"Fi behövs inte – feministisk revolution har redan inträffat"
"Kvinnor tjänar mer pengar och har mer makt i dag än de haft tidigare och har öppnat dörrar som tidigare varit stängda. Och det utan en enda statlig jämställdhetsfond eller kvotering", skriver Rebecca Weidmo Uvell.
Följ Rebecca Weidmo Uvell på Twitter: @RebeccaWUvell
Välj FI och skapa historia, påstår Feministiskt Initiativ. Men i vanlig ordning från vänster nämns inte ett ord om den verkliga feministiska revolution som faktiskt redan inträffat. Den har redan skapat historia. Men den vill Feministisk Initiativ avskaffa.
Två av de övergripande målen för jämställdhet är jämn fördelning av makt och inflytande samt ekonomisk jämställdhet.
Och här har tre politiska reformer uppnått mer än vad ens den mest optimistiske feministiska politiker kunnat drömma om: friskolereformen, privata välfärdsföretag och RUT-reformen. För även om Kvinnor Kan-seminarier, genusvetare och en oändlig rad med öronmärkta pengar för kvinnors företagande har haft aldrig så goda intentioner har de inte gjort någon skillnad i praktiken. Men att konkurrensen släppts fri i traditionella kvinnoyrken har gett kvinnor helt nya möjligheter. Och med det ökat deras makt och möjlighet att tjäna mer pengar.
I genomsnitt leds 28 % av företagen i privata näringslivet av kvinnor. Privata vård- och omsorgsföretag har 160 000 anställda i 11 000 företag. Av dessa leds hela 54 % av kvinnor, både små och stora företag. I enbart äldreomsorgen är de 67 %. Av de ca 900 friskolor som finns är 68 % av cheferna kvinnor. Det finns ca 17 000 RUT-företag och 56 % drivs av kvinnor. Sedan RUT infördes har antalet företagare i branschen ökat med 24 %.
Detta har uppnåtts genom liberalisering. Genom att tidigare monopol tagits bort, konkurrensutsättning av marknader och sänkning av kostnaden för städning som gjort att privatpersoner i dag har råd att köpa. Och det är framför allt borgerligheten som gjort det möjligt, såväl den borgerliga regeringen 1991-1994 som den nuvarande.
Tidigare var majoriteten av dessa kvinnor hänvisade till en enda arbetsgivare i offentlig sektor, nu har de friheten att välja var de ska jobba. De gör i dag i betydligt högre utsträckning än tidigare traditionella chefskarriärer och företagarkarriärer, erfarenheter som dessutom möjliggör en fortsatt karriär i andra branscher och styrelseposter. De tjänar mer pengar och har mer makt i dag än de haft tidigare och har öppnat dörrar som tidigare varit stängda. De är också förebilder för alla de kvinnor som fortfarande arbetar i dessa kvinnodominerade yrken. Och det utan en enda statlig jämställdhetsfond eller kvotering.
Det är inget annat än en stor feministisk seger.
Men inte nog med att vi inte pratar om det. De partier som gjort feminism till sin profilfråga – Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ, vill dessutom dra tillbaka reformerna. Privata företag och vinst inom välfärdssektorn och skola ska förbjudas och RUT avskaffas. För deras feminism grundar sig på politisk ideologi främst, inte verkligheten. Då trumfar alltid ideologiska reformer feminism i praktiken och förlorarna är just kvinnorna.
I Feministiskt Initiativs värld är det ointressant att vi uppnått stora vinster mot mer jämn fördelning av makt och inflytande och ekonomisk jämlikhet mellan könen. För om det inte skett med den socialistiska feminism de själva representerar är det inte intressant. Om det inte skett med tvång, kvotering och med genusglasögonen i högsta hugg offrar de utan att blinka stora feministiska framgångar och struntar i alla de kvinnor det drabbar.
Det tycker inte jag är feminism alls faktiskt.
Politik är absolut ett medel för att nå jämställdhet. Men inte genom mer statlig inblandning, regleringar och förbud. Utom genom mindre.
För att öppna upp monopol, sänka trösklar och underlätta för individer att ta egna beslut är också politik.
