"Utvisning av barn är ett brott mot Sveriges löfte till FN"

“Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentligaeller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativamyndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” 

Så står det i FN:s konvention om barnets rättigheter. Det står skrivet iartikel 3, som också utgör en av konventionens fyra grundprinciper. TrotsSveriges löften om att följa barnkonventionen är det uppenbart att barnsrättigheter kränks gång på gång, särskilt när det gäller barn som utvisas frånSverige.

Varje vecka får många familjer brev från handläggare påmigrationsverket. Där delges information om deras fall, vilket för mångafamiljer är ett besked om en utvisning. I fredags nåddes familjen Vasic,bosatta i Sverige sedan 11 år tillbaka, av just det här beskedet. I dennafamilj finns dessutom två barn, 10 och 7 år gamla, som båda kommer att utvisasmed familjen. Utöver det självklara faktum att utvisning av minderåriga rentgenerellt är inhumant råkar dessutom just dessa två barn, Alexa och Strahinja,även vara födda i Sverige.

I fall som dessa borde det vara helt uppenbart för vem som helstatt det bästa för Alexa och Strahinja vore att få stanna i Sverige. Här är defödda och uppväxta. Här har de gått i skolan och spelat fotboll. Här har devänner, familj, trygghet, skydd och möjlighet till liv och utveckling. Attefter så lång tid slitas isär från den verkligheten är ingenting annat änomänskligt. Det är ett beslut som inte någonstans tar hänsyn till principen omatt barnets bästa ska komma i främsta rummet vid beslut som rör barnet.

Frågan är vem som egentligen granskar hur Sverige efterföljerbarnkonventionen. Om ens rättigheter kränks, är det svårt att vända signågonstans. Barnkonventionen är inte svensk lag, Barnombudsmannen har inte rättatt ta emot och driva enskilda, principiellt viktiga fall, och Sverige har inteskrivit under det tredje tilläggsprotokollet till Barnkonventionen som trädde ikraft 14 april. Enligt det senare ges barn rätt att driva fall där derasrättigheter har kränks, ända till FN:s barnrättskommittee som har i uppgift attgranska hur länderna genomför implementeringen av barnkonventionen.

Barn är således otroligt maktlösa i dagens Sverige. Alexas ochStrahinjas fall är inte unikt. Gång på gång hör vi om, läser vi om och träffarvi barn vars trygghet sätts på spel till förmån för andra oklara, samhällligaintressen. Sverige har lovat att sätta barnets bästa i främsta rummet. Men närdet inte görs, kan barn inte göra någonting. Det måste få ett slut.

Det kan tyckas finnas koncensus i politiken kring att barn ska hadet bra. Men partierna säger olika saker, och regeringen tillåter fortsattutvisningen av barn, däribland Alexa och Strahinja. Vidare pågår en alldeles förlångdragen utredning om att göra barnkonventionen till lag. Och ännu harregeringen inte skrivit på det nya tilläggsprotokollet, hela 2,5 år efter attdet antogs av FN:s generalförsamling.

Ta barns rättigheter på allvar. De politiska åtgärderna för dettaär många. De juridiska tillämpningarna för detta är många. Låt Alexa ochStrahinja stanna!

FoujanRouzbeh,
asylrättsaktivist och riksdagskandidat (FI)
SaraThiringer,
Förbundsordförande RäddaBarnens Ungdomsförbund