"Avskaffa äktenskapen – släpp kärleken fri"
Johan T-Katiska skriver att staten inte borde lägga sig i vem vi väljer att älska.
Johan T-Katiska är en debattör som studerar statskunskap vid Örebro Universitet och engagerar sig i olika antirasistiska organisationer och nätverk.
I slutet av förra veckan rapporterade medier om att den högsta domstolen i USA tagit beslut om att samkönade äktenskap nu blivit lagligt i alla dess delstater.
Att personer oavsett sexualitet kan gifta sig i alla stater är en medborgarrättslig seger. En bör se positivt på att samkönade par äntligen får bestämma över sina egna liv på samma villkor som olikkönade par. Det är dock något med hela bilden som skaver och det är inte parens fel. Det rör de samhällsinstitutioner som tills väldigt nyss förhindrade paren att gifta sig.
Det är udda att vi lever i en värld där en faktiskt blir glad över att stater och samfund "storsint nog" bestämmer sig för att slutligen erkänna människors kärlek. Ännu underligare är att dessa instanser ges makten att i praktiken gradera och normera förhållanden; en högst personlig angelägenhet.
Det är orimligt att akten som ger dessa överförmyndare tyglarna över ens förhållanden premieras. Precis lika orimligt som att USA:s stater för endast 11 år sen kunde förneka folk att ingå äktenskap om de nu ville det.
Andra relationer verkar instinktivt anses vara fria från denna typ kravmärkning. Länsstyrelsen skickar till exempel inte ut certifikat som styrker våra närmsta vänskaper.
Kärlek bör alltid applåderas men äktenskapet kan inte ses som synonymt med kärleken. Den existerar oavsett äktenskapet. Att kärlek helst skall graderas och förseglas av staten, normer eller religiösa samfund för att ses som fullvärdig lämnar en bitter bismak.
Detta då frivillighet är tätt förknippat med det som gör kärleken fin. Samhällets olika kvalitetsstämplar gör den dock mer ofri. Så varför tillåts fortfarande möjligheten till uppdelning i A- och B-lag? I gifta och ogifta, heterosexuella och homosexuella eller vad än det må vara. Vad som anses vara önskvart varierar och är på det stora hela rätt godtyckligt. Ytterst manifesterar sig detta nu i den reglering som stat och samfund upprätthåller. Det är inget som frivilligt går att förhålla sig till. Det är lag.
Om institutionerna skall göra sitt för att göra samlivet jämlikt bör de börja med att avsäga sig rätten definiera våra relationer. Medborgarna borde jobba för att ingen ska tvingas underlåta sig att acceptera att ens kärleksliv i slutändan avgörs av den goda viljan hos det maskineri som kuvat en.
Problemet i frågan om samkönade äktenskap har aldrig kommit ur bristande känslomässigt engagemang från förhållandepartens sida. Det är och har alltid varit de parter som anser att andra människors samliv är deras huvudbry som är bekymret.
Avveckla äktenskapet och äktenskapsbalken som det ser ut i dag och släpp kärleken fri från samfund och stat. Om kärleken och världen skall bli mer jämlik så är det inte en orimlig utgångspunkt. I slutändan är det den fria kärleken och inte formellt sanktionerade äktenskap som är jämlikhetens fasta rot.
