Hamberg: "Det börjar aldrig med judarna"

När jag gick i skolan läste vi om andra världskriget. Vi såg på dokumentärfilmer om förintelsen och talade om nazismen och vi fick lära oss ett mantra som därefter sitter som tatuerad i ryggmärgen: ”aldrig mer”. Vi fick också läsa och diskutera den välkända dikten som tillskrivs prästen Martin Niemöller:

Först kom de för att hämta judarna men jag höjde inte min röst för jag var inte jude.
Sedan kom de för att hämta kommunisterna men jag höjde inte min röst för jag var inte kommunist.
Sedan kom de för att hämta fackföreningsfolket men jag höjde inte min röst för jag tillhörde ingen fackförening.
Sedan kom de för att hämta mig och då fanns ingen kvar som kunde tala för mig.

Det är en dikt jag fortfarande minns såhär många, många år efteråt. Denna dikt, frasen ”aldrig mer” och de tomma, uppgivna blickarna på fångarna i de där lägren. Och frågan: hur kunde det hända? Hur kunde man tillåta det att gå så fruktansvärt långt? Och tanken att Niemöller måste ha glömt, strukit eller helt enkelt inte tagit med diktens första strofer. För det kan inte ha börjat med att de kom för att hämta judarna. Fröna till förintelsen måste ha såtts långt tidigare och vuxit i åratal i en tacksam mylla av desperata, arga, fattiga och besvikna människor. Det börjar aldrig med att de kommer och hämtar judarna. Det slutar där.

Nu ser vi återigen hakkors i Europa. De klottras på väggar och vajar i flaggstänger. Det känns som om nya frön har såtts i en lika tacksam mylla av desperata, arga, fattiga och besvikna människor som då. Och tro mig, de gror. Neimöllers bortglömda första strofer har rullat igång. Något i stil med: ”Först misstänkliggjorde de de arbetslösa men jag höjde inte min röst för jag var inte arbetslös”. Därefter de sjuka, invandrarna, tiggarna, ja snart alla marginaliserade grupper. Alla misstänkliggörs de i dag och det är där det börjar. Det är så det måste börja.

Så vad ska vi göra? Vi satt ju där i klassrummet. Vi sa ”aldrig mer” och vi menade det verkligen. Vi lovade oss själva att, när den dagen kommer då hela maskineriet återigen rullar igång, faktiskt höja våra röster och säga ifrån även om det inte drabbar just dig. För vi vet ju vart de annars kan sluta. Rätt vad det är kommer de för att hämta judarna och då är det slut, då är vi redan där.

Vi får inte glömma detta nu när vi diskuterar motståndet emot SD. Visst är det inte snyggt att försöka förhindra ett politiskt parti att framföra sina åsikter. Kanske skulle man till och med kunna kalla det odemokratiskt. Men vad ska vi göra? Vad skulle man i Tyskland gjort på 30-talet när man såg vart det var påväg? Det diskuterade vi aldrig i skolan.

Mattias Hamberg,
Lärare, vänsterpartist och musiker i bandet Kreti och Pleti