Öppet brev till tjejen som ville ha anorexia till sommaren
Malin Frisell vill varna unga från att svälta sig. Hon menar att ätstörningar inte bara skadar din kropp, utan att de lätt tar över och förändrar den du är.
Malin Frisell är en av dem som vunnit kampen mot Anorexia.
Följ henne på Twitter: @malinfrisells
Här om dagen hamnade jag bakom två tjejer på bussen. Unga. Mycket yngre än jag. Den ena av dem sa att hon bara hade ätit ett äpple om dagen i en hel vecka, men att det var så svårt. Hon pratade om Anorexia och hur enkelt allt skulle vara då. Hon skulle kunna bli så snygg inför stranden i sommar.
Den här texten, den är till henne.
Anorexia är inte enkelt. Det är inte snyggt eller vackert. Anorexia är att gå milslånga promenader med panikångest i bröstet och pulsklocka på armen. Det är att inte kunna äta ett russin utan att gråta i timmar efteråt. Det är att gå runt med knogar och fingrar som är ärrade efter att ha körts så långt ner i halsen så många gånger. Tänderna har nämligen en tendens att komma i vägen.
Är det bekräftelse du vill ha, tjejen på buss, så ska du få det. Du är så otroligt stark som klarar dig på bara ett äpple om dagen. Det är du verkligen. Antagligen så pass stark att du, precis som jag, inte kommer att sluta när ditt hår börjar trilla av. Eller när huden på dina händer och fötter börjar färgas blå. Du kommer inte ens sluta första gången du svimmar av i duschen.
Fortsätter du fram till sommaren så kommer du inte kunna sova på nätterna längre. Du kommer inte heller kunna ta dig upp ur sängen på morgnarna. För ditt hjärta kommer att bulta så fruktansvärt, fruktansvärt hårt och snabbt i ditt beniga bröst att du kommer att vara livrädd för att det ska stanna om du somnar eller rör dig en enda millimeter.
Inom en snar framtid kommer du att hamna på sjukhus och spendera större delen av din tid med att skrika hatiska ord till de stackars sköterskor som försöker få dig att äta lite. Du som i vanliga fall är så försiktig och vänlig. Du som i vanliga fall aldrig skriker på någon.
Alla du älskar kommer att gråta på grund av dig. De kommer att gråta för att du tvingar dem att hjälplöst se på när du sakta tynar bort och blir ett spöke mitt framför deras ögon. Och just det! Jag glömde visst att nämna att din hjärna vid det här laget kommer att vara så fruktansvärt fucked up av undernäring att du inte bryr dig. Du börjar njuta av känslan av blodsockerfall, rivande hunger och hjärtklappning.
Den person du var innan sommaren finns inte längre kvar. Det bor någon helt annan i din kropp nu. Du kommer att leva enbart för att vara smal, och det faktum att du i rasande fart tar död på dig själv och skadar människor i din omgivning på vägen kommer för länge sedan ha slutat spela någon roll.
Men det är klart att det är värt det. Det handlar ju trots allt om något så viktigt som att vara snygg på stranden i sommar.
Malin Frisell
