Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
12 393
reaktioner idag

"När blev det förbjudet att kritisera en religion med föråldrade ideal?"

Linnea Hylén: "Hur kan kritiken mot en trosåskådning, så som Islam, ses som hets mot folkgrupp när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp?".

Linnea Hylén

I den svenska debatten finns en nyttig självkritik och ett ifrågasättande av västerländska traditioner och trosåskådningar. Kristendomen och liknande samfund får utstå en svidande kritik när de inte följer de liberala värderingar, till exempel om HBTQ-frågor, som i dag ses som självklara i vårt allt mer toleranta samhälle.

LÄS MER
"Nej, inte ens Marcus Birro förtjänar att bli mordhotad"

Sedan upplysningstiden har rörelser för ett mer humanistiskt, sekulärt och tolerant samhälle haft kritik mot förlegade värderingar och dogmer som en central kärna. Detta är grunden för ett mer upplyst samhälle som granskar både nya och gamla ideal som inte följer den humanistiska bild som bygger på vetenskap, förnuft och jämställdhet.

Denna process är central och måste få rum att fortsätta. Därför ser jag med tveksamhet och besvikelse inför den motsatta utvecklingen i svensk debatt. Vi är duktiga på att ifrågasätta västerländska religioner och trosåskådningar, den sortens kritik är accepterad, men när en debattör öppet ställer samma fråga till icke-västerländska åskådningar, läggs locket på.

Att kritisera till exempel islam på samma sätt som vi gör med kristendom är ofta tabu. Att ifrågasätta dess ideal, normer och traditioner utifrån ett humanistiskt perspektiv sker sällan, utan att debattören möts med mothugg och anklagelser om rasism. När ifrågasättandet, som banade väg för vårt sekulära västerländskt samhälle, är tabubelagt och indirekt "förbjudet" saknar vi verktygen för att fortsätta med denna utveckling.

När kom vi till den punkt att det är indirekt ”förbjudet” att kritisera religion och föråldrade ideal som kan vara motsatsen till den humanistiska värdegrunden? Hur kan kritiken mot en trosåskådning ses som hets mot folkgrupp, när den precist kritiserar tron som sådan och inte en enskild grupp? Den största frågan kvarstår dock: hur kan vi tillåta denna utveckling?

För att nämna en aktuell händelse, twittrade Marcus Birro om att religionen islam på ett eller annat sätt är en del av majoriteten av all världens terrorism. Uttalandet möttes av en harang av åsikter som menade att Birro var en rasist och att hans uttalande var hets mot folkgrupp. Han blev även mordhotad ett flertal gånger, vilket ledde till att han valde att lämna debatten och skrivandet på obestämd tid.

Man kan fråga sig om hans åsikter stämmer överens med verkligheten, men en sak kvarstår: hans ifrågasättande av en icke-västerländsk religion, islam, var inte accepterat av etablissemanget. Att ifrågasätta kristendomen sker öppet utan problem och anti-demokratiska metoder som hot. Vi ser att kritiserande av religionen islam är en så tabubelagd fråga att debattörer blir mordhotade och uthängda som kvinnor under häxprocessen.

I ett sekulärt och demokratiskt samhälle kan vi omöjligen tolerera och acceptera bristen på kritik mot vissa religioner, medan andra får utstå den. Utelämnandet av kritik försvaras med att det är rasistiskt att kritisera en (icke-västerländsk) religion. Att ifrågasätta åskådningar som vi alltid gjort tidigare, måste även ske mot alla sorters påfund som kanske inte håller måttet utifrån humanistiska värderingar. Att ens påstå att en så elementär del av den sekulära tankeverksamheten skulle vara rasistisk är befängd, då det motsätter sig uppfattningen om att alla religioner och åskådningar ska behandlas på lika villkor.

Detta är vårt misslyckande att upprätthålla ett sekulärt och demokratiskt samhälle, och i framtiden vår bittert intjänade verklighet när vi försummat debattens fundament. Åsiktskorridoren är trång, men inte omöjlig att vidga. Det är med spänning som jag söker efter en vändning som står fast vid de sekulära principerna. Vi står härmed inför ett av de stora hindren mot en fortsatt progressivt, sekulär och förnuftsbaserad samhällsutveckling, dock kvarstår frågan: varför är vi inte kvar där än i dag?

Linnea Hylén

Ska man få kritisera en trosåskådning?

KOMMENTARER

Innan du kommenterar: läs våra regler