"Ska tiggarna lida för att vi ska slippa ha dåligt samvete?"

Krav på förbud mot organiserat tiggeri hörs allt oftare. Innan var det en anständighetsfråga, när enbart Sverigedemokraterna ville förbjuda. När nu Moderaterna vill förbjuda organiserat tiggeri, kallas det i stället omsorg om tiggarna. Som stöd för att organiserat tiggeri är ett utbrett problem har de en enda studie från 2013, som uppskattar att 300-500 personer “kan ha utnyttjats för tiggeri under 2013”. Märk väl att det är en ren uppskattning.

I Moderaternas debattartikel, där förbudet föreslås, finns ingen definition av vad som avses som organiserat tiggeri. Är det familljer som tillsammans organiserar hur schemat ska se ut och vem som står var, eller är det ligor som tvingar individer att göra saker? Det är anmärkningsvärt att en tidigare justisminister är så pass otydlig i sin formulering av ett politiskt förslag med stora konsekvenser för tusentals människor.

Det intressanta med tiggeridebatten är att vi haft tiggare länge, även om de inte var lika många som i dag. Då var det dock få som ropade på förbud. I stället verkar förbudskravet vara kopplat till etnicitet – till romerna.

I Europa bor det 11-12 miljoner romer, de flesta i Östeuropa och speciellt i Bulgarien och Rumänien. Enligt en rapport från bland annat Europeiska kommissionen upplever en av tre av Europas romer sig själva som arbetslösa. I Bulgarien och Portugal är siffran en av två.

Det framgår också att antalet romer i åldrarna 20-24 som gått ut gymnasium är väldigt låg i jämförelse med övriga medborgare. Lägst är det i Portugal, Frankrike, Spanien, Grekland och Rumänien, där färre än en av tio romer i åldrarna 20-24 gått ut gymnasium.

År 2005 skapade tolv europeiska länder med en stor andel av Europas romska befolkning ett initiativ, som ämnade förbättra romernas situation där. De fick över 11 miljarder euro från den Europeiska socialfonden samt ytterligare 23 miljarder euro öronmärkta från den Europeiska regionala utvecklingsfonden för detta. Under samma period var det många av dessa länder som antingen inväntade beslut om eller ansökte medlemskap till EU. Antagligen kände de styrande i dessa länder att det var läge att prata om romernas situation.

Trots att de såg behovet av att förändra romernas situation, så användes väldigt lite av de medel som var ämnade för att hjälpa romerna, vad det beror på är oklart men en hel del tyder på att det saknas vilja att gå från ord till handling. Att inte gå till handling är enligt en studie ifrån Världsbanken en förlustaffär i miljardklassen – varje år.

Det står klart tydligt att romerna har ytterst få möjligheter till att leva ett drägligt liv. För många romer är tiggeri den sista utvägen, när alla andra dörrar stängts.

Vissa påstår trots det att det ingår i romernas kultur att tigga och att de skulle fortsätta med det även om det fanns arbeten att få. Det saknar dock belägg och har dessutom visat sig felaktigt även i praktiken, då exempelvis bönder på Gotland givit tiggare jobb som jordgubbsplockare med gott resultat.

Inställningen till tiggare kokar i ställer ner till moralism. Att tigga för att försörja sig och sin familj anses inte anständigt nog. Ett så kallat riktigt arbete är något som producerar mervärde, oftast mätt i pengar. Alla andra sätt att tjäna sitt uppehälle anses av många förkastligt. Vi anser dock inte att vår privata moral ska avgöra vad som ska ses som ett riktigt arbete.

Problemet försvinner inte för att vi förbjuder organiserat tiggeri på våra gator. Vad som händer är att de tvingas flytta till andra gator eller till den misär i Rumänien som de har flytt från. Om förbud hade fungerat på allting du inte vill ska förekomma eller åtminstone vill slippa se, så hade vi kunnat lagstifta mot fattigdom, naturkatastrofer och sjukdomar. Det funkar inte att förbjuda symptomen, utan vi måste behandla orsaken – diskriminering och fördomar.

Romerna är strukturellt diskriminerende i Europa. Möjligheterna att skapa sig ett drägligt liv är små eller obefintliga för många romer. Ett tydligt exempel finns i den Rumänska staden Baia Mare, där det byggts en mur mot den romska befolkningen, som uteslutit dem från det övriga samhället. Den som vill flytta från området har ytterst få möjligheter då det krävs att de mutar sig fram.

Vi måste trycka på för att Rumänien ska öppna sitt samhälle för alla sina medborgare – och givetvis för att göra det ännu lättare för europeiska medborgare att flytta över våra gränser för att skapa sig en framtid med arbete, utbildning, delaktighet i samhället och ett sätt att försörja sin familj. Det är nämligen vad det slutligen handlar om. Precis som du, vill dessa människor skapa en framtid för sig själva och för sina nära och kära. Du kanske inte förstår hur någon kan sänka sig så lågt som att sitta insvept i filtar och tigga, men andra ser ingen annan utväg.

Det kan vara lätt att ropa på förbud mot så obehagliga sätt att få mat för dagen, speciellt eftersom det gnager i ditt samvete och din medkänsla när du ser dem. Lösningen är dock att du ser till att ha några kronor i fickan nästa gång, i stället för att försöka tvinga bort dem ur din åsyn – och att kräva politik som faktiskt hjälper dem. Din skuld försvinner inte bara för att tiggarna gör det.

Per Pettersson, chefredaktör, Frihetssmedjan.se
Telason Getachew, nyhetschef, Frihetssmedjan.se