"Högerextremister är oroliga för SD:s konservatism"

Det pågår en konflikt i vår del av världen. Den handlar inte om folkgrupper, utan om värderingar. 60-talets radikalism gav oss ett etablissemang som fått sin politiska fostran på vänsterkanten. Det här är inget populistiskt svammel, utan fakta. Exempelvis tillhör 83 procent av alla journalister inom Public Service vänsterblocket. Motsvarande stöd bland allmänheten är 39 procent.

Samma mönster går igen i nästan hela den fria världen. De som sätter dagordningen för samhällsdebatten har andra prioriteringar än folk i gemen. Mot detta har det kommit en reaktion. Det har dels handlat om folkligt konservativa partier med demokratiska värderingar. Tyvärr har även rasistiska, nyfascistiska krafter velat utnyttja missnöjet till att åter bli politiskt gångbara.

I vissa länder har man dessvärre lyckats, men i Norden har det stått still. SD:s nordiska systerpartier har snarare blivit en del av den stora europeiska konservativa familjen. Och i Sverige har det enda etniskt nationalistiska partiet – nazistiska Svenskarnas parti – gjort ett katastrofval med noll kommunala mandat trotts enorm medial exponering som de inte förtjänade.

Det är därför dessa krafter sneglar mot SD. Ett stort parti med resurser och väljare, men också en ung organisation där man kan kuppa distriktsårsmöten via massanslutningar av personer som tidigare lämnat SD eller är hämtade från radikala kretsar. Samma sak hade inte gått i något annat riksdagsparti.

Det finns ett legitimt missnöje när fattiga landsortskommuner ska ta emot hundratals flyktingar, samtidigt som etablissemangets Södermalm tar emot noll flyktingar per år. Men det ska inte riktas mot personer med annan hudfärg, utan mot det politiska etablissemang som övergivit folkhemstanken för sådant som normkritik och postkolonialism. Det är det som är SD:s uppgift.

Patrik Ehn är en av dem som velat knyta SD till extrema krafter på hemmaplan och i Europa snarare än till det konservativa. Ehn gick efter sin uteslutning till en bloggportal som anser sig verka för att ”varje etnisk grupp har rätt till en autonom existens” och som SD betraktar som neofascistisk. Ehn har också lyft fram det brittiska partiet BNP på sin twitter och på sin blogg, ett parti som tidigare hade en skrivning om att endast ”infödda britter” fick vara medlemmar och samarbetar med nazistiska Svenskarnas parti.

Jag känner inte Patrik Ehn och vill inte fokusera på att såga honom som person. Men det är värt att ha i åtanke att han påstår att det som sker i SD och SDU nu bara handlar om makt och inte ideologiska skiljelinjer. Det gör det.

Zeth Arkö Gogman,
Samhällsdebattör och Sverigedemokrat