Arrangemanget får 4 (på en femgradig skala), även om det såg skakigt ut de första dagarna.

Vädret får 2.

Tävlingarna får 3; det här är en parameter som handlar om dramatik,  publiktryck och förekomsten av karismatiska deltagare.

Svenska truppen får 4. Och tar man hänsyn till prestation, dramatik, överraskningsmoment och charm, då har jag en favorit: Anna Haag.

Med Ferry, damcurlinglaget, Kalla, Hellner och Olsson tätt i hasorna.

I sammanfattning: Ett bra OS.

Resultatet var bra för mänskligheten; några tiotal miljoner kanadicker hade ju hamnat i svår landssorg vid förlust.

Annan sak: eftersom domarna är så rädda att visa ut i förlängningen - då det ju bara är 4 mot 4 i antal utespelare - kanske det lag som råkat ut för ruff borde få TA IN en extra spelare - istället för att det lag som ruffat måste PLOCKA UT EN. 

Det blir då lättare för domare att visa ut. Och svårare att spela brutalt i en förlängning. 5-4-överläge har ju inte riktigt samma matchavgörande potential som 4-3-överläge.

Det blir då mer rättvisa och snyggare hockey.

Framsteg, helt enkelt.

Jag har tidigare klagat på upplägget i OS-hockeyn, och förordat en modell som i korthet går ut på att två 6-lagsgrupper producerar vardera tre lag till slutspel: gruppettan direkt till semi och tvåan och trean till ett slags kvartsfinaler mot den andra gruppens två och trea.

Men jag har nu bytt till en annan modell. Detta efter att ha stirrat Tre Kronors utslagsmatcher i de fyra proffs-OS-en ordentligt i vitögat

1998 kvartfinal mot Finland.

2002 kvartsfinal mot Vitryssland.

2006 kvarts, semi och final mot Schweiz, Tjeckien, Finland.

2010 kvartsfinal mot Vitryssland.

Ryssland, USA och Kanada, då? Dem har vi på fyra OS bara mött i några rätt meningslösa gruppmatcher.

INTE EN ENDA GÅNG I SKARPT LÄGE!

Det är för bedrövligt. Världens bästa spelare sammanstrålar i samma turnering - men spelar knappt mot varandra.

Så här borde man göra:

Två sex (eller fem)lagsgrupper. De tre bästa lagen från varje grupp går vidare till en hopslagen serie, där man tar med sig inbördes möten och spelar mot de tre topplagen från den andra gruppen.

Detta ger en slutlig serietabell från vilken ettan och tvåan går till final, och trean och fyran till bronsmatch.

På det här viset ligger spel om medaljerna i potten i nästan varenda match. Varenda möte blir hett. Och slutplaceringarna kommer att upplevas som rättvisa.

Och det blir enormt mycket mer hockeygodis i OS-påsen.

Starkt jobbat, Olsson! Och Petter Northug är ju sjukt imponerande.

Och eftersom jag lovat att idag inte gnälla på masstarten, så ska jag inte gnälla på masstarten.

Jag ska alltså iNTE gnälla på masstarten.

Gnälla på masstarten? Icke.

PS. Ett litet konstaterande om masstarten. Hade det snöat skulle fältet varit ännu mer sammanhållet och spurtförmågan ännu mer avgörande.

Grabbar!

Do it. Just do it. En sista medalj. Eller två. Eller tre.

(Eller fyra! De två sämre av er kan väl köra in i mål samtidigt och dela på bronset?)

Vad som talar för er är att ni kan köra "lagtempo" och driva upp farten om flera av er har rätt form och rätt valla och tycker att det går för lusigt.

Själv lovar jag att just idag inte gnälla om att femmilen avgörs som masstart.

André Myhrer är bättre på slalom än gitarr.

Här finns bevis i form av en video med hans band Två Backar Läsk (men cool och profetisk låttitel - "Kommer hem med metall"): http://www.youtube.com/watch?v=znk-zZi2fdI

Fast mest ska han hyllas ändå! En Myhrer är mer än fyra österrikiska elefanter.

Med beröm godkänt!

Slitstarka, tappar sällan följdfrågor, bra personkemi med grenexperterna, trovärdiga i sin sportkoll, balanserar bra mellan humor, allvar, analys och ren känsla.

Men förstår inte hur de kan se så fräscha ut.

Rätt lugnt idag:

Parallellstorslalom snowboard. Herrslalom. Bronsmatch i curling. Damernas tremil klassiskt utan Anna Haag, och med en Kalla som ju är bättre i fristil och därför bör vara chanslös.

En dag att inte hetsa upp sig så mycket över - vilket är skönt. Mina nerver börjar ta slut.

För ni minns väl allt raffel?

Damcurlingen i natt. Anjas störtlopp och kombination. Den hemska Slovakienmatchen. Herrarnas OCH damernas dubbeljakt. Skidskyttet, med Ferrys guld, Nilssons stafettkollaps, Jonssons usla form. Sprinstafetten damer. Hellner på 15 km. Herrstafetten när Northug kom...

Orkar inte med mer dramatik.

Kommer att sakna OS. Men för hälsans skull är det bra att det börjar ta slut. Det har varit som en uppslitande, passionerad romans. Allt annat förbleknar, och all kraft sugs till slut ur en.

Det håller inte i längden. Men oj vad jag längtar till London och Sotji!

Kan inte komma på ett enda tidigare tillfälle då svenskar vänt ett så hopplöst underläge till seger. Inte i en final i alla fall - Robin Söderling gjorde ju en grym vändning i franska, men det var ju i semi.

En annan semifinal värd att minnas: när U21-laget gick från 0-3 till 3-3 mot England. Men det blev ju torsk på straffar.

I hockey har vi vänt mot Finland några gånger - men ej i final.

Mest ska Anette Norberg hyllas, som stod på sig mot lagkamraterna om sina spelstrategier.

En mycket intelligent sportpersonlighet (försäkringsmatematiker).

Psykiskt stark också. Till skillnad från mig. Just nu ett totalt nervvrak - men det var det värt!

PS. Hörde ni hemmapublikens tystnad när sista stenen spelats?

Kanadas skipper Cheryl Bernard - är hon inte galet snygg?

Bonusinfo: Hon är på dagen lika gammal som Mike Tyson - fyller 44 den 30 juni.

Hade Maria Pietelä-Holmer tagit medalj, hade jag ordvitsat om högt ph-värde. Men nu har jag det nästan själv i stället. Högt ph-värde, alltså. Vilket i kemisk mening betyder att man är sur.

Jag är nästan sur över att vi är tillbaka i fjärdeplatsträsket. Nästan sur över att sloavkerna gjode 4 mål på 7 skott i perioderna 2 och 3. Nästan sur över de onyanserade sågningarna av Tre Kronor och över näthatet mot stackars skidskytten Mattias Nilsson.

Fast nu räknar jag med en fet curlingframgång. Vilket föranleder följande ordvits:

Må lag Anette Norberg sopa bort oflytet vi hamnat i.

Det var ingen ond dröm. Det var rena rama vidriga verkligheten. Ute ur hockeyturneringen.

Tycker dock inte spelet var så uselt som många hävdar. Ibland går pucken inte in helt enkelt.

Men vi ger oss inte. OS är inte slut än.

Ikväll bland annat: skidskyttestafett, Maria PH, hockeylagtempo. Och så damcurlingfinalen.

Jag hänger i.

Sov rätt oroligt efter stafettguldet och den knasiga kvartsfinalen mellan Kanada och Ryssland. Kanske hade jag en massa adrenalin i kroppen?

Anyway -jag drömde helt sjuka mardrömmar. Det var tortyr, helveteseldar, krig, hat, fruktansvärda sjukdomar, groteska monster som jagade mig och åt stora stycken kött från min lekamen.

Men allra värst i detta närmast psykotiska virrvarr: jag drömde att Slovakien smiskade oss i hockeykvarten mot Slovakien med 4-3.

Tur att det bara var en dröm! För det var en riktigt vidrig upplevelse, kan jag lova.

Har följt inte bara hockeyn - utan också herrcurlarnas segerrika särspel mot England, som gav oss en plats i semi. Mot Kanada!

Gör vi jobbet även i Slovakien-matchen, blir det troligen semi mot Kanada även i hockey. (Nu 6-2; kanadickerna slipper alltså leda med den enligt Leif Boork livsfarliga marginalen tre mål.)

Sverige mot värdntionen i två heta semifinaler - det är cool!

Om vi lägger Slovakien på rygg i morgon bitti, blir det först i semi vi möter ett storlag i en riktigt viktig match.

Mot finnarna häromdagen (3-0) stod ju ärligt talat inte så mycket på spel.

Vi hade alltså ett gruppspel utan ett enda högoktanigt möte. Trist.

Tycker därför man ska snegla på junior-VM - och konstruera OS-hockeyn därefter. Typ.

2 6-lagsgrupper, alla möter alla i gruppen.

En grupp A, med exempelvis Ryssland, Finland, USA, Schweiz, Vitryssland, Norge. Och en grupp B med Sverige, Kanada, Tjeckien, Tyskland, Slovakien, Lesotho. (Eller Ecuador?)

Det blir då fem omgångars seriespel i vardera gruppen - varav två matcher mot huvudkonkurrenterna för The Big Six:(tjecko, russko, kanadicker,  finnpajsare, jänkare, tre Kronor.)

Och - detta är det riktigt coola! - dessa matcher blir riktigt betydelsefulla!

Hur? Jo, man skickar gruppettan direkt till semifinal - och gruppens tvåa och trea till ett slags kvartsfinal mot den andra gruppens tvåa och trea.

Alltså mycket viktigt att komma bland de tre första - men utöver det: en jättbonus att faktiskt vinna gruppen! Tänk en "seriefinal" om direktplats i semifinal mellan t ex  Finland och Sverige.

Jämför med Vancouver2010-scenariot: Finland kanske inte ville vinna mot Sverige.

Och jämför med Turin 2006-scenariot: Sverige la sig mot Slovakien för att få gynnsam lottning i kvartsfinalen (Schweiz).

Det system jag föreslår producerar mer dramatik och fler viktiga möten mellan storlagen.

Och dessutom mer rättvisa.

Är jag kungen, eller?

Northug har ett guld, ett silver och ett brons. Du har två guld - varav ett individuellt. Northugs guld är i sprintstafett; individuellt har han bara sprintbronset.

Men han har å andra sidan varit den individ som imponerat mest i stafetterna.

Jämt skägg hittills mellan er, tycker jag.

Ska vi bestämma att den av er som vinner femmilen blir OS-kung?

Och att det blir du!!!

Efter all stafettförnedring från 1991 och framåt, med medioker åkning eller haverier på startsträckan; eller, som i VM 2003, total kollaps på slutkilometrarna (Jörgen Brink), så var det äntligen dags att ta guld.

Vi var så sjukt bäst, att jag tackar det ymniga snöfallet för att Johan Olsson inte avgjorde loppet så tidigt att det blev trist. Nu fick man i alla fall vara lite smårädd för Northug på sista sträckan.

Fast det var ju mest inbillning. Redan dubbeljakten visade att det numera är Sverige som äger längdskidåkningen. På femmilen förväntar jag mig därför minst två medaljer.

Men - viktigt! - håll laget borta från Emil Jönsson!

Han har inte bara goofat bort sprinten (individuellt och stafett) genom dålig form och sjukdom - utan också smittat flickvännen Anna Haag, så att hon inte kan köra damstafetten.

Emil Jönsson - enda svensken med MINUS i medaljstatistiken. Noll vunna och åtminstone en förlorad (damstafetten alltså).

Du kan väl hosta lite på tyskorna, Emil? Så gör du åtminstone någon nytta!

PS. Jag gillar dig ändå - du verkar vara en reko tjomme.

Tack vare att Norge slog England (och vi själva Danmark) i herrcurlinggrundspelets sista omgång, har vi fått chansen till särspel mot britterna om en plats i medaljavgörandet.

Fatta vilket skönt grannfolk vi har!!! Som hjälpte oss så till den grad. Och nedrans Carlo Janka (storslalom; Schweiz) som snodde en glänsande alpin dubbelseger från våra nordiska bröder i tävlingens sista åk för bara några timmar sedan...

Var jag ironisk nu? Halvironisk?

Vet inte. Vet inte hundra procent säkert hur jag ska känna inför norska framgångar och fiaskon.

Men deras senaste curlingseger var alltså entydigt bra. Det nakna egenintresset har ju nästan alltid rätt i sportsammanhang.

För den segern ska vi älska dem.

Skicross suger.

Men Zlatan gör mål i champion's league!

Se där en riktig sport...

Med Lars Lewén och de andra lallarna i svenska herrlaget, framstod ju ski-cross som en rätt tråkig ny OS-gren.

Men nu växer den i mina ögon! Anna Holmlund i semi... OS är småsporternas Mekka.