"I migrationsverkets förvar är självmord det enda sättet att höras"

I februari tog en man sitt liv på migrationsverkets förvar och samma dag försökte en kvinna ta sitt liv på ett annat av migrationsverkets förvar. Innan han begick självmord hade mannen sagt: "Jag dör hellre än att tvingas tillbaka till helvetet jag har flytt ifrån." Ingen tog ansvar för mannens död och händelsen fick minimal medial uppmärksamhet. 

Detta är en bara en dag av 365 på ett år. Det som händer på ett förvar stannar oftast där. Det enda sättet för förvarsintagna att få sina skrik hörda är att begå självmord eller försöka begå självmord. Vem bär ansvaret för att en människa som flytt från ett krig tvingas till att ta sitt liv i ett flyktingförvar?

I Malmö finns många organisationer som jobbar med asylfrågor på olika sätt. Vissa av dessa organisationer kan säkert hjälpa asylsökande på ett direkt plan men det räcker ändå inte. Hur ska någon som är helt ny i Sverige, pratar ett helt annat språk än de språk som finns representerade inom organisationen, hitta till dessa organisationer? Hur kan en person som bor i en liten by, inte har någon aning om att den kan använda internet gratis på biblioteket, veta om sina rättigheter innan det redan är försent och den har fått avslag på sin ansökan?

Barn under arton år har rätt till en god man. Men vad händer med de barn som migrationsverket, med hjälp av osäkra metoder, beslutar är nitton år eller äldre? Och vad händer med den mor vars barn slutat gråta för att deras smärta är alldeles för stor för dem att hantera?

Och vad händer med alla de människor, unga som gamla, som offrat sina liv i hoppet om ett bättre? Vem tar ansvar för dem? Hur kan de hitta vägen till Flyktinghälsan när de är deprimerade eller har andra problem? Vem kan berätta för dem om deras rättigheter och ge dem den grundläggande informationen som de borde ha rätt till?

En människa, som på vilken grund som helst, betraktas som vuxen, det vill säga över 18 år, har endast rätt att träffa sin advokat i en timme någon gång innan personen i fråga har gjort intervjun som är helt avgörande för hela den personens framtid.

Många påstår att det borde vara Migrationsverkets ansvar att informera. Problemet är att Migrationsverket också är den myndighet som hanterar och bedömer trovärdigheten i asylsökandes berättelser. 

Vi som asylaktivister får intrycket av att Migrationsverkets utgångspunkt är att inte lita på den som söker asyl, samtidigt som bevisbördan ligger helt och hållet på den asylsökande. Därför tycker vi att det borde finnas en självständig instans som förser nyanlända, asylsökande och papperslösa med nödvändig information om deras rättigheter och skyldigheter samt möjligheter i samhället på ett engagerat och objektivt sätt.

Migrationsverket använder sig ibland av språktester, ålderstester eller andra tester.I förra veckans Uppdrag granskning visades hur ofta språktesterna kan vara helt fel. I en artikel i DN, skriven av journalister och författare, framkommer att ålderstester har dömts ut av FN, Europarådet, människorättsorganisationer och forskare världen över. Dessutom är det många barnläkare i Sverige som vägrar att utföra dem. Orsaken är bland annat att felmarginalen kan vara så stor som fem år. 

Hur länge ska människor behöva betala med sina liv för en oseriös myndighets misstag?