"Vänsterpartiet borde få fler att rösta på Fi, inte tvärtom"

Det är svårt för någonsom följer sociala medier att undgå att det har blossat uppmeningsskiljaktigheter på vänsterflanken mellan Göran Greider och FeministisktInitiativ. För mig som liberal entreprenör är det förbryllande; jag trodde attkonkurrens inom politik, till skillnad från i näringslivet, är en kamp mellan radikalt olika erbjudanden, inte mellan snarlika erbjudanden. Men GöranGreiders agerande får mig att undra om inte konkurrens i politiken har störrelikheter med konkurrens i näringslivet än vad jag tidigare har trott – De rödgröna och Fislåss uppenbart om samma väljare, den viktiga resursbas som måste kontrolleras förfå den politiska makten.

Som affärsutvecklare trorjag att konkurrens i grunden är någonting positivt; effektiva vägar breddas,ineffektiva överges och politiken borde inte vara något undantag från regeln. Som ett resultat av effektiv marknadsföring har Fi haft en marknadstillväxt, förlåt, opinionstillväxt på över 100 % på bara någrafå månader! Om Fi var ett uppstartsbolag skulle de större konkurrenterna stå påkö för att förhandla uppköp vid det här laget. Men inte de rödgröna och Göran Greider. Deväljer i stället den uråldriga bakåtsträvande väg som ingen ledare vid sina sundavätskor skulle välja i näringslivet i dag. De försöker snacka ner enframgångsrik uppstickare, i stället för att ansluta sig till vinnarlaget.

Göran Greider, jagförstår att du har valt att lägga solidariteten åt sidan i det här fallet föratt, som du skriver, agera strategiskt och taktiskt. Jag lägger ingen värderingi det, men en rätt grundläggande komponent i strategiskt tänkande är att undersökasina handlingsalternativ och noga väga dem mot varandra. Låt oss, som etttankeexperiment, under resten av min artikel undersöka möjligheten att, ienlighet med best practise från näringslivet, behandla Fi som en potentiellinvesteringsmöjlighet. Jag varvar med lite grundläggande facktermer för att duska hänga med i resonemanget.

Lektion 1: Grundläggande begrepp 
Vad somkännetecknar alla investeringar är att de förenar insats, risk och förväntadavkastning. Det som skiljer en god investering från en dålig investering är attden förväntade uppsidan överväger priset i form av insats och risk.

Så på vilka grunderavstår du att investera din röst? Nu är det dags för din officiellaproblemformulering. Låt oss kalla den ”Greiders dilemma”. Greiders dilemmahandlar om risk. Risken att Fi misslyckas med att resa de 4 % röster som krävsför att nå förbi riksdagsspärren. Lyckas detta inte är rösterna ”bortkastade”enligt dig. Greiders dilemma omfattar även ett konkret omfall med rekommenderadtaktik: om Fi bara har samlat 3 % av rösterna en månad innan valet, bör derekommendera sina väljare att i stället rösta på något av de rödgröna partierna.

Lektion 2: Brygg- vs. brofinansiering
Låt ossintroducera två nya begrepp: bryggfinansiering och brofinansiering. Det ena ärnågot en investerare ogillar, det senare något eftersträvansvärt. Vari liggerskillnaden, undrar du. Jo, går man förlångt ut på en brygga blir man blöt, men en bro tar dig över till det avseddamålet. En bryggfinansiering, till skillnad från en brofinansiering, ärotillräcklig för att nå det avsedda målet och varje sund riskkapitalistundviker därför nogsamt finansieringsrundor som inte täcker det verkligakapitalbehovet. Bro bra, brygga dåligt.

Men, undrar du nu, vad ihela friden har dessa riskkapitalfloskler med Greiders dilemma att göra?Dilemmat beskriver i praktiken risken och konsekvenserna av att fastna i enröstteknisk bryggfinansiering av Fi. Hur löser näringslivet liknande låsningar?

Lektion 3: Motfinansiering
Riskkapitalistersamarbetar gärna med andra riskkapitalister i en finansiering. Det minskarriskerna, bland annat genom att dela risk, öka det tillgängliga kapitalet ochminska risken att fastna i en bryggfinansiering.

En alternativ strategiför att förhålla sig till Greiders dilemma är att söka motfinansiering (jag trorbestämt att det kallas ”taktikröster” inom politiken). Om Fi ordnar 3 % på egen handräcker det med att resa 1 % i motfinansiering från övriga rödgröna partier föratt säkerställa en riksdagsplats.

Låt oss nu analyseradin rekommenderade taktik för att förhålla sig till Greiders dilemma vid ettopinionsläge på 3 %. Om vi antar att 15-25 % av Fis väljarkår är beredd att bytaparti en månad före valet på taktisk uppmaning, innebär detta att endast0,45-0,75 % ”bärgas” till det rödgröna samarbetet. Det innebär en rejälnedväxling av den tillgängliga resursen på 3 %.

Som tur är finns det alltid olika vägar att välja, så låt oss i stället undersöka enalternativ strategi; en strategi som inriktar sig på att bärga heladen ackumulerade resursen av Fi-väljare. I stället för att motarbeta Fi väljer de rödgröna att uppmana sina egna väljare att rösta på Fi som en solidarisk handling. Vigör antagandet att Vänsterpartiet, som ju står närmast Fi feministiskt, har samma makt över sina egna väljares taktiska val som iexemplet ovan. Detta innebär i så fall att Fi får storleksordningen 1,26-2,10 %taktikröster, vilket säkrar en riksdagsplats och ett nettotillskott på 3 % tilldet rödgröna blocket. Hävstången på den insatta resursen är rätt imponerande –varje taktikröst som V investerar i Fi resulterar i att minst 2 röster bärgasför de rödgrönas räkning.

Låt mig avsluta med attjag med att jag som entreprenör förstår din känsla av att de rödgröna redan har den bästafeministiska politiken. Varför behövs Fi? Motsvarande känsla kring sitt egeterbjudande är inte ovanlig bland företagsledare. Rådgivningsbolaget Bain &Company genomförde en undersökning där man frågade ett stort antalföretagsledare huruvida de ansåg att deras erbjudanden är de bästa. 80 % avföretagsledarna ansåg att deras respektive erbjudanden är bäst. Sedan sökteBain & Company upp och ställde samma fråga till respektive företags kunder.8 % höll med.

Vanligtvis är det bättreatt jobba med marknaden än mot den och just nu efterfrågar marknaden den typ avfeminism som Fi står för. If you cant beat them, join them.

Mattias Allring, affärsutvecklare