"Är vissa åsikter fridlysta bara för att många hyser dem?"

Per Johansson skrev i lördags en debattartikel som kritiserade “Inte rasist, men...” (IRM). I denna artikel påstod Per Johansson att IRM drev med, kränkte och hånade Sveriges troende, när IRM gick ut med konkret kritik mot kreationisten Julia Kronlid.

Först och främst bör vi vara på det klara med att troende får tro precis vad de vill. Vi har som bekant religionsfrihet i Sverige. Men vi har också yttrandefrihet. Yttrandefriheten gör att man får säga dumma saker och torgföra falska och rent av vansinniga idéer, men den ger också möjligheten för andra att exponera dessa idéer för de galenskaper de är. Värdesätter man endast yttrandefrihet när det är man själv eller meningsfränder som yttrar sig så värdesätter man inte yttrandefrihet. Jag, och andra vetenskapliga skeptiker, värdesätter yttrandefriheten enormt då det är vi som i regel skulle förbjudas yttra oss om man började tumma på den.

Rörande Per Johanssons debattartikel så genomsyras den av ett illa dolt förakt gentemot det öppna samtalet. Vissa bör inte yttra sig, och vissa idéer ska inte kritiseras. Skälet till att vissa idéer inte ska kritiseras uppges inte konkret, utöver att det tydligen är många som hyser dessa idéer, vilket styrktes med erkänt påhittade siffror.

Ett stort problem i sammanhanget är att arternas utveckling inte är en religiös idé. Om Julia Kronlid presenterat idén om att Jesus dött på korset hade ingen lyft på ögonbrynet, då detta är en del av den kristna mytologin. Arternas utveckling är dock vetenskap. Evolutionsteorin är en av de absolut mest solida vetenskapliga teorier vi har och det råder inom vetenskapen inga tvivel om att evolutionsteorin är korrekt. Självklart kan individer ha missförstått eller vägrat sätta sig in i detta faktum, men det förändrar inte verkligheten.

Evolutionsteorin är dessutom sann, oavsett hur många som accepterar detta faktum. När man på det flagranta sätt Kronlid gör går rakt emot vad som är känt om verkligheten får man helt enkelt räkna med att bli motsagd. Skulle man sitta i morgonsofforna och konstatera att man var helt säker på att Jorden är platt så skulle man, även då, mötas av illa förtäckta löjeväckande motfrågor, och med all rätt. Då spelar det ingen roll hur många andra som lyckats övertyga sig själva om samma sak.

Men Per Johansson tar det hela ett steg längre. Man ska inte bara undvika att kritisera, man ska också respektera människor som envisas med att försvara vansinniga idéer. Min erfarenhet av denna inställning är att människor som kräver automatisk respekt gör detta av den enkla anledningen att de inte kan förtjäna den. Respekt är inte automatiskt, respekt får man för sin karaktär, sina handlingar eller den effekt man har i andra människors liv. Att bibehålla irrationella idéer trots att motsatsen bevisats är inget som inspirerar respekt hos mig, åtminstone.

Ska man ha en hälsosam diskurs och ett gott debattklimat måste det gå att kritisera alla idéer och föreställningar utan att man faller in i en metadiskussion om huruvida diskussionen i sig är okej att föra eller inte. Vi som är vetenskapliga skeptiker brukar enligt min erfarenhet vara de främsta förespråkarna för att alla ska få yttra sig och att alla ska få komma till tals, men i detta ingår också vår rätt att bemöta det som sägs och kritisera vanföreställningar.

David Björnfot
Medlem i Vetenskap och Folkbildning samt Humanisterna