"Att förbjuda rökning är att inte lita på andra människors hänsyn"
Michael Bergman: "Jag tror vuxna människor har stor förmåga att visa hänsyn till varandra och att det stora flertalet utgår från sitt sunda förnuft när de tänder en cigg på allmän plats. Om någon ändå är oaktsam finns alltid möjligheten att poängtera det"
Michael Bergman är 27 år och arbetar som VVS-konsult.
Läs gärna hans blogg: bmanbloggar.blogg.se
I dag vet alla hur skadlig rökning är och antalet rökare sjunker i antal. Trots det vill den nya regeringen nu förbjuda rökning på allmänna platser som uteserveringar och busskurer för att få oss att fimpa.
Gladast över förslaget är astma- och allergiförbundet. De har lobbat för detta länge. Mellan 2012-2014 drev de förslaget ”Vi gillar rökfritt" med målsättningen att skapa fler rökfria uteserveringar på frivillig väg och på sikt också utöka tobakslagen.
Bara 11 stycken restauranger i hela landet nappade. Det ger en tydlig fingervisning om att vi i motsats till astma- och allergiförbundet egna undersökningar vill ha möjligheten att röka på uteserveringar kvar.
Är det verkligen så illa ställt att staten i sann paternalism måste stifta en lag därför att vi inte fixar det här själva? Jag tycker inte det. Vad man kan se är att rökare i dag visar stor hänsyn. Det finns redan ett stigma och de vill oftast inte skylta med sin last.
Därför befinner sig rökare ofta i utkanten av lekplatsen, bakom busskuren eller på uteserveringen med utsträckt arm och cigaretten långt ner bakom ryggen.
Jag tror vuxna människor har stor förmåga att visa hänsyn till varandra och att det stora flertalet utgår från sitt sunda förnuft när de tänder en cigg på allmän plats. Om någon ändå är oaktsam finns alltid möjligheten att poängtera det: ”Ursäkta, vill du vara vänlig att blåsa din rök någon annanstans?”.
En kommentar som mottas med förståelse hos de flesta.
Det finns uteserveringar där det inte går att undvika röken. Men vi lever i ett samhälle där det alltid kommer finnas hinder för en del medborgare. Provhytter dit rullstolsbundna inte kan ta sig, dansgolv där epileptiker riskerar anfall, nattklubbar där tinnitusskadade måste ha hörselskydd, restauranger där valalternativ för matallergiker saknas på menyn och uteserveringar där astmatiker får hålla sig undan för tobaksrök.
Allt kan inte i alla lägen vara för alla.
Sen finns det de som varit likgiltiga, icke-rökare som aldrig haft frågan särskilt högt på sin egen agenda men nu tänker ”varför inte?”. Även till er vill jag poängtera vikten att stå upp mot ett förbudssamhälle.
Att inte låta överförmyndare valla oss likt får och överta vårt sunda förnuft och vår förmåga att kommunicera med varandra.
Tack för förslaget, men vi klarar det här själva.
