Rasism är alltid rasism

I går publicerade Dagens Nyheter en intervju med Björn Söder där han talade om svenskhet, Sverigedemokraterna och nationalism. Bland annat hävdade han att det är omöjligt att ha en dubbelidentitet, en blandad identitet eller ingen alls gällande nationstillhörighet.

Som exempel tog han upp samer, judar, kurder och araber, och hävdade att det enbart gick att bli svensk om man helt och hållet gav upp element från de delar av ens kultur som enligt Söders definition ej är svenska. Denna artikel orsakade enorma reaktioner. För en vecka sedan kallade Löfven SD för ”ett nyfascistiskt parti”, och en stor andel av de som sade emot honom då är idag benägna att hålla med. Dessutom kräver allt fler riksdagsledamöter att Söder avgår som andra vice talman.

Egentligen borde jag uppskatta dessa reaktioner, men på något sätt infinner sig en olustig känsla. Problemet blir tydligt när man analyserar hur tidningar, politiker och privatpersoner på sociala medier valt att redogöra för och reagera på intervjun. Det skrivs om vad Söder påstått om samer och judar och företrädare från dessa grupper intervjuas.

Att Söder sade precis samma sak om kurder och araber är i bästa fall en liten parentes. Lena Körösi hävdar i sin intervju att hon ska ha rätt att identifiera sig själv, men trots att intervjun med Söder enbart handlade om nationalism och etnicitet och inte invandring i sig, hävdar hon att det finns integrationsproblem, men såklart enbart hos andra grupper.

På något indikerar de reaktionerna, eller rättare sagt de uteblivna reaktionerna, att rasism mot vissa grupper är fel, medan rasism mot andra inte är så farligt utan till och med förståeligt till en viss gräns. Visst är det positivt att folk reagerar så starkt på avskyvärda uttalanden, men retorik som legitimerar andra former av rasism gör i många fall mer skada än nytta.

Björn Söder har tidigare gett uttryck för åsikter som att muslimer skulle vara det största hotet mot västvärlden eller att det finns anledningar till att vara rasistisk mot romer, utan att folk lyft ett finger.

Vissa menar att det är begripligt att folk ej reagerat i samma utsträckning på det, eftersom Söder vid det tillfället ej var talman. Vad folk tydligen missar är att Söder inte blev talman genom ett trollslag, utan blev vald trots dessa uttalanden. Att först nu begära att han avgår, är att göra tydligt att man betraktar vissa folkgrupper som lite sämre än andra.

Många förklarar uttalandet med att samer och judar, till skillnad från araber och kurder tillhör Sveriges nationella minoriteter. I mina ögon framstår det enbart som ett försök att ursäkta sina misstag. Är det mindre farligt med rasism mot grupper som inte är del av de nationella minoriteterna? Har en person vars släkt bott här i två generationer mindre rätt att definiera sig som svensk?

Dessutom har SD, men även andra partier, åtskilliga gånger gett uttryck för antiziganism. När romer utsatts för mordbränder har detta knappt ens tagits upp. Att hävda att det betraktas som allvarligare på grund av det är inte bara oetiskt utan även hycklande, med tanke på att romer också tillhör de nationella minoriteterna.

Samma personer som uttrycker missnöje över Söders uttalanden nu är i många fall personer som själva uttryckt afrofobi, antiziganism och rasism mot personer från Västasien (Mellanöstern) och Nordafrika.

Att påpeka antisemitismen och rasismen mot samer i det Björn Söder menade är både bra och viktigt. Det är även viktigt att till exempel ta upp de hatbrott dessa grupper utsätts för.

Problemet är att det sker på andra gruppers bekostnad, med en retorik som indikerar att rasism mot vissa är fel, medan rasism mot andra kan vara både okej och förståeligt och genom att media aktivt väljer att ha en viss fokus.

Linnéa,
Student