"Därför går jag med i Vänsterpartiet i dag"
"I inget annat land i världen har klyftorna ökat så mycket som i Sverige under Alliansstyret", skriver David Ballester.
David Ballester är ljudtekniker och DJ, har arrangerat konserter, festivaler och klubbar och varit projektledare för ungdomsprojekt.
I åtta år har Alliansen haft regeringsmakten i Sverige. De tog över efter att det svenska folket hade fått nog av Göran Perssons översittarpolitik. När Alliansen tog över så hade Socialdemokraterna plöjt vägen för den högerpolitik som komma skulle. Moderaterna började kalla sig det nya arbetarpartiet och folk som länge misströstat tänkte att det kunde väl inte bli sämre. Om vi ändå ska ha en blå regering så är det väl bättre att de blåa för den. Alliansen bildades och de fyra borgerliga partierna blev i praktiken ett parti. De ”nya moderaterna” ville gärna påskina att de var ett mittenparti genom en noga genomtänkt och slipad retorik och folket gick på det.
Åtta år senare har vi resultatet.
Skolan och sjukvården styrs i mångt och mycket av privata företag som får miljarder av skattepengarna som de omvandlar till privata vinster genom besparingar, nedskärningar och ”effektiviseringar”. Skolor har gått i konkurs och lämnat barn utan skola att gå till och nedskärningarna i vården har lett till vanvård av patienter.
Aldrig har vi sett så många skattesänkningar under så kort tid vilket har bidragit till att öka klyftorna mellan fattiga och rika. I inget annat land har klyftorna ökat så mycket som i Sverige de senaste åren. En liten klick har blivit rikare på bekostnad av de fattigaste. Det räckte inte heller med skattesänkningar. Man tog bort och begränsade bidrag för de som verkligen behövde och gav i stället bidrag till de som redan hade (RUT/ROT).
De långtidssjuka har blivit utförsäkrade vilket har gjort dem sjukare och lett till bland annat självmord och utslagning. Försäkringskassans uppgift är i dag att jaga sjuka snarare än att hjälpa dem att komma tillbaka. Arbetslösa har satts i fas3-åtgärder vilket gjort att de i praktiken har blivit gratis arbetskraft (läs slavar) och som också skapat en helt ny bransch som bara finns till för att tjäna pengar på att förvara arbetslösa och förse dem med meningslösa sysslor som att måla om stolar om och om igen.
Företag anlitar utländska företag och utländsk arbetskraft för att dumpa löner och kostnader vilket gjort svenska arbetare arbetslösa och gjort storföretagen rikare. Detta har säkert också fungerat som en katalysator för många att rösta på Sverigedemokraterna. I stället för att se att lönedumpning är en medveten strategi från högern och storföretagen så sätts strålkastarljuset mot ”de andra”, araberna, muslimerna, ”negrer”, ”zigenare” och så vidare. Är man redan nästan längst ner så är det lättare att sparka ner mot den som har det ännu sämre än att se de verkliga orsakerna vilket har gjort Sverigedemokraterna större än någon kunnat ana.
Stora ansträngningar har gjorts för att luckra upp arbetarnas rättigheter. När anställda blivit besvärliga har man lätt kunnat varsla och sedan ta in utbytbar arbetskraft vi a bemanningsföretag. Cuf gick ut med sin kampanj Fuck Facket och storföretagens ledare applåderade och skrattade hela vägen till banken.
Sveriges ekonomi har gått fantastiskt jämfört med resten av Europa, men på folkets bekostnad. De rika har blivit rikare, medelklassen har fått lagom mycket morötter med jobbskatteavdrag för att inte gnälla, arbetarklassens rättigheter har begränsats och de fattiga har blivit fattigare. Barnens framtid är beroende av att du väljer ”rätt” skola, de sjuka och gamla är beroende av att hamna på ”rätt” vårdplats. Blåa och bruna vindar drar igenom och vårt samhälle blir bara kallare och kallare. Konflikter odlas och vi misstror vår granne i stället för att ställa upp för och hjälpa varandra.
Vänstervindar har dragit vid sidan om maktens korridorer. Socialdemokraterna lyckades inte fånga upp detta utan var mer upptagna med att fråga sig hur de kunde klappa medelklassen och storföretagen medhårs. De såg ut som en vilsen tonåring som ville bli omtyckt av alla och lyckades inte förmedla något annat än en tandlös slogan utan innehåll. (Ett Sverige. För alla.) F! som ville förmedla budskapet om jämställdhet och allas lika värde blev ständigt motarbetade av många som spred skitsnack om manshatare och annat påhitt om vilka helt uppåt väggarna galna förslag de hade. Många vågade inte rösta på vänsterpartiet på grund av rädsla för det kommunistiska spöket och vid sidan om vänstervindarna växte sig också de bruna vindarna starkare och väldigt många såg detta som ett bättre alternativ. ”Om de där blattarna slutar komma hit och sno våra jobb och skattepengar så blir allt säkert mycket bättre.”
Jag vet att Sverige kan bli ett bättre samhälle, där alla får plats. Sverige användes tidigare som ett gott exempel som andra försökte följa efter. I dag ses Sverige som ett högerexperiment. Jag vill ha ett Sverige där alla har samma möjlighet till god vård. Jag vill ha ett Sverige där alla kan ha en anständig anställning och där vi inte är beroende av att en del av vår arbetsföra befolkning går utan arbete för jämviktens skull. Jag vill ha ett Sverige där alla oavsett ursprung ska känna sig välkomna och bli integrerade i samhället. Jag vill ha ett Sverige där jag inte behöver oroa mig för att mina barn har hamnat på ”rätt” skola. Jag vill ha ett Sverige som tar ställning mot orättvisor i världen och som inte exporterar vapen till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter. Jag vill ha ett Sverige där alla drar sitt strå till stacken och där vi inte premierar utsugning av våra gemensamma resurser. Jag vill ha ett Sverige med ett företagsklimat där vi vill ge våra medarbetare värdiga löner och där våra innovationer och goda produkter gör dem köpkraftiga, inte det låga priset.
Vi var på god väg mot ett sådant samhälle en gång i tiden men vi vände sedan riktning. Jag vet att vi kan vända riktning igen om vi vill och som jag ser det så är Vänsterpartiet det enda partiet i riksdagen som vill detta.
David Ballester
