"De egna fördomarna blir mer sanna än verkligheten"
Ulf Rådberg: "Genom att intala sig själv och söka argument för rasistiska föreställningar byggs också en bild upp av att det är så verkligheten ser ut"
Viser bara stereotyper och grupper av människor känns det som, inteindivider. Men det är omöjligt att fånga in ett antal individerunder en enda beteckning. Det mänskliga omfattandet innefattar såmycket mer än en åsikt, ett utseende, en ålder etc. Vi är våratankar, våra känslor, våra beteenden, vår erfarenhet, våraomedvetna processer och under dessa kategorier finns en oändlighetav underkategorier.
Att försöka förstå en grupp av människorutifrån en beteckning eller ett gemensamt attribut, är som atttitta på toppen av ett isberg med ett förstoringsglas.
Stereotyperoch fördomar är reducerande och avhumaniserande. Vi gör våramedmänniskor till förenklade objekt som vi sedan behandlar på ettoförsiktigt sätt. Genom att reducera våra medmänniskor till enklalogiska förklaringar, kan vi legitimera ett ansvarslöst beteendegentemot dem. Genom att exempelvis sammanfatta invandrare ellerhemlösa under kategorin kriminella,kikar vi på verkligheten genom ett smalt sugrör. När vi gör detkan vi alstra rasistiska eller aggressiva fördomar mot dem. Genomatt kika genom det här sugröret så slipper vi se det som liggerutanför dess omfång. Och det man inte ser väljer man att förneka– det existerar inte.
På så sätt kan man välja vart man villrikta sitt sugrör till medvetenhet så att man endast betraktaraspekter som legitimerar ett inre kanaliserande av abstraktamissnöjeskänslor. Så här kan man göra mot vem och vilka somhelst. Selektivt väljer vi, antingen medvetet eller omedvetet, vilkaaspekter hos människor vi vill fokusera på. Övriga dimensionereller motsägande aspekter, sållar vi bort för att göra vårförklaringsmodell så enkel och övertygande som möjligt.
Mankan säga att vi många gånger, mer än vi själva tror, använderdenna perceptuella och kognitiva selektivitet för att undvikakänslor av obehag och oklarhet. Denna subjektiva aspekt föregårofta i stor grad, den realistiska och dynamiska aspekten. Liteslarvigt kan man säga att vi inte bryr oss om sanningshalten i detvi tror på utan endast den upplevda känslanav sanning och övertygelse.
Genom att intala sig själv och sökaargument för att judar är råttor, muslimer terrorister, hemlösalata, romer falska, feminister sexuellt frustrerade, homosexuellapsykiskt sjuka, så reduceras känslan av ambivalens och iställetbyggs sakta en personlig verklighetsbild upp där individen faktiskttror att dessa grupper av människor/individer präglas och enbartinnefattas av dessa selektiva attribut. Och samtidigt så öppnas eninre kanal utåt där känslor av otrygghet, frustration och rädslafår utlopp.
Ulf Rådberg,
Student på Solna Gymnasium
