"Vi måste göra som Adam Tensta och stå upp för svartas villkor"

I torsdags lämnade Adam "Tensta" Taal TV4 Nyhetsmorgons studio och vägrade uppträda och låta sig intervjuas i direktsändning. Något TV4 hade bjudit in honom för att göra. Ett hedervärt agerande för en princip där han offrade sin och TV4:s tv-tid och därmed äventyrar sitt levebröd eftersom det troligtvis resulterar i uteblivna inbjudningar från TV4-gruppen.

Men i stället för att lyssna på de krav Taal riktade mot TV4 och bemöta kritiken, som vi afrikansvenskar framförallt väckt om att TV4 normaliserar rasism, så svarar TV4 via programdirektören Viveka Hansson att de inte kan "tillfredsställa alla polariserade grupperna" och att kritiker som Fanna Ndow Norrby "mest är sur".

Det är häpnadsväckande att ett mediebolag som TV4-gruppen inte kan ge ett svar som höjer sig över nivån där slumpvist valda kommentar under debattartiklar och på sociala medier befinner sig. Vi är inte "sura" och vi trodde vi tillhörde samma grupp som TV4 – nämligen gruppen mot rasism. Hansson säger sig inte vilja ha censur men det har ingen som bett om. Vi vill inte ha en förhandsgranskning, vi vill ha en öppen och ärlig diskussion efter.

Då TV4 inte lyckas vara öppna med hur deras intresseavvägning ser ut när de har stående gäster som på andra håll gärna uttrycker sig rasistiskt och homofobiskt undrar man hur en värdegrund som TV4:s "nollrasism" överhuvudtaget kan vara vägledande. Ännu mer problematiskt är vilka signaler som sänds ut till tittare som gärna vill göra mediekarriär hos exempelvis TV4 – "skapa uppmärksamhet med rasism så får ni uppdrag av oss!" För vi vet att det redan är ett framgångsrikt och cyniskt marknadsföringsknep i klickonomin. Detta borde TV4 stå över.

Men frågan är emellertid större än den specifika situationen med en inbjuden bloggares rasistiska kommentarer och en flörtig programledares rumpa. Om man nu vågar se bortom de etablerade skribenterna som är mer intresserade av att diskutera "Adam Tensta" i stället för bostadsorten Tensta.

Frågan handlar om hur svarta marginaliseras i media såväl som i samhället – om svarta kroppars villkor. Det handlar om #STOPPAVRÄKNINGARNA där ett 30-tal barnfamiljer i Tensta är på väg att kastas ut ur sina lägenheter och blivit svikna av det kommunala fastighetsbolaget och Socialtjänsten. Det handlar om att våra barn utsätts för trakasserier på förskolan för att ha "ful hudfärg" och att ansvariga inte reagerar eller informerar oss som föräldrar. Man måste se att behandlingen och diskrimineringen av afrikansvenskar i samhället är ett resultat av hur vi framställs och behandlas i media och kultur.

Vi vet att Sveriges afrikansvenska befolkning är koncentrerad till resurssvaga och socialt utsatt områden i landets ytterstadsorter i storstäderna. Afrofobirapporten visar att invånare födda i Afrika, inrikes födda med en eller två föräldrar från Afrika söder om Sahara och adopterade födda i Afrika är överrepresenterade bland de tio procent som har den lägsta inkomsten samt att medianinkomsten i praktiken stått still. Samtidigt visar rapporten också att den svenska samtidskulturen präglas av ett kolonialt rastänkande. Men detta och Afrofobirapporten får knappats något utrymme i media. Det är därför Adam "Tensta" Taal reste sig och gick. Vi har fått nog!

Hela historien kring TV4 påminner mig om ett möte som jag hade i våras då den amerikanske filosofiprofessorn Lewis Gordon var på Sverigebesök. Den afrikansvenska organisation som jag grundat och driver, Black Coffee, fick tillfälle att sitta med honom ett par timmar. Vi diskuterade anti-svart rasism och begreppet "bad faith" som han myntat.

Begreppet kan beteckna den totala ovilja vita personer har inför att erkänna, se eller diskutera rasism. Vi måste se det som existentialistiskt omöjligt för de flesta vita att begripa rasism mot svarta för att gå vidare. Vi afrikansvenskar måste alltså helt enkelt sluta diskutera många gånger och organisera oss för att ställa krav. Precis det som Adam ”Taal” Tensta gjorde.

Araia Ghirmai Sebhatu