Kent Ekeroth (SD): "Polisen måste göra sitt jobb, oavsett vad massmedia skriver"

Det är inte förvånande att rättsväsendets kamp mot den organiserade brottsligheten, i det här fallet mot människosmugglingen, inte fungerar. När till exempel Sydsvenskan den 15:e oktober i år skriver att ”polisen kan inte bevisa betalda flyktingresor” bekräftar de något som sverigedemokraterna påtalat under flera år, nämligen att polisen alltså inte tillåts att använda telefonavlyssning och buggning för att samla in bevis, detta på grund av två orsaker:

Dels är straffvärdena för låga för människosmuggling och dels är gränserna för när avlyssning och buggning får användas alldeles för höga.

Sverigedemokraterna, som prioriterar kriminalpolitiken högt, har redan för två år sedan lagt förslag som skulle komma till rätta med denna situation. I oktober 2012 la SD två motioner: en om att höja straffen för människosmuggling och en för att sänka gränserna för avlyssning och buggning.

I korthet skulle max- och minimistraffen för människosmuggling höjas: för ringa brott höjs minimistraffet från 0 till 6 månader och maxstraffet från 6 månader till 2 år. För normalgraden höjs minimistraff från 0 till 1 år och maxstraffet dubbleras till 4 år. För grov människosmuggling höjs minimistraffet från 6 månader till 2 år och maxstraffet från 6 till 8 år. Samtidigt halveras gränserna för när rättsväsendet får använda det som kallas hemliga tvångsmedel, det vill säga avlyssning och buggning, till 1 år för avlyssning och 2 år för buggning.

Resultatet av detta är alltså att människosmuggling av normalgraden alltid skulle ge rätt till telefonavlyssning och ofta ge rätt till buggning medan om brottet är grovt blir alla tvångsmedel alltid tillåtna.

Sydsvenskan skrev att ”polisen inte får vidta de åtgärder som krävs för att styrka att brotten är organiserade och görs mot betalning”. Med våra förslag skulle detta ändras och polisen skulle få de befogenheter som krävs.

Kvar återstår då ett annat problem: ledningsproblemet. Av källor inom polisen framgår även att den polisiära ledningen är ett grundproblem när det gäller att efterleva de lagar Sverige faktiskt har. Det handlar kort och gott om den tredje statsmaktens påverkan på svenska myndigheter och deras villighet att upprätthålla svensk lag. Som flera källor uttryckt det: ”Cheferna är rädda för att ta beslut, framförallt när det gäller invandring, som media kommer skriva om, även när det egentligen är deras plikt som poliser”. Ett sådant exempel är tunnelbanekontrollerna, som drogs in av cheferna på grund av mediestormen som följde, trots att det var kontroller av samtliga som plankade i tunnelbanan, oavsett hudfärg och låg inom polisens verksamhetsområde.

I grund och botten handlar det alltså om ”chefernas rädsla att förlora jobb och position”. Så även om SD:s förslag för höjda straff och sänkta krav för avlyssning skulle införas, kvarstår alltså problemet med polischefer som inte vågar göra sitt jobb. Det i sin tur visar ju att problemet i förlängningen kommer från högst ort, nämligen Regeringen, som tillsätter de högsta polischeferna som i sin tur givetvis tillsätter och påverkar chefer på lägre nivå.

Tyvärr valde Alliansregeringen att hålla fast vid en ordning där polisen inte tillåts göra sitt jobb och av den nya rödgröna regeringens politiska prioriteringar att döma lär det bara bli ännu värre nu.

Skulle Sverigedemokraterna styrt Sverige hade vi alltså inte bara förbättrat den verktygslåda som rättsväsendet har till sitt förfogande, med höjda straff och sänka krav för avlyssning, utan vi skulle även tillsätta polischefer som vågar göra sitt jobb, alldeles oavsett vad den tredje statsmakten väljer att skriva.

Kent Ekeroth (SD),
Ledamot i justitieutskottet

--

Linda Snecker, rättspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, har svarat på den här artikeln. Läs svaret här.