"Du är nog inte en våldtäktsman, men hur ska jag kunna veta?"

Jag tänkte reda ut lite återkommande missförstånd – på en väldigt tydlig och grundläggande nivå. Inte för att fördöma någon, inte för att dumgöra eller attackera. Jag vill bara förklara lite saker på en nivå som är mer lättillgänglig för alla.

Först vill jag säga att det inte känns helt självklart att publicera den här texten på en sådan här välkänd och omdebatterad plattform. Det är bra att väcka debatt och låta många röster höras – men många av kommentarsfälten har varit fulla av mer eller mindre skrämmande och hotfulla kommentarer vilket förstås väcker viss tvekan – men av just den anledningen vill jag även att det jag vill förmedla här ska nå ut till så många som möjligt.

Vi börjar såhär: alla män är inte våldtäktsmän. Det är ingen som tror att alla män är våldtäktsmän.

LÄS ÄVEN: Sofia Eriksson, 16 år: "Jo, alla män"

Majoriteten av oss har alla minst en man i vår närvaro som vi litar på till hundra procent. Det finns förvisso några människor som är rädda för alla män hela tiden – och det kan bero på olika saker. Vi får ändå hoppas på och utgå ifrån att det inte beror på just dig.

Majoriteten av oss är inte rädda för kassören i matbutiken, den manlige busschauffören eller främmande män på stan under dagtid. Dessa personer behandlar vi som vilka främlingar som helst. 

Att kvinnor måste behandla män som potentiella våldtäktsmän beror förmodligen inte på just precis dig. Inte på precis dig som människa och inte ens på majoriteten av alla män.

Vad det beror på är att det inte finns något sätt att veta vem som är en våldtäktsman, när, var eller på vilket sätt det kommer att ske.

BRÅ uppskattar att det sker ca 36 000 våldtäkter i Sverige varje år – vilket kort sagt skulle innebära ungefär 100 våldtäkter om dagen. Av dessa anmäls mellan tio och tjugo procent och en mycket liten del av dessa går till fällande dom. Utöver rädslan för själva våldtäkten är tanken på att behöva möta sin förövare på fri fot för de allra flesta mycket skrämmande.

Just därför väljer många kvinnor att vara försiktiga kring främmande män, på samma sätt som hon inte dyker med huvudet först på okänt vatten. Hon låser dörren trots att alla inte är inbrottstjuvar och använder säkerhetsbälte trots att hon aldrig varit med i en olycka och ingen ifrågasätter det.

Din sambo vet om att du inte är våldtäktsman, dina föräldrar vet det. Tjejen framför dig på den mörka gångvägen tror förmodligen inte att just du är våldtäktsman – men det finns ingen möjlighet för henne just där, just då att veta säkert. Att hon då vidtar försiktighetsåtgärd är inget personligt mot just dig. Även om det förstås kan kännas tråkigt för dig, så måste du ha i åtanke att det här inte är något vi tjejer gör för att vi vill.

Om du hade en godisskål framför dig med hundra karameller, varav en är förgiftad, skulle du förmodligen vara mycket försiktig. Du älskar karameller och vet att 99 karameller är jättegoda och jättebra, och en är det inte. Att du då inte slevar i dig hela skålen utan eftertanke betyder på intet vis att du hatar alla karameller eller tror att alla karameller är förgiftade. Du är bara lite rädd om dig själv. Det måste få vara okej.

LÄS ÄVEN: Erica, 15: "Varför har inte jag som kvinna rätt till min egen kropp?"

När en tjej skriver att hon måste se alla män som potentiella våldtäktsmän, så betyder det inte att hon ser alla män som våldtäktsmän.

Att hon måste behandla dem som potentiella våldtäktsmän betyder inte att hon kommer att behandla dem som faktiska våldtäktsmän. Det är skillnad mellan att hålla nycklarna mellan fingrarna och att faktiskt slå. 

När vi säger att en del män våldtar betyder det INTE att ALLA män våldtar (och det har så många redan gått igenom att vi vet, det behöver inte sägas igen).

När vi säger att majoriteten av alla våldtäkter begås av män betyder det inte att majoriteten av alla män våldtar.

När vi säger att män våldtar betyder det inte att kvinnor inte våldtar (två procent av alla våldtäkter begås av kvinnor).

När vi säger att kvinnor våldtas betyder inte det att män inte våldtas (tio procent av våldtäktsoffrena är män).

Det ena behöver inte utesluta det andra men i ett samtal om samhällsstrukturer måste generaliseringar få vara ok och man måste utgå ifrån att alla förstår att det finns undantag.

Säger jag att fåglar kan flyga betyder inte det att strutsen inte är en fågel. Det behöver jag inte säga.
Det är en generalisering eftersom majoriteten av alla fåglar kan flyga och det förstår de allra flesta. När Mariah Carey sjunger ”Fly like a bird” så känner ingen ett behov att skriva ”INTE ALLA FÅGLAR!! STRUTSEN DÅ?”. Alla fattar vad hon menar. Kan man förstå det borde man kunna förstå andra generaliseringar baserat på strukturer och statistik.

Däremot: ALLA män ses som potentiella våldtäktsmän så länge samhället ser ut som det gör. Det betyder inte att alla kvinnor ser alla män som potentiella våldtäktsmän men det finns alltid minst EN kvinna som ser minst EN man som eventuell förövare. Det är alltid någon som inte känner dig och inte vet att du är en schysst kille. Jag förstår att det måste vara jobbigt att veta att någon är rädd för dig trots att du aldrig skulle göra någon något ont. Det är okej. Du får tycka att det är jobbigt.

Du kanske tycker att du inte borde drabbas av något någon annan gör och att du inte borde behöva ta något ansvar i frågan. Jag önskar att det såg ut så.

Jag önskar att jag inte heller behövde ta ansvar för vad våldtäktsmän gör heller. Jag önskar att jag inte behövde vara rädd när jag går hem ensam. Jag önskar att jag inte behövde tänka mig för vad jag tar på mig för kläder före jag ska gå ut, inte för att jag tycker att det ger någon mer rätt till min kropp men för att jag vet att i en, peppar peppar, eventuell domstol så kommer frågan om vad jag bar att ställas.

Jag önskar att jag aldrig skulle behöva trösta nära och kära som blivit våldtagna. Jag skulle kunna låta bli. Jag behöver inte ringa brandkåren om jag ser ett hus brinna och jag behöver inte köra långsammare om jag ser barn som oförsiktigt leker vid en 70-väg – men det jag måste är att acceptera de konsekvenser mitt ansvarslösa agerande får. Jag får acceptera att människor skulle bli förbannade.

För jag blir förbannad.

Varje gång du skrattar åt ett våldtäktsskämt. Varje gång du inte säger till din polare att tjejen han dragit med sig hem är för full för att ha sex med. Varje gång du ifrågasätter vad hon hade på sig. Varje gång du ifrågasätter hennes nej, för att hon visat intresse innan. Varje gång du säger att pojkar är pojkar, att han bara gör så för att visa att han tycker om henne. Varje gång har du ett ansvar. ALLA människor har ett ansvar. Därför har alla män ett ansvar. 

Det är däremot upp till dig att välja om du vill ta det eller inte. ALLA människor – och därför, ALLA män – får möta konsekvenserna av sina handlingar.

Gör du ingenting för att förändra dina medmäns attityd mot våldtäkt är konsekvensen att alla män kommer att fortsätta ses som potentiella våldtäktsmän. Jag fördömer alla ovanstående handlingar oavsett om de kommer från en man eller kvinna, men siffrorna och statistiken jag har skrivit upp är ett tydligt tecken på att våldtäkter är ett strukturellt, manligt problem och att det framför allt är i grupper av män som attityderna behöver förändras. Det betyder FORTFARANDE inte att det är alla mäns FEL, men alla MÄN(niskors) ansvar.

Och utifrån det är det upp till alla män att avgöra om de vill ta det ansvaret eller inte.

Mathilda Almgren, 21