"Det finns mängder av anställda som kan göra chefens jobb lika bra"

Det förekommer lite då och då en livlig debatt om chefslöner. Det lyfts fram att koncernchefer för våra stora börsföretag kan tjäna 30-60 miljoner om året i lön, bonus och andra förmåner. Det är svårt för många att förstå hur en chef kan vara värd 100-150 gånger mer än medellönen för en vanlig svensk som vanligtvis tjänar runt 300 000 kronor om året. 

Vad är det då som får styrelser och ägare att tro att en chef kan vara värd så mycket pengar? Vad gör att de är villiga att betala ut enorma löner och bonusar oavsett resultat och konjunkturläge? Jag tror det hela grundar sig på två stora missuppfattningar bland ägare och styrelser.  För det första så tror man att människor med rätt kompetens att driva dessa företag är unika och därför är en bristvara. För det andra så eftersom man tror att dessa människor är en bristvara så betalar man extremt höga löner för att attrahera och behålla dessa sällsynta personer.

Den första av dessa missuppfattningar anser jag är helt fel. Det råder i och för sig inga tvivel om att det krävs speciella kompetenser för att vara en duktig koncernchef och att personer som besitter denna kompetens inte växer på träd. Däremot är det inte sant att de är en bristvara och problemet är inte att det saknas folk i Sverige som kan leda våra koncerner. Problemet ligger i hur man går till väga för att hitta kandidater för dessa jobb och vilka så kallade ”sanningar” som styr dem som fattar besluten om val av koncernchefer.

I varje storbolag finns det många chefer på den första och andra nivån under koncernchefen som skulle kunna ta koncernchefsjobbet. Det finns många chefer på mindre och medelstora företag som också skulle kunna vara framgångsrika som koncernchefer men som sällan eller aldrig får chansen. När man ger sig ut för att hitta en ny koncernchef tittar man huvudsakligen bland skaran av människor som redan är eller nyligen har varit koncernchef. Nu kanske du tycker att jag är orättvis. Visst har väl många koncernchefer jobbat sig upp i verksamheten? Absolut! Leif Johansson var fabrikschef på Electrolux och blev en duktig koncernchef på både Electrolux och Volvo. Men frågan är om det inte finns ett antal andra chefer på Electrolux, SKF, ABB, Volvo, Ericsson och många andra företag som också skulle kunna vara precis lika duktiga som Leif? Svaret är helt klart ja! 

Det finns många fler chefskandidater än man tror för dessa tunga koncernchefsroller. Och ser man på denna betydligt större rekryteringsbas är man heller inte tvungen att betala så höga löner. Ponera att man väljer sin nya koncernchef från någon av de högre cheferna i företaget och att dessa chefer i dag har 1-3 miljoner i lön och bonusar. Om man skulle erbjuda en av dem koncernchefsjobbet med låt oss säga 50 % löneökning, skulle de då inte ta det?  Vill man vara jättegenerös och erbjuda en löneökning på 100 %, tror du att individen skulle tacka nej?  Normalt kanske en befordran skulle innebära en löneförhöjning på 10 eller 20 %. En redan välavlönad chef som sitter på första eller andra nivån under koncernchefen skulle därför inte kräva de orimliga lönenivåer som i dag finns på koncernchefsnivå.

Vid ett tillfälle när jag arbetade på TeliaSonera och man letade efter en efterträdare till en avgående koncernchef råkade jag hamna i hissen med vår styrelseordförande. Det blev ett härligt skratt i hissen när jag erbjöd mig att ta jobbet för halva den förra chefens lön. Frågan är om jag hade gjort jobbet hälften så bra? Jag vet att det fanns minst 5 kanske 10 personer som hade kunnat axla manteln och göra åtminstone ett lika bra jobb som företrädaren.

Kelly Odell,
författare och föreläsare