"Anna Wersäll mörkar den riktiga sanningen om kollektivtrafiken"
Carl Nordblom och Carl Henrik Linder: "Varför vill Anna Wersäll ta bort spårvagnarna? Finns det en dold agenda för Handelskammaren?"
Carl Nordblom är 21 år och ledamot i MUF Stockholms distriktsstyrelse.
Carl Henrik Linder är 19 år och ingår i MUF Stockholms infrastrukturgrupp. Följ honom på hans Facebooksida.
Handelskammarens Anna Wersäll återkommer med en envishet som vore imponerande om den gällde att hävda sanning och relevans. Men i debatten om Stockholms kollektivtrafik har hon valt att mörka, vilseföra och vilseleda. Vi trodde att näringslivets expert skulle representera mognad och visdom!
Om Anna Wersäll hade läst vårt inlägg noggrannare, hade hon läst att vi förstår att elbussar är framtiden. Vi citerar från vårt förra inlägg:
"MUF Stockholm bevakar debatten och välkomnar elektriskt drivna bussar. Allt som kan göras för att reducera avgasutsläpp och buller är bra. Det betyder att diesel, gas- och etanoldrivna bussar i framtiden kan ersättas av energieffektiva och miljövänliga bussar. Men trots allt är elbussen fortfarande bara en buss, även om den är eldriven." Den bästa elbussen är för övrigt trådbussen eftersom den inte behöver släpa med sig tunga batterier. Ett ton batteri tar bort 12-15 passagerarplatser i en elbuss.
Eftersom en buss är en buss måste det till ett mer kapacitetsstarkt trafikslag när resandet ökar, vilket det behöver göra. Spårvagnen fyller kapacitetsgapet mellan buss och tunnelbana. Varför vill Wersäll ta bort detta viktiga verktyg i trafikplanerarens verktygslåda? Finns det en dold agenda för Handelskammaren? Oroväckande i så fall.
SL:s riktlinjer för spårväg medger upp till 60 meter långa spårvagnståg. Sådana kör man redan på Tvärbanan. Lidingöbanans vagnar är 40 meter och kommer utan tvivel användas i City när linjen förlängts.
Det krävs bara en person för att framföra en spårvagn. Det är så man kör i Göteborg och Norrköping. Att man i Stockholm har konduktörer ombord är inte ett myndighetskrav utan beror på graden av kundservice och betalningskontroll som landstinget vill ha.
Wersäll väljer att underskatta bussens kostnader samtidigt som hon starkt överdriver spårvagnens kostnader. Den mycket högt uppskattade underhållskostnad för den föreslagna spårvägslinje fyra i Stockholm, anges i rapporten till 117 miljoner kronor per år. Denna siffra dividerad med den totala längden för linje fyra, 12,5 kilometer skulle ge en årlig underhållskostnad på 9,28 miljoner per kilometer. Verkliga siffror på driftskostnader från Göteborg uppgår till endast cirka en miljon per kilometer, alltså nio gånger lägre än i hennes beräkning.
Att Handelskammaren, som ändå ska representera näringslivet i vårt samhälle, väljer att mörka, vilseföra och vilseleda i denna debatt, är oroande för vår framtid. Vi i MUF inser att Stockholm inte kan kollektivtrafikförsörjas med bara bussar, eldrivna eller inte. Inte heller med bara tunnelbana, trots den planerade utbyggnaden. Inte heller med bara pendeltåg och pendelbåtar.
Alla trafikslag behövs och spårvagnen ger ett kraftfullt kapacitetstillskott för staden i vissa relationer. Dessutom bidrar den till stadsförnyelse med lägre bilanvändande. Spårvagnarna försvann från gatubilden för att de var i vägen för bilsamhällets expansion. Nu är kulmen för bilsamhällets expansion uppnådd och spårvagnens återkomst i hela västvärlden bidrar till denna utveckling.
Carl Nordblom, Moderata Ungdomsförbundet Stockholm
Carl Henrik Linder, Moderata Ungdomsförbundet Stockholm
