"Svensk kultur – Vem får vara med?"

Kulturlivet har med ett starkt engagemang tagit ställning mot rasism och främlingsfientlighet. Skönt och bra. Men hur står det egentligen till med öppenheten för mångkultur och allas rätt att få vara en del av det kulturella Sverige?

De kulturpolitiska målen fastslår att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”.  Kulturpolitiken ska ”främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan”. Men målen är otydliga. De blandar samman internationellt utbyte med den kulturella mångfald som lever i Sverige. Att bjuda hit en artist från andra sidan jordklotet är inte samma sak som att de artister som bor här och har bakgrund utanför Sverige får synas och höras.

Vad Sverigedemokraterna inte vill, det vet vi alla. Men vad vill egentligen de andra partierna när det gäller mångfald i kulturlivet?

I projektet Katapult för mångfald har över 50 artister med bakgrund utanför Sverige fått möjlighet att skapa glipor i en annars tung och svårgenomtränglig portgång. Postkodlotteriets kulturstiftelse har satsat stort på att lyfta fram mångfaldsfrågorna. Men var tas det långsiktiga ansvaret? I dag blir världskultur värdefull och synlig om den tillfälligt gästar Sverige. När artister som bor här vill vara en del av den svenska kulturen möts de av dörrar där man vägrar eller kanske glömt att ta av säkerhetskedjan.

I mörka stunder kan man känna vinddraget från andra världskriget. Fackförbund och demonstrerande studenter motsatte sig mottagandet av judiska läkare som flydde undan nazismen. Att motsvarande förekom i kulturlivet är okänt för de flesta. Men faktum är att judiska musiker och danspedagoger mötte starkt fackligt motstånd mot att få invandra och arbeta i Sverige. I dag är mekanismerna som hindrar insteg i kulturlivet mer sublima. Men icke desto mindre behöver de benämnas och analyseras.

Trösklarna är många och höga för den kulturarbetare som är ny här. Saknar man nätverk bland etablerade konstnärer, inte är familjär med de administrativa systemen eller behärskar språket med de trendiga begrepp och formuleringar som stärker bidragschanserna, får man inte vara med och leka. Det spelar ingen roll hur hög konstnärlig kvalitet du håller. Det är mycket svårt att vinna tillhörighet i arbetsförmedlingens kulturavdelningar. Samma sak gäller de s.k. allianserna som erbjuder trygghet till ett begränsat urval frilansmusiker, -dansare och skådespelare. Allt mer kulturstöd går till projekt som bygger på tungrodda ansökningsprocesser. Många gånger sitter facket med - skapar ogenomträngliga regelverk och bevakar vilka som släpps in. Utspelet från regeringen den 1 september är i linje med det som beskrivs här - mer till internationellt utbyte och allianser – men inget tydligt stöd för att främja mångfalden inom Sverige.

Ibland kan man undra om Sverigedemokraterna fått med ett finger i den kulturpolitiska praktiken. Utredningar har följt på varandra. Benämningen i kulturpolitiken har växlat: invandrarkultur, etnisk kultur, världskultur, mångkultur, interkultur, flerkultur… Men satsningarna har uteblivit, på senare år har de till och med minskat.

Sluta upp med att blanda bort korten. Mångfald i Sverige är inte samma sak som internationellt utbyte. Det senare är nog så viktigt och det är inte alls fel om anslagen ökar. Men de får inte öka på bekostnad av mångfalden i Sverige. Sluta mörklägga den mångkulturella verkligheten och börja leva upp till de kulturpolitiska målen.

Lars Farago
Projektledare Katapult för mångfald
Peter Bothén och Ina Flid
Projektledare Katapult för mångfald Stockholm
Thuva Härdelin
Projektledare Katapult för mångfald Skåne
Eva Milich
Projektledare Katapult för mångfald Västra Götaland
Suat Ustun
Projektledare Katapult för mångfald Gävleborg Dalarna