är riktigt ute och cyklar i den frågan. Jag vill ta död på antiknarklobbyn i Sverige, vi har nästan ingen idag som jobbar mot narkotika idag frivilligt, nästan alla som hetsar mot narkotika i Sverige gör det på betald arbetstid, och de får fett mycket pengar från staten för att göra det.

Bordellen i Almedalen byggdes av Länsstyrelsen i Stockholm som avsatte 2 miljoner kronor för projektet, det som folk skrattade åt. Skattade 2 miljoner, jämfört med en tjugondel av beloppet som Gudrun Schyman brände upp vilket inte ens var skattepengar utan hennes egna pengar. Inga fler skattepengar till politiska projekt, propaganda ska inte finansieras av skattepengar. Det måste bort, det är helt fel av Mona Sahlin.

Kring organisationer såsom RNS och Föräldraföreningen mot narkotika används nästan harm reduction som ett skällsord. Det framstås vara något som främjar missbruk och allmän social misär. Hur och varför tror du att de resonerar så?

Det får du fråga dom. Själv tycker jag att de är idioter. De får betalt för att tycka så, RNS får stora bidrag. Så dom producerar den åsikten i åratal sålänge de får bidrag, om de slutade få bidrag kanske de skulle bli mer nyanserade. Det finns alltid folk som tycker allting, exempelvis hatar judar och bögar, och folk har rätten till sin åsikt. Frågan är bara om de ska understödas för vad de säger, då de inte har något stöd i vetenskapen över huvudtaget så ska inga skattepengar läggas på detta.

Men som organisation, hur kan de få alla möjligheter att fånga upp alla rädda föräldrar till ungdomar som har börjat röka cannabis?

Det gör dem inte längre. De misslyckas gång på gång! De har skrikit så mycket i så många år och det är så dumt vad de skriker, att både barn och ungdomar genomskådar det. De unga generationerna delar inte längre de här värderingarna. Jag har sett värderingsstudier från 20-40åringar och vid 30-40 år ser vi en stor dramatisk skillnad bland värderingar. Det här budskapet går inte hem längre med skräkpropaganda, det är så banalt och så dumt.

Om vi tar de som har föräldrar som är lite äldre och som växt upp i ett annat klimat, när de möter de här ungdomarna med annorlunda värderingar blir det lite konflikter och värderingsskiljaktigheter?

Ja, det är klart det blir. Nu är det faktiskt så och jag försvarar det här med vuxen erfarenhet som myndighet är en bra princip inför lagen. Man får ett ökat ansvar när man fyller 12 och 15, och man blir inte helt myndig förrän man fyller 18. Vissa saker får man inte göra förrän man fyller 20 i samhället. Det är dem lagar och regler vi har att förhålla oss till i vårat samhälle. Föräldrar har ju viss makt över sina barn vilket de också ska ha innan man blir myndig. Den dag man är myndig så har man rätt att bestämma över sitt eget liv, vad du gör med din kropp är ditt eget ansvar och ingen annans, från den dag du fyller 18, det tycker jag är en väldigt viktig princip att försvara.

Liberati jobbar för att få tillbaks de förlorade ungdomarna åt folkpartiet genom att förändra partiet, hur går det och nås det några framgångar?

Absolut. Framförallt är det LUF (Liberala ungdomsförbundet) som gör det jobbet. Och vi jobbar jättenära LUF och supportrar de med allt vi kan, men det är framförallt LUF som gör det jobbet med att vinna de unga röstarna. LUF har fördubblat antalet medlemmar på ett år, och det ungdomsförbund som växer allra snabbast idag.

Kan du förklara vad det är som svenska modellen egentligen innebär?

Det kan jag undra själv, faktiskt. Ibland inbillar folk sig att Sverige skulle vara annorlunda än våra grannländer, vilket jag inte tror på. Det är bara det här med narkotikalagstiftningen och sexarbete där vi har halkat efter andra länder, där vi är mer moraliserande.

Den svenska exportsuccén - vår narkotikapolitik.

Det har det ju inte blivit, de skrattar ju åt den svenska narkotikapolitiken i Europa. Holländare och tyskar tycker att vi är galna i Sverige. Helt tokiga, de förstår ingenting vad vi håller på med. De skakar på huvudet när de hör att vi skickar polisen på folk som röker en joint, de förstår ingenting. Det är ju helt vansinnigt, och det är ju länder som har betydligt färre missbruk än Sverige. Vi är både misslyckade och moralister i Sverige, det är så tragiskt.

Mona Sahlin kommer att driva frågan om att exportera den svenska modellen om hon vinner valet. Hur ser du på det?

Hon kommer att bli utskrattad. Det är urfånigt, de socialdemokratiska partierna i resten av Europa tycker att det är jättelöjligt. Det är bra att de åker utomlands så de blir uppläxade. Jag tror inte Mona har lämnat Sverige någon gång, hon har ju ingen koll på vad som händer utanför Sverige!

Fördomar och narkotikapolitik och allting däremellan, hur förhåller sig sanningen när det är så mycket som baseras på antaganden och myter? Hur har det blivit såhär, varför får de drabbade personerna inte prata ut om deras situation som så mycket beslutfattas kring?

Man är inte intresserad av människor, man är intresserad av politik och att tjäna pengar. Om man var intresserad av människornas situation hade man pratat med dessa och bildat sig en uppfattning om deras situation, och sedan fått en åsikt kring det. Har man en åsikt om en människa utan att träffa den så förminskat den människan och satt sig på den, vilket tyvärr politikerna gör hela tiden idag. Det är vad jag kämpar mot i allt jag gör politiskt, jag är pragmatist.

Man hittar på en åsikt, och sen dikterar till folk att dom ska utreda och komma fram till den åsikten. Vilket är fullständigt befängt. Därför att man kan inte ha en politiserad utredning, om en utredning ska vara vetenskaplig, vilket också är poängen med en utredning, ska den också vara förbehållslös. Då ska man säga: Du ska ta reda på det och det här och det. Du ska ta reda på om vår uppfattning stämmer eller om vi är ute och cyklar. Du ska komma tillbaka med fakta. Sedan ska fakta sätta grunden till vår politik. Därför ska man utreda.

Men om man från början säger att de ska komma fram till en viss slutsats och att de ska hitta fakta som understöder det så är det inte konstigt att det blir en dålig utredning. Det här gör man hela tiden gällande sexualpolitiken och narkotikapolitiken i Sverige. Man beställer en utredning från någon som man vet vad den kommer att komma fram till. Sedan letas fakta upp som passar bra in och ignorerar allt som inte stämmer in med hypotesen. Det är klart att utredningarna blir skit. Det händer gång på gång och det är ett riktigt slöseri med skattepengar.

Louise och Ted (inplanerade talare på Stockholm Smokefest) är några av våra tyngsta sociologer i Sverige, de är viktiga vetenskapsmän båda två och de pratar bara fakta hela tiden vilket gör dem så trovärdiga. Det är så viktigt att vi har sociologer i vår kamp som säger ”Det Mona Sahlin och Filippa Reinfeldt säger är inte sant, såhär ligger det egentligen till...”.

Då blir dom kallade kontroversiella...

Ja, det kan dom bli. Men dom vinner till slut. Det är jag helt övertygad om att med fakta vinner man till slut. Sanningen vinner till slut.

Tror du att nya generationer är mer pragmatiska i sina förhållningssätt att resonera?

Ja det tror jag, de röker själva på eller har kompisar som röker på och ser att det är inget problem med det. De fildelar och har inte den respekt för lagen som tidigare generationer har haft och börjar utveckla en form av civil olydnad. De utgår mer från sin egen etik som de utgår ifrån lagen som de försöker följa. Men om folk resonerar som så att lagen bara är i vägen och man inte skadar någon annan, då skiter de i lagen. Den här formen av civil olydnad tror jag folk har accepterat själva, och har blivit accepterad bland kompisar. Det här skapar ett nytt mer selektivt samhälle som politikerna måste förhålla sig till. De kan inte längre stifta signallagar för ingen längre tror på signaler. Håller man inte med om lagen så skiter man i den så mycket man kan. Det är både väldigt farligt och intressant. Det positiva med det är att vi får ett friare samhälle, trots att folk tar sig friheten. Men det är klart att det är också ett problem, vi vill ju att följ ska följa och respektera lagarna, annars får vi ju ett samhälle i kaos.

Om ungdomar lär sig från tidig ålder att inte respektera lagen, kan det få konsekvenser i framtiden om de inte har respekt för lagen?

Ja det gör det, för då blir de skattesmitare och massa andra grejer när de närmar sig 30-årsåldern som verkligen skadar samhället. Skattesmitning är ett jättestort problem, det skadar verkligen samhället på riktigt. Det är lättare att bryta mot lagen när man redan har börjat bryta mot den. Det är ju att undergräva lagens trovärdighet, därför är det så viktigt att vi inte har lagar där hundra- tusentals människors beteende kriminaliseras. Då får vi modifiera lagen.

Man kan alltså säga att Sveriges välfärd kan vara hotad av den restriktiva narkotikapolitiken?

Ja i förlängningen, ja. Vi lägger ju pengarna på fel grejer, vi lägger miljarder på att förfölja cannabisrökare som inte skadar en enda människa. Istället för att lägga de pengarna på att hjälpa hemlösa få bostäder. Vi har 40.000 hemlösa i Sverige som saknar en bostad, medan polisen hänger här i parken och kostar hundra tusen kronor, för att de trakasserar några jointrökare och även förföljer oskyldiga. Det är helt bortkastade pengar!

(Jag) Enligt värderingsstudier så finns det en stor förändring mellan 30- och 40åringar vad gäller synen på narkotika och narkotikapolitik. Kommer Kristdemokraterna att uppdatera sig?

(Sofia) -Du, vet du vem du pratar med? Jag är den som vet mest inom detta område och vi står för den mest restriktiva hållningen av alla partier, och enligt Sifo så stöder 90 %... Eller vänta, 92... 8 stöder en restriktiv narkotikapolitik.

-Jag såg ditt TV-klipp från... (Korrespondenterna Europa var namnet jag letade efter) ja hur som helst där du fick ditt kända citat "drug is drugs" ifrån och...

(Sofia avbryter med ett ironiskt tonläge) -Ja men dom där...

-Där säger du att det inte finns något internationellt mått för dödsstatistik kring överdoser.

-Det stämmer, det finns inte någon internationell standard för det.

-Ja du sa så då, men är inte det något som egentligen borde vara väldigt enkelt att ta reda på och utforma?

-Jo, helt klart...  (Tyvärr fick jag inget mer svar än såhär, så det ligger troligtvis inte i KD:s intresse att ta reda på detta)

-Men om vi tar enkel statistik så har Nederländerna dubbelt så hög befolkning som Sverige men färre heroinister.

-Det är för att Sveriges heroinister blir allt äldre.

Men Nederländerna hade problem med Heroin på 70-talet och införde öppen försäljning av cannabis för att tackla detta.

-Nederländerna hade inte problem med heroin då...

Men de höll ju på att få, och det var ju därför de införde försäljning av cannabis för att bemöta utvecklingen. Det finns mycket som tyder på att det finns bättre sätt att bemöta missbruk än att föra en restriktiv narkotikapolitik.

-Enligt ny forskning så är en restriktiv narkotikapolitik det allra bästa sättet.

Jag anser inte att forskning från senast 2002-2003 är att betrakta som nytt på området (det har aldrig tidigare forskats så mycket inom området som under de senaste åren, så det finns mycket mer mordern och omfattande forskning sen 2002-2003)

(Jag fortsätter) Vi ser att missbruket ökar i Sverige till exempel.

-Nej, den ökar inte. (Sofia Modigh lät väldigt bestämd vid svaret)

Jo. (Jag letade i minnet på namnet på den senaste rapporten som syftar på att missbruket ökar bland framförallt unga LÄNK)

-Nej...

Jo det har ökat under de sista åren.

-Europa är ett drogträsk jämfört med Asien, Afrika, Kina...

Men det är ju inte relevant att jämföra oss med andra världsdelar när vi är en del av Europa, och andra europeiska länder skrattar ju åt oss. (Syftade givetvis på vår narkotikapolitik eller den svenska modellen som den också kallas)

(Jag fortsätter)Men statistiken är ju tydlig, och de har ju färre heroinister än Sverige.

-Heroin är ingen vanlig drog i Sverige.

Men det... ("är ju för att de heroinbrukarna är döda", tänkte jag säga men blev avbruten)

-Heroinister dör inte under behandling

Men deras abstinens är ju så stark att den kan vara dödlig!?

-Det är därför det är så viktigt med behandling.

Men de får ju inte all behandling, och det är en beroendesjukdom de har, och om de får återfall så blir de ju utslängda från behandling. Det är ju som om en diabetiker inte får insulin för att de skulle råka smygäta lite godis.

-Hahah... Ja det argumentet, du, hur många heroinister har du träffat? (Nu startar Sofia Modigh bilmotorn)

Ett fåtal, men Situation Stockholm exempelvis...

-Då får du ta reda på mer...

[Pang], där smällde hon igen bildörren och körde iväg. Jag och min flickvän blev häpna över att hon inte ens avslutade samtalet snyggt, eller ens sade hejdå. Hon blev sur sa jag och vi gick hem något chockade över hennes reaktion. Hon var ju så glad och trevlig först när vi kom fram till henne.

Om du läser det här Sofia, så tycker jag att du var en väldigt trevlig person att prata med och vill tacka för pratstunden. Tyvärr tycker jag inte att ni är humanistiska i eran syn på narkotikabrukare eller narkotikamissbrukare. Enligt dina svar lär ni inte ändra på er, men vi får väl se! MVH Patrik Karsberg, en glad Västeråsare!

Föräldrar väljer att ignorera signaler om drogintresse hos sina tonåringar för att slippa engagera sig och att ta sitt ansvar som vårdnadshavare. Vid en konfrontation på sin höjd kan en ensidig monolog utspela sig som härrör från 70-talets skrämselpropaganda samtidigt som eventuella mothugg från en fritidsforskande tonåring i syfte att ta död på dessa myter uteblir. Om tonåringens drogbruk skulle övergå till missbruk så är eventuella signaler överflödiga då föräldrar vägrar ta ansvar ändå. Det kan vara signaler som avhoppat gymnasium, långvarig arbetslöshet med ointresse av att ta del på jobbmarknaden, depression, utbytt kompiskrets, antisocialt betéende, bortsovande dagar med okänd nattlig aktivitet, dagar eller veckolånga perioder med boende hos "någon kompis", förändrad personlighet, likgiltighet kring familjens aktiviteter.

Signaler som egentligen borde vara gott och väl tillräckligt för engagemang som förälder att hantera situationen. Starka bidragande faktorer såsom en krisartad uppväxt med tidiga skolproblem som även yttrar sig på det sociala planet, olösta och kvarstående psykiska problem samt en uppgivenhet och pessimistisk och nedlåtande syn mot framtiden räcker väldigt sällan till starkt engagemang. Istället är det andra saker som tar upp tid och intresse såsom TV-tablå med höstens nya dokusåpor, statusuppdateringar på Facebook och vinkväll med väninnorna från förr om inte internetkeno.

Det krävs ofta att problemet behöver gå så långt att det blir polissak. Narkotikabrott, förundersökning, häktad, skäligen misstänkt och så vidare. Då börjar engagemanget växa till - men inte till att lösa situationen på egen hand utan jakten på ansvarig myndighet som uppenbarligen inte agerat tillräckligt.

För det är regel nummer ett hos oansvariga föräldrar, att det aldrig är deras ointresse eller oansvar som bidrog till att drogbruket kunde gå över till ett destruktivt drogmissbruk. Alltid är det samhällets fel. Antingen är det Sociala myndigheternas fel som inte gav den vård som inte kunde ges, eller Polisen som inte hade varit den barnvakt de utsetts vara när det gäller narkotikafrågor, då all narkotikahantering är illegal. Skolor som inte informerat tillräckligt bra, eller media som inte varnat tillräckligt omfattande.

Nu har det emellertid kommit ännu en syndabock som givetvis bär skulden istället för oansvariga föräldrar. Det är givetvis den legala droghandeln över internet. Att dödsfallen från nätdroger bara är en väldigt liten del jämfört med traditionella och olagliga droger har givetvis ingenting med saken att göra. När oansvariga föräldrar går på jakt mot sin syndabock så finns ingen tid för logik och förnuft.

Riksförbundet narkotikafritt samhälle och Föräldrar mot narkotika är två föreningar som skapar bättre förhållanden hos de föräldrar som inte vill känna skuld för dåligt föräldraskap. Dit kan man söka om man vill få kollektiv förlåtelse genom att engagera sig i en sektliknande miljö där man kan rentvå sina skuldkänslor. Att engagera sig där handlar egentligen inte om att föra en konstruktiv debatt eller att arbeta inom narkotikapolitik eller missbruksfrågor. Det handlar snarare om att fria sig själv från ansvar och att jobba med att helt låta andra ta det ansvar som egentligen ligger hos vårdnadshavarna, genom en moralisk maktposition sänds kritiska signaler åt det samhällsorgan som underlåter sig agera tillräckligt och hittills har dessa organisationer tillåtits agera utan större granskning.

Trots att det inte finns något som tyder på att en sund narkotikapolitik förs bäst med ett i praktiken verkningslöst förbud, så anser dessa organisationer ovillkorligt att alla som tycker annorlunda är en del av problemet. De som tycker att kriminaliseringen hindrar möjligheterna från samhället att hjälpa dessa problematiska individer tidigt. När detta inte betraktas som den hälsofråga det egentligen är och istället blir en total polissak så är det så enkelt oansvarigt att bara beskylla dessa för varje misslyckande. Istället för att lösa problemet förnuftigt så får polisen lägga enorma resurser på att agera barnvakt åt samhällets oansvariga föräldrar.

Populistiska politiker med hjälteskomplex åtar sig i sin tur denna omöjliga och orealistiska uppgift att upprätthålla det polisiära barnvaktandet - genom att ge utökad befogenhet till att godtyckligt kräva högst ofrivilligt och tvångsmässigt drogtesta barn utan målsmans kännedom. Skämmes tammefan till alla som godkänner denna utveckling.

Länken nedan visar vilka ärenden som är under granskning, och diarienumrerna för "ungas narkotikabruk" är mellan 756/10 och 790/10. http://www.grn.se/grn/pages/CommissionList____616.aspx

Väldigt positivt att så många valde att granskningsanmäla SVT, då vi faktiskt har en myndighet som syftar till att agera när journalistikens kvalitet sviker. Är du osäker på vilka regler som gäller? Då kan du läsa om de regler som SVT, UR och SR måste följa, och om du anser att de brister på någon punkt så är det en demokratisk möjlighet att anmäla för vidare granskning.

Annars går det bra att läsa om vidare bristande kravhållning från deras sida angående känsliga narkotikafrågor, då kommer jag skriva om det här!

Det var i en intervju i nättidningen Drugnews där kristemokraten och folkhälsoministern Maria Larsson stod på tur att bli ställd mot väggen i alkohol- och narkotikapolitiska frågor.

Inkonsekvens- och tvetydligheten blev alltför påtaglig bland folkhälsoministern när hon bekräftade problematiken kring den svenska fegheten gällande strutsmetoden, att förneka och sopa hela problemfrågan under mattan som vad alkoholmissbruk innebär. Något som så många kan relatera till, och som lika många vill fortsätta med, vilket är att bedöva hjärnan med nervgiftet etanol som egentligen döljer sig bakom den exklusiva etiketten på systembolaget.

Eventuella ansträngningar till att hantera detta lös med sin frånvaro i intervjun. Det enda konkreta som folkhälsoministern hade att komma med var att bemöta alkoholproblematiken genom att se över alkoholskatten. Att se ifall den skulle höjas eller om det skulle få vänta ett år till. Inte nog med det, ett sista mirakulösa förslag fanns också med som ska vara lösningen på den oroväckande höga delen alkoholrelaterad brottslighet och missbruksfrågan. Det är, att driva på en fortsättning på EU:s alkoholstrategi som ska avslutas år 2012. Ja, precis så ser verklighetsfolkets folkhälsoministers eminenta lösning på alkoholfrågan ut.

För de som valt att bruka eller missbruka någon annan drog än etanol så ska de bemötas helt annorlunda. Samma beroendesjukdom botas bäst på så olika sätt. Inga specialutformad hjälpmottagningar för olika drogmissbruk och ingen utsträckt hjälpande hand från samhällets sida kommer att infinnas, som bevisligen fungerar väl i många andra länder som är medvetna hur lätt det är att narkotikamissbrukare isolerar sig från samhällets olika organ.

Nej, alla dessa ska polisen ha som uppgift till att ovillkorligt söka upp. Hon tror att det ska fungera som ett slags uppvaknande hos förstagångsbrukare. Hur detta skule fungera i praktiken uppges inte. Inte heller konstaterades det faktum över att 80 % av drogmissbrukare aldrig får någon vård, trots att fyra år snart gått med Maria Larsson som folkhälsominister.

80 % är en siffra som innebär ett stort misslyckande, trots att stora försök upprättats i hopp om att förbättra och förfina denna oroväckande siffra så är den extremt hög. Trots Muminprojektets försök, som fungerade så att när främst förstagångsanvändare upptäcks med narkotika har de fått ett ultimatum: Att välja mellan straff eller vård. Varje person som valt vård (föreställ dig situationen och fråga dig vad du hade valt) hade förbättrat siffran med hur många personer som fått vård för narkotikamissbruk - oavsett om det ens påverkade personens val av drog efter vården.

Verklighetens folk i ett nötskal. Torka av imman från glasögonen, skär ned på etanolet en aning om det påverkar omdömet och försök att se verkligheten som den verkligen är och inte hur den fungerar i en fantasivärd. Gör ni inte det så kan ni glömma er framtid i Riksdagen inom 1-2 val. Den pragmatiska IT-generation betraktar KD som ett parti i sin sanna utformning - ett parti som genom sina dödsryckningar desperat försöker förhindra att de snart når under 4 % av rösterna, vilket för KD innebär slutet och dödsförklaringen för partiets all framtid.

Debatten blommade först upp på Magnus Lintons blogg, vilket sedan resulterade i en debatt i Medierna på Sveriges Radios P1 - länk.

Magnus Linton menar att Lasse Wierup intar en moralistisk inställning och som nyhetsjournalist inte är tillräckligt objektiv i frågan. Att denne inte har tillräcklig kunskap inom ämnet då han aldrig köpt, konsumerat eller känner till något om narkotikakonsumenternas livsstil och problemställningar, och att boken intar en mer polisiär vinkling. Som exempel på det upplyser Magnus läsarna om att Lasse varit på kalas hos honom i Buenos Aires, där ett stort antal besökare rökte cannabis utan att Lasse märkte någonting alls.

Lasse Wierup menar att det är omöjligt för honom att spegla ett ämne där författarna till boken inte klargör att de aldrig tänker stödja den kriminella marknad som de försöker förmedla, och att det blir en form av hyckleri, ungefär som om de skulle skriva en bok om prostition i Brasilien, samtidigt som de nyttjade sexarbetare i Sverige.

Logiken från Lasse i debatten är inte helt glasklar när han tycker att det är bra att Magnus Linton tidigare har köpt narkotika och brukat det för att bidra med den erfarenheten till boken, samtidigt som det vore totalt oacceptabelt om garanti inte ges på att det aldrig kommer att upprepas. Vi skulle framstå som "Blåögda idioter"  ifall vi skulle göra det, kontrar Magnus, som vill nå ut till personer genom att förmedla verklligheten som den är, vilket går i linje med hans roll som kulturjournalist - att ta ett steg längre och inte se lagen som den journalistisk utgångspunkten.

Hur som helst så avbröt de tre journalisterna sitt planerade samarbete, som nu har resulterat i att det släpptes två böcker under sommaren istället för en, som även berör samma ämne vilket alltid är bra då olika synvinklar är en nödvändighet för ett så svårt ämne som narkotikapolitik.

– Kriminaliseringen stöter ut personer med missbruksproblem ur samhällsgemenskapen, vilket kan leda till ett ännu tyngre missbruk om man då inte söker hjälp. Möjligheten att ta urinprov har blivit huvudskälet för lagstiftningen, men det leder sällan till hjälp. Polisen har minskat fokus på langningen.

Lars Ohly intervjuades av Drugnews som i en artikelserie kommer att ställa riksdagspartierna mot väggen i deras narkotikapolitik.

Vänsterpartiet har nyligen rört upp en del känslor genom sina utspel om avkriminalisering, vilket tidigare varit en väldigt kontroversiell åsikt. Mer talar däremot för att Vänsterpartiets lösning bäst tacklar missbruk än den repressiva vägen. Med tanke pål den växande delen av politiker, journalister och författare som ställer sig bakom Vänsterpartiets lösning i denna fråga samt det folkliga stödet - så är det bara en tidsfråga innan fler partier som kommer att ompröva sin egna hållning vad gäller den restriktiva narkotikapolitiken.

Citatet härstammar från DN Debatt där kultur- och samhällsjournalisten Lars Åberg analyserar Sveriges integrationspolitik - som i likhet med narkotikapolitiken är en väldigt känslig fråga där medial verklighetsförmedling uppfattas som direkt kontroversiellt och provocerande.

I stället har det primära budskapet handlat om att förmedla en vision om den framtidsutopi som inom kort skulle komma att uppenbara sig likt ett religiöst mirakel. Nu, många år senare är det högst relevant att ställa frågan om framtidsdrömmarna verkligen har slagit in - och om inte, isåfall varför.

Jag menar att precis samma undvikande och fega förmedling har existerat inom narkotikafrågan, där narkotikarelaterade problem som uppmärksammats i media alltid tidigare besvarats med samma retorik varje gång, där tomma ord avslutas genom att förutspå att lösningen bara är en tidsfråga på sikt utan något direkt behov av förändring.

Tillräckligt är tillräckligt, vi ser nu slutet på en era då narkotikapolitiken faktiskt förändras just nu. När media förmedlar problematiken på ett mer granskande vis går det inte längre att blunda inför detta. Samtidigt som vi får veta hur andra länder gör för att lösa samma problem och uppnå goda resultat så blir det påtagligt möjligt att Sverige faktiskt också kan göra något åt de problem vi dragits med i så många år.

I relation till detta så tappar politiker den möjlighet de hade tidigare, vilket är att genom tomma ord plocka poäng hos väljarna. Ett exempel på att det inte längre fungerar är folkhälsoministern Maria Larsson. Hon har nu varit ansvarig för den förda narkotikapolitiken under den senaste mandatperioden och kommer troligtvist bytas ut enligt Expressen, vilket kan ses som slutet på den era där tomma ord inte längre går hem på ett område som blir mer och mer resultatinriktat. Maria Larssons tomma prat om att "vi ska rädda barnen från cannabisträsket" och allt prat om att sända rätt signaler går inte längre hem hos väljare.

Föga förvånande fick vi nyligen se rubriker om att endast 1 av 5 missbrukare får vård. Det är ett episkt misslyckande för den snart tidigare folkhälsoministern. För några år sedan hade en sådan nyhet besvarats med tomma ord som hade lugnat väljarna. Något som inte längre fungerar för den kritiska befolkningen som nu sågar meningslösa politiker på löpande band som envisas med att spotta ut tomma ord likt en rostig bil på tomgång. Vi vill se resultat, det är det enda som efterfrågas!

Som förnyare skulle Alice Åström komma in och plocka posten som folkhälsominister. En post som kan förändra mycket inom Sveriges missbrukspolitik och narkotikafrågor. Däremot finns det stor tvivel att hon kommer få möjlighet att påverka sina hjärtefrågor, då det inte är att glömma att Mona Sahlin tidigare sagt att hon inte alls tror att Vänsterpartiet kommer få igenom sin narkotikapolitik med inslag av skademinimeringsprincipen. Återstår att se, då det finns tvivel på vilken post Alice Åström får, vilket är besked som troligtvis kommer innan valet.

Vänsterpartisten Alice Åström är en person som har en humanistisk syn på missbruk och missbrukare, och som mer än gärna gör allt hon kan för att ta deras problem på allvar. Som jag tidigare skrivit så står Alice Åström för den internationellt sett moderna narkotikapolitiken som land efter land tar efter - samtidigt som den svenska modellen lämnas åt det förflutna. Men som förnyare i en Rödgrön regering är det oklart om Åström är en verklig inspirationskälla och ledare gällande dessa frågor, eller om det endast är ett desperat sätt från de Rödgröna att försöka nå ut till den stora grupp osäkra röstare som behövs för att vinna valet åt de Rödgröna.

Fler än jag väntar på besked från de Rödgröna som uppenbarligen har svårt att ge klara svar även nu, bara några veckor innan valet.

Intresseorganisationen Riksförbundet narkotikafritt samhälle, som nu efter 40 år fått skåda sin strävan om ett narkotikafritt samhälle som en högst fantasifull och verklighetsfrånvänd utopi, ställer sig nu frågande till en förnyad och realistisk narkotikapolitik.

Generalsekreteraren Per Johansson skriver på hemsidan där han bland annat upprepar en av det största missuppfattningen kring harm reduction, och likt en papegoja upprepar det cirkelresonemang som i sin helhet kan beskrivas som en retorisk luftballong. Stor fasad men ack så tomt på innehåll.

Skulle vi göra det tillåtet att konsumera narkotika i Sverige så sänker vi tröskeln för unga människor att testa knark, vilket i sin tur leder till att fler fastnar och fler behöver vård. Varför ska vi binda ris åt egen rygg på det viset?

Han avslutar med att insuinera sitt missnöje över att låta Alice Åström få ministerposten som folkhälsominister, och det blir ptågligt att RNS föredrar den klassiska Maria Larsson-strategin att sända ut rätt signaler där missbrukare är kriminella och straffas, snarare än att via läkare prioritera behandling för det sjukdomstillstånd det egentligen är.

Per Johansson fortsätter:

Mona Sahlin måste klargöra hur en rödgrön regering under hennes ledning kommer att agera narkotika politiskt. Aftonbladet pekar idag ut Alice Åström som framtida Folkhälsominister, med ansvar för narkotika politiken. Om detta också är Mona Sahlins val bör hon tala om det för väljarna innan den 19 september.

På Nyheter24:s fråga ifall Thomas Bodström tänker låta sig drogtestas av Nyheter24 så svarar Linda Romanus med att direkt kontra med en ny fråga i klassisk försvarsposition:

– Nej varför skulle han göra det? Vi anser att det ska vara frivilligt.

Direkt gör pressekreteraren bort sig totalt vad gäller frivilliga drogtester. Poängen och syftet med frivilliga drogtester överallt där de används - är att alla som nekar är skyldiga tills motsatsen är bevisad, då alla som har rent mjöl i påsen förväntas utföra testet utan vidare. De som vägrar förlorar alltid något vilket är själva syftet och motivationen till att de finns. Det brukar vara någon sorts avstängning eller förlust till jobb eller förtroenderas för den nekade personen.

I USA används frivilliga drogtester i skolor som straff för de elever som uppfört sig dåligt och missbrukas av lärare i maktposition vilket går att läsa på Expressens debattsida. Det är precis vad motståndarna till drogtesterna påstår i debatten, att de används felaktigt och att frivilligt bara är ett förfinat ord för något som egentligen innebär sociala påfrestningar eller hot om konsekvenser.

Johan Pehrson, som anses vara Folkpartiets motsvarighet på Thomas Bodström, anser i sin blogg att frivilliga drogtester är en jättebra idé sålänge de inte används för riksdagsledamöten. Det börjar bli påtagligt att Thomas Bodström delar någon form av samma åsikt, att toppolitiker inte ska beröras på samma sätt som resten av Sveriges befolkning när det gäller integritetskränkning. Ironiskt, då Thomas Bodström förväntas stå för ett solidariskt och ett för arbetarnas parti - Socialdemokraterna.

Pressekreteraren Linda Romanus upprätthåller sin defensiva ställning till Nyheter24.

– Vi är mitt i valrörelsen och har fokus på valet. Vi tänker inte gå med på ett drogtest bara för att tillfredsställa er

En pressekreterares uppgift är kanske allra främst att tillfredsställa medier för att få så bra reklam som möjligt. Att svara såhär rimmar dåligt med hennes arbetsuppgift. Det krävdes exempelvis endast två Centerpartisters misstanke för att berättiga ett drogtest på Fredrik Federley, skriver Expressen. Inte samma parti förvisso, men nu när kanske miljontals svenskar misstänker drogbruk hos Thomas Bodström så bör det ligga i partiets intresse att påvisa dennes oskuld. Sålänge svaret inte hade resulterat i en bekräftelse på dessa misstankar - att Bodström går på droger.

Om så är fallet så ligger det inom partiets intresse att förminska frågan och försöka sopa hela skandalen under mattan så fort som möjligt vilket partisekreteraren påtagligt önskar.

När Nyheter24 deklarerar till henne att de äger en bit av Bodströms hår som de ämnar drogtesta i hopp om att få ett slut på skandalen, så svarar hon återigen väldigt defensivt, så som att hon på förhand visste att håret skulle påvisa ett eventuellt drogbruk. Hon kände uppenbarligen inte heller till att hårets äkthet enkelt prövas genom ett DNA-test.

– Då vill jag påpeka, att hur skall man kunna veta att det är Thomas hår? Hur skall man kunna vara säker på det? Detta visar bara att hela den frågan är ganska uttömd.

När då Nyheter24 upplyser henne om att det går att DNA-analysera håret blir det tyst på pressekreteraren.

- Den här frågan är som sagt uttömd.

Visst är det tråkigt att överanalysera en händelse som Thomas Bodströms agerande vid det frivilliga drogtestet. Men det är viktigt att ha i åtanke att det är samma parti som sparkade två politiker för att de misstänktes nyttja sexarbetares tjänster. De sparkades trots sina nekanden och utan att de blivit dömda. Så glöm inte bort att Socialdemokraterna bidrar till att låta moralens piska vina genom debattklimatet - vilket betyder att de har ingen rätt alls att i praktiken bestämma vad som ska synas i media för att således plocka pluspoäng före valet.