"Det är nämligen inte bara SD-anhängare som noterat tiggeriet"

Det börjar bli larvigt nu. Att se hur Sverigedemokraterna genomför en politisk kampanj och hur stora delar av vad tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt kallade för ”det kommenterande Sverige” ger dem gratis reklam genom att på ett höggradigt sätt förfasa sig över kampanjen. En ilska som uttryckt på Twitter och i sociala medier verkar vara en form av initiationsrit för att få räknas till det utvalda och goda brödra-, syster- eller henskapet.

LÄS MER: Sverigedemokraternas nya tiggarkampanj – riktar sig till turister

Vi som är bäst och vi som avskyr SD.

Samma sak hände under valrörelsen, och det verkar som man inte har lärt sig sin läxa. Det är ”vi och dom” (SD) och inte ”jag och du” som är den vanliga metoden att övertyga politiska motståndare. Men när kampanjen har avtagit kvarstår två faktorer som alla borde tänka över.

Den första är att tiggeri dramatiskt har förändrat den svenska stadsbilden. Ingen av alla de om tigger i Sverige gör det för att de gillar att tigga. Det borde alla kunna räkna ut. Men vad ska göras för att hjälpa dem och bör man inte också ta människors känsla av olust på allvar? Det är nämligen inte bara SD-anhängare som noterat tiggeriet och börjat diskutera det, utan även många av alla de svenskar som inte är partipolitiskt intresserade.

LÄS ÄVEN: Hanna Lidström (Grön Ungdom): "Warning! There are racists in our parliament =("

Den andra frågan handlar om hur länge man ska vara en nyttig idiot åt ett parti man inte sympatiserar med? Reklam och i synnerhet politisk reklam har upprört i alla tider. I valrörelsen 1985 sände Socialdemokraterna en bioreklam i regi av Roy Andersson där det på ett subtilt sätt hävdades att Moderaterna ville att folk som inte hade råd med privat sjukvård skulle dö. Den kampanjen levde sitt eget liv tack vare just upprörda moderater. Liknande inträffade i valrörelsen 2010 då Moderata Ungdomsförbundet snodde SSU:s gamla klassiska 80-tals slogan ”Rör inte min kompis” och bytte ut den till ”Rör inte min statsminister”.

Politisk propaganda fick i Europa sitt genombrott på 1600-talet. Det kunde handla om attacker mot ett land eller en person och en av dem som utsattes hårdast var dåvarande svenske rikskanslern Axel Oxenstierna. Hans högdragne son Johan ville hela tiden ta sin faders parti men den gamle kanslern visste att gå försiktigt fram och skrev en förmaning som är värd att återge i sin helhet:

”Intet göra striden fåfänga, men dem flitigt och manligt undanböja. Icke svedja allt det som ludet är, eller göra allt av egen Inbillning”.

Det är helt sonika dags för alla SD:s politiska motståndare att ”icke svedja allt det som ludet är”, eller i modern tappning – att inte ge partiet gratisreklam och tänka ett steg till.

David Lindén,
Historiker och borgerlig debattör