Då jag agerade talesperson via SVT förra året för Stockholm Smokefests räkning, så kommer jag att nu reflektera en aning över detta och således ge detta inlägg en lite mer personlig prägel.

Intresset för det nya och missnöjet för det gamla ser snart ut att vara en politiskt korrekt ståndpunkt gällande narkotikapolitik. Fram tills nu har mina personliga prognoser över Sveriges utveckling inom området mynnat ut relativt väl med verkligheten. Dock med en avvikelse vilket är att intresset för harm reduction har spridit sig mycket snabbare i Sverige de senaste åren, än vad jag själv hade kunnat förvänta mig. 

För mig är det en självklarhet att ställa upp offentligt och kunna vädra frågeställningar gällande narkotikapolitik för att kunna bidra till framtida förbättringar. Jag anser det vara en demokratisk skyldighet. Det är ju så uppenbart vad som fungerar och vad som inte fungerar när det gäller hantering av narkotikafrågor med syfte att rädda liv och reducera missbruk. Att med namn gå ut offentligt som jag har gjort, hade inte hänt om jag inte vore så säker på hur utvecklingen ter sig utomlands när det gäller hanteringen av samma frågor och problem likt de som finns i Sverige. Övertygad är jag om vad som går att uppnå i Sverige, och det bra mycket snabbare än vad de flesta vågar hoppas på.

Sverige som land har gått en relativt unik väg vad gäller synen på narkotika och narkomaner. Men idag, till skillnad från för bara några år sedan så framstår det som att de flesta vill betrakta missbruk som en hälsofråga, och inte som en kriminell aktivitet. 

Med den rådande uppfattningen, så kommer Sveriges narkotikapolitik inte att handla om att straffa missbrukare, utan om att hjälpa dessa få sin hälsa tillbaks. 

Stockholm Smokefest tar däremot upp en annan fråga inom narkotikapolitiken, och det är att lyfta fram problematiken för de som brukar droger men som ännu inte fått några missbruksproblem kring sitt bruk. 

Cirka 9 av 10 som sysslar med exempelvis cannabis kommer inte att få något missbruksproblem inom den period som bruket äger rum, vilket oftast upphör inom en treårsperiod. Det är viktigt att icke-kriminalisera dessa, utan att istället avvakta från samhällets sida för att sedan på bästa sätt erbjuda vägledning, hjälp eller rehabilitering ifall behov uppstår. Rekreationskonsumenter som inte upplever några missbruksproblem och som inte heller anser sig vara särskillt kriminella tycker att det är orättvist att de riskerar hårda straff. Denna problematik vill Stockholm Smokefest uppmärksamma. 

Narkotikapolitiken har framtills nu handlat om att "sända ut rätt signaler" från samhällets sida för att hålla narkotikabruket nere. Att hålla narkotikabruket lågt används även som ett argument för att hylla den svenska modellen som tidigare ansågs vara väldigt framgångsrik. Enligt Drugnews så har cirka hela 940 000 invånare i Sverige använt narkotika någon gång i livet, kanske ingen framgångssaga direkt.