"Vargen är inte den som hotar – det är varghatarna"

Jag har tagit debatten gällande att vi behöver en livskraftig vargstam och då belyst hur fel och olaglig den nyss avslutade licensjakten på varg är. Jag visade på hur man överdriver och vill få vargen till en fråga som ställer landsbygd mot stad fast det enligt undersökningar inte alls är så, landsbygdens problem och möjligheter är så mycket större än att förminskas till vargen, på det sätt jägarorganisationerna försöker göra.

Jag har även belyst hur Jägareförbundet missköter sitt allmänna uppdrag och de allmänna medel de får när de så utstuderat driver en opinion mot ett djur som hör till vår fauna

De har helt missat att det i begreppet viltvård också ingår att vårda och vara rädd om våra rovdjur. Det handlar även om det allmänna intresset i att vi har en stor biologisk mångfald och en natur i balans. Jag uppmanade i diverse artiklar om att det måste sluta kastas överdrifter och vara mer sans i debatten. 

Jag vet att motsättningar, fördomar och okunskapen är stor i frågan, och mycket riktigt så blev det starka reaktioner och ännu mer överdrifter efter mina artiklar. Detta för att en annan åsikt fick utrymme i media.

Först från Gunnar Glöersen som är rovdjursansvarig på Svenska Jägareförbundet. Han kallade mig för en fullständigt empatilös extremist för att jag värnar ett hotat djur och vill ha en natur i balans. Jag blev alltså kallad detta för att jag vill att det ska gå rätt till och att vi ska följa avtal, direktiv och konventioner som skrivits på för att skydda miljö och djur. Sen hängde ordföranden i Jägareförbundet Västmanland, Emil Stolpe-Nordin, på i en artikel och höll med om jag jag var empatilös extremist.

Är det så man på jägareförbundet argumenterar och försöker stoppa åsikter från andra så förstår man att de hamnat riktigt snett i hur man beter sig.

Det sorgliga är att Jägarförbundet inte bryr sig att deras höga tonläge mot vargen och mot oss som värnar djur och natur, skapar grogrund för de verkligt extrema och vidriga grupperingar som, i sociala medier, via telefon och så vidare hatar, hotar och genom kränkningar försöker stoppa åsikter som de inte gillar. De kallas av oss värnare för varghatare just för sitt sätt att hata ett djur som hör till vår fauna. 

Vi är väldigt många natur- och vargvärnare som har utsatts och fått utstå hemska påhopp. Jag känner till flera som mår riktigt dålig och inte vågar fortsätta föra ut sin åsikt. Tyvärr har vi en lagstiftning och rättsväsende som inte riktigt har hängt med och kan stävja det hemska hat och de kränkningar som sprids i skydd av anonymiteten på Internet.

För att ta några få korta exempel på vad jag fått utstå från dessa grupperingar; jag har blivit kallad idiot, för korkad att förstå att jag inte har att göra i denna värld, snorvalp och felknullad disneyromantiker. Hatare har skrivit till mig att det är lätt hänt att en förlupen kula träffar mig, min sambo eller mina hundar.

Jag tycker det är hemskt och vidrigt, men jag kan ta hat, hot och kränkningar. Men jag tycker inte att jag ska behöva ta det. Värre är dock att anhöriga i min närhet tvingas må dåligt och känner sig rädda. Än mer obehagligt är att de grupperingar av medlemmar från jägarorganisationer av naturliga skäl även bär vapen. Är detta beteende verkligen förenligt med att ha vapenlicens, jaktkort och så vidare?

Är det detta Jägareförbundet ville uppnå genom att inte argumentera sakligt för sin hållning, utan att i stället ge sig på oliktänkande med epitet och överdrifter som inte har i normala debatter att göra?

Jag fortsätter trots detta att ta debatten, för detta ynkliga sätt att försöka styra och tysta mig och andra vargvärnare hör inte på något vis hemma i ett demokratiskt rättssamhälle, det hör inte hemma i det Sverige som jag älskar och värnar om.

Benny Sellberg,
Landsbygdsboende, debattör, inspiratör, aktivist och aktiv i Vänsterpartiet