Jerlerup: "Vi måste hjälpa och stötta de som vågar lämna terrororganisationer"

Örebro kommuns satsningar för att rehabilitera IS anhängare debatteras mycket just nu. Till och med Mona Sahlin gick ut i Svenska Dagbladet för några dagar sen och uttalade sig till stöd för Örebros initiativ. Ett "bra exempel" tycker hon och pratar om att många unga "lurats" att åka till Syrien och Irak för att slåss för IS, och att de behöver hjälp.

På nätet rasar tyckarna. "Hur kan man vilja skaffa jobb och psykologihjälp till personer som stödjer massmördare"? "Typiskt Sverige att vara flata mot extremister". "Nu är Mona ute och cyklar igen".

Man kan bara slå sig för pannan. Mona Sahlin och Örebro kommun har varit genomusla i sin kommunikation och det har verkat som om man vill ge stöd till alla IS-återvändare.
Istället för att svamla om ungdomar på glid och hjälp till hemvändare borde man prata i termer av hjälp till avhoppare. För om vi ska kunna hjälpa någon av de som sökt sig till IS måste det vara genom stöd till avhopparverksamhet.

Både i Sverige och andra länder har vi erfarenhet av att försöka ge hjälp till personer som ännu beundrar våldsverkande rörelser, som IS eller nazisterna. Det brukar aldrig fungera. Vi har försökt få ungdomar att sluta vara brottslingar förr, utan att ställa krav på dem att lämna den kriminella miljön. Det brukar sluta med att ännu fler rekryteras till kriminaliteten.

Men det behöver inte vara så.

I Sverige har vi Exit som i många år arbetat med att ge stöd och rehabilitering till före detta nazister, med lyckat resultat. Vi har dessutom KRIS, Kriminellas Revansch i Samhället, som besitter värdefull information om hur man rehabiliterar avhoppare från kriminella miljöer. Flera städer har konsultationsteam som i samarbete med kriminalvården, SIS och polisen ger kommunalt stöd till före detta kriminella.

Exit finns i andra länder. I Tyskland i samarbete med andra dragit igång avhopparverksamhet för personer som varit en del av våldsverkande islamisters miljöer. Wegweiser och Hayat heter två av projekten.

Om man studerar dessa lyckade exempel ser man vad som krävs för att kunna hålla i rehabilitering av extremister. De måste vara för detta extremister eller ha en klar vilja att bli det.
KRIS pratar hela tiden om viljan att lämna kriminaliteten och den kriminella miljön bakom sig. Exit betonar att utan viljan att lämna den nazistiska ideologin bakom sig, och lämna de gamla vännerna och den gamla miljön, kan man inte rehabiliteras.Både Hayat och Wegweiser arbetar efter samma metod.

De vi kan hjälpa är alltså de som väljer att ta avstånd från den gamla ideologin och de gamla vännerna. De andra kan vi inte hjälpa. De måste hjälpa sig själva först. Och de får finna sig i att polisen bevakar dem.

Det verkar som om man från myndighetshåll börjar komma till denna insikten.

Den 18 januari sa Rasmus Persson, det kritiserade kommunalrådet i Örebro till SVT att "som man arbetar med avhoppare från kriminella gäng, måste man kunna ge ett alternativ. Då måste man också ge stöd och hjälp." 

Bra så. Låt oss hoppas att regeringens samordnare mot extremism, Mona Sahlin, delar Rasmus Perssons förståelse för detta.

Torbjörn Jerlerup,
Liberal antirasistisk debattör