"Nej Erika, vi bönder är starka och skickliga företagare"
Michael Andersson menar att situationen inom mjölkindustrin är svår, men att den inte alls är lika hård som Landsbygdsuppropet påstår.
Michael Andersson är mjölkbonde sedan 28 år tillbaka och var tidigare förtroendevald inom Arla.
Det finns en hel del att anmärka på i Erika Sörengårds debattartikel. Men jag tänkte börja med det jag håller med henne om.
Ja, situationen för Sveriges mjölkbönder är under all kritik. Det kan jag säga för att jag själv är mjölkbonde, och har varit det i 28 år. Många av mina kollegor har det väldigt svårt just nu, och varje gång en bonde tvingas lägga ner sin gård är en personlig tragedi. Vi bönder konkurrerar visserligen med varandra, men framförallt är vi vänner och kollegor. Inte minst inom kooperativet Arla, som ju vi bönder faktiskt äger och bestämmer över.
Arlabönder tar hand om och stöttar varandra. Det behövs. Det kan svänga fort i mejerinäringen. Väldigt fort. En gård som ser ut att fungera bra ena dagen kan hamna i problem nästa. Det är en tuff bransch, men vi ger oss in i det med öppna ögon. Man måste låna och investera för att klara framtiden, och det innebär alltid en risk. Det finns inga garantier i mejerinäringen, lika lite som det finns i någon annan bransch. På det sättet är vi mjölkbönder som vilka företagare som helst.
Här kan jag tycka att Arla, och vi som arbetar i mejeribranschen, har anledning att vara självkritiska. Vi borde ha varit mer tydliga med att det är riskabelt att vara mjölkbonde. Att innan man tar ett stort lån eller sätter gården i pant borde man tänka igenom det både en och två och tre gånger. De allra flesta bönder inser detta och är väldigt duktiga, drivna och skickliga företagare som är förberedda på att det kan svänga. Men ibland misslyckas man och vi måste bli bättre på att få ut budskapet att det inte är något skamligt, och att det är något man ska våga prata om. Där har vi ett gemensamt ansvar.
Sörengård, och andra kommentatorer, är i övrigt påfallande historielösa i sin kritik. Mejerinäringen har genomgått enorma förändringar de senaste 20 åren. Inträdet i EU 1995, mjölkregleringen och de regionala mejerimonopolens avveckling har för alltid ändrat förutsättningarna för svenska mjölkbönder. Avvecklingen av EU:s kvotsystem nu i april har redan lett till ökad konkurrens och ökade prissvängningar, och den ryska matbojkotten innebär att Europa flödar över av billiga mejeriprodukter. I en vanlig svensk mejeridisk kan du i dag hitta hundratals produkter från hela Europa. Den svenska mejeribranschen är inte längre en isolerad ö, och kommer aldrig att bli det igen.
Det finns två sätt att hantera den här utvecklingen. Den första är att höja murarna, sluta sig inåt och hoppas att omvärlden inte kommer och tränger sig på. Arla har valt det andra sättet: att anpassa sig till en ny verklighet, hittat fler marknader och dragit nytta av utvecklingen till gagn för oss ägare, Arlabönderna. Genom att Arla haft som strategi att växa och vara verksam på flera marknader, har man kunnat hävda sig i den här allt tuffare internationella konkurrensen. Vi kan bli mer effektiva och mer lönsamma, möta kraven från kunder inom detaljhandeln och på så sätt ge oss ägare så bra betalt som möjligt för vår mjölk.
Oavsett hur många eller få kor man som Arlabonde har hämtar Arla alltid mjölken, och betalar för den. Det är grundtanken med kooperativet. Och genom att Arla exporterar mjölken som inte kan säljas i Sverige är jag som Arlabonde inte beroende av försäljningen i ett visst område. Detta ger förutsättningar för fortsatt mjölkproduktion i hela landet.
Sörengård målar upp en mörk bild. Inte bara av den svenska mejerinäringen, men även av den enskilde bonden. Hon förminskar oss bönder till viljelösa offer och framställer Arla som en maktfullkomlig och känslokall profitmaskin. Inget av det här stämmer. Vi mjölkbönder är stolta och skickliga företagare, och det är vi som är Arla. Vi är ett demokratiskt styrt kooperativ, och ytterst är det vi Arlabönder som bestämmer Arlas strategi och företagets inriktning.
Och till sist, det är många som efter Uppdrag Granskning skriver att de ska bojkotta Arla. Här tillåter jag mig att citera reportern Sven Bergman som var med och gjorde programmet: ”Vi vill absolut inte uppmana till någon slags bojkott av Arla-produkter.”
Klokt. För det bästa sättet att stödja oss Arlabönder är nämligen att köpa Arlaprodukter.
Michael Andersson,
Arlabonde på Skaftekulla Sjögård
