Gustav Motte: "Vi får inte låta Sossarna kapa ett så viktigt ord som medmänsklighet"

"Medmänsklighet är ett ord som allt för sällan nämns i dagens politiska samtal. Tanken om att hjälpa sin nästa, den okände, eller att agera instinktivt vid nödfall är för de flesta naturlig. Är det en tanke man skulle använda sig av, när man beskriver det svenska samhället? Det beror på. Innebörden av ordet medmänsklighet har i Sverige nämligen förflyttats, till en allt mer tunn och allmängiltig betydelse. Tankens betydelse har nämligen gått från en ädel gest mellan två verkande individer, till skattesedeln i lönekuvertet.

Den medmänsklighet som finns att nämnas i det politiska samtalet är beskriven med ett annat ord: solidaritet. Ett ord som traditionellt brukas av anhängare till den socialdemokratiska doktrinen. Det är med ett kollektiv, ett stort skattetryck och en gemensam välfärd som den svenska solidariteten uppnås. Det är vi, som hjälper dig. Tillsammans, aldrig ensam.

Problematiken uppstår när civilsamhällets ansvarstagande avväpnas. När systemet är så allomfattande att naturlig godhjärtad medmänsklighet inte lönar sig. Den svenska medborgaren hjälper ju redan till. Varje månad,  bryter alla av en tredjedel av sitt levebröd för att hjälpa andra. När problem i samhället uppstår, är det inte i första hand den enskilde som bör hjälpa till. Utan det är systemet som skall åtgärda problemet. 

Har tjejen framför dig svårt att gräva fram enkronor vid betal-kassan? Det är inte medborgarens ansvar, för det finns formulär att fylla i om du har pengaproblem. Sitter det en dyster och ensam kille vid bordet i caféet? Lyft för guds skull inte på blicken och inled ett samtal! Sådant finns det statligt finansierade gruppsamtal för. Har grannen problem med flaskan? Det är såklart inte medborgarens problem, de på bolaget lär nog tillslut känna igen honom.

Föreställ dig hur en utomstående då ska försöka integrera sig i det svenska samhället. Det uppstår en problematik när svaret på alla ens frågor är att systemet ordnar det. När din inlärda och naturliga medmänsklighet har blivit ett helt system. Till en början tänker du kanske: “Vad bra detta är. Alla är så himla givmilda.”. Men när personen bredvid dig på caféet inte ens lyfter sin blick, trots dina försök till uppmärksamhet. När du ser att personen läser en dagsfärsk nyhet om ditt hemland. Då börjar du undra, vad är det egentligen som pågår?

Att det finns ansvarstagande medborgare ute i samhället är, lyckligtvis, sant. Det finns hjältar, eldsjälar och organisationer som tar ett oerhört ansvar. Ett arbete som oftast sker helt ideellt, utan större resurser. Vad som då saknas är medmänsklighet i ett större sammanhang, ute i samhället hos alla medborgare. En vilja att självmant dela med sig av sitt bröd. Ett exempel på hur en sådan vilja kan se ut, kan vi se om man tittar på remitteringar. År efter år så utklassar remitteringar världens kombinerade statliga bistånd till utvecklingsländer. Det finns en oerhört stark vilja att dela med sig, som sker utanför skattsedeln. Tänk om man kunde uppmuntra en sådan vilja.

I det stora hela så handlar det om att ge tillbaka en del av resurserna där de först skapades. Hos den godhjärtade medborgaren. Att individer återfår sin kontroll över sina resurser, till att sedan självmant distribuera av sin egen vilja. När det finns ett värde i att hjälpa sin granne, istället för att kolla bort och tänka att det får någon annan ta hand om. Den naturliga viljan att hjälpa andra skapas, inte genom att kontrollera månadens skattekvot, utan genom att väpna civilsamhällets med ansvarstagande. Att ge människor insikten att de självmant kan hjälpa till.

Gustav Motte,
Liberal