Centerpartist: ”Feminister måste sluta bråka med varandra”

Är jag feminist?Jag har lärt mig att klart och tydligt svara ja på den frågan, utan att tveka,utan att problematisera. För om man vill prata om jämställdhet är det bäst attman börjar med att kalla sig feminist. Annars kommer samtalet inte att handla omjämställdhet utan om varför man inte vill kalla sig feminist.

Men det här gällerinte bara feminist utan även andra etiketter. Jag vet inte hur många gånger jagfått svara på frågor om huruvida jag är socialliberal, marknadsliberal,nyliberal eller tokliberal. Dock är det ytterst sällan som någon är intresseradav att först definiera vad de anser ingår i de olika paketen. Trots att bristenpå en sådan definition innebär att man lämnar det upp till mottagaren avinformationen att fritt tolka in vad helst hen önskar i den valda etiketten.

Tolkningsproblematikenblev tydlig i en tidningsenkät häromdagen där flera makthavare var och en fickfrågan om hen var feminist och vad feminism innebär. Majoriteten svarade ja påden första frågan och alla sa sig vara för jämställdhet. Men när feminismskulle definieras skilde sig svaren åt. Någon hävdade att feminism är attmotarbeta traditionella könsnormer medan någon annan ansåg att det helt enkeltär att arbeta för mäns och kvinnors lika rättigheter. Än tydligare blev det ikommentarsfältet där en stor majoritet menade att feminism innebär att kvinnorska ha större rättigheter och möjligheter än män.

Frågan om feministeller inte feminist är ständigt aktuell. Nu senast efter Blondinbellas rant omvindrickande medelklassfeminister och Jens Spendrups avståndstagande från attetikettera sig själv som feminist. Jag har inte på något vis för avsikt attrida ut till deras försvar men min upplevelse är att de som argt gått tillangrepp till stor del missat målet. Om man verkligen strävar mot jämställdhetär det väl knappast Isabella Löwengrip och Jens Spendrup som är det störstahotet. Att de båda på olika sätt arbetat aktivt för att förbättra kvinnorsmöjligheter måste väl någonstans tas med i vågskålen?

Vore det intebättre om vi tillsammans lade energin på att fundera ut hur vi kan få alla demsom faktiskt inte på något vis alls är för jämställdhet, oavsett definition,att förstå varför det är rätt och viktigt? Hur övertygar man den som på allvarmenar att kvinnors rättigheter ska begränsas för att de tillhör det svagarekönet? Eller den som tycker att en kvinna som haft sex utanför äktenskapet skastenas till döds? Eller alla nätgalningar som på vidriga sätt angriper kvinnorsom tar plats i offentligheten? Och hur ser vi till att inte tappa dem som ståroch svajar?

Genom att hårt angripa,håna eller medvetet misstolka någorlunda vettiga människor, för att de inte definierar jämställdhetpå precis samma sätt som en själv, riskerar man samtidigt att splittra de egnaleden. Och tyvärr finns det just nu mer anledning än på länge att ena styrkornatill försvar mot de mörka moln som drar in.

Johanna Jönsson,riksdagskandidat Centerpartiet i Stockholms stad och ordförandeStureplanscentern