"Låt den svenska mjölkbranschen dö"
Anton Svedberg: "Precis som vilken annan bransch som helst så borde väl mjölkbranschen styras av efterfrågan?"
Då är det dags igen, den vita kränkta svenska mjölken vägrar se sig besegrad. Häromdagen kom beskedet att regeringen avsätter totalt 300 miljoner kronor i understöd till den svenska mjölknäringen. Det handlar om skattelättnader på diesel som ska fungera som ett bamseplåster på en vingklippt näring. Frågan är om denna vingklippta lilla pippi någonsin kommer att flaxa igen. Om svaret är ja, är nästa fråga till vilket pris det ska tillåtas ske.
Orsaken till den svenska mjölkens kris är svår att säkert fastslå. LRF, som länge agerat lobbyister för mjölken, pekar på diverse globala företeelser. En annan orsak som mjölken gärna basunerar ut, är svenska lantbrukares hårda regler gällande djurhållning. Att svenska djurhållningsregler är hårda och dyra att efterleva är bra, vi ska värna om djurens välfärd. Att den välfärd som svenska mjölkkor erfar sedan är minimal, rent objektivt sett, är en annan fråga.
Men kan det inte vara så att vi helt enkelt inte bryr oss tillräckligt mycket om den svenska mjölken och dess påstådda under för att säkerställa dess överlevnad?
Precis som vilken annan bransch som helst så borde väl mjölken lyda under marknadskrafterna? Makten ligger hos konsumenterna. Och viljan att betala mer för mjölk som du vet kommer från svenska gårdar med (marginellt) mer humana förhållanden verkar inte finnas.
I fallet med i stort sett vilken annan handelsvara som helst skulle utgången vara solklar: nedläggning. Den som producerar ekologiska svenska kläder och säljer dem till ett pris därefter får knappast något statligt gehör när den går i konken. Och absolut inte för att den multinationella kedjan snett över gatan syr upp sina kläder i Bangladesh för en hundradel av priset och därför säljer bättre.
Argumentet att köpa svensk mjölk för miljöns skull står sig också slätt 2015. Att över huvud taget dricka mjölk är rent profant ur ett miljöperspektiv. Den som hävdar motsatsen får gärna ta sig en titt på energi- och spannmålsåtgången i en standardliter mjölk. Att sedan den svenska mjölken är marginellt mindre miljöovänlig än sina utländska gelikar blir i min värld ett ickeargument.
Sen är det ju knappast så att vi likt maskiner måsta bölja i oss mjölk för att stärka våra skelett, som 90-talets matsalsplanscher så auktoritärt proklamerar. Komjölken är inte essentiell för vår överlevnad. Inte ens för vårt välmående. Definitivt inte för mjölkkornas sådana, mjölken i butiken är aldrig snäll mot korna. Aldrig. På något sätt. Någonsin.
Det talas om en global värld och en ekonomi vars aktörer inte längre bara konkurrerar med grannbyns motsvarighet. Samtidigt grinas det illa när den globala världens ekonomiska konsekvenser slår till med full kraft. Och politikerna faller som furor. Är det inte dags att säga stopp nu? Har inte mjölken sedan länge spelat ut sin, i mina ögon oförtjänt höga, roll på det svenska matbordet? Borde vi inte bara låta vakuumpumparna sina?
Anton Svedberg
