"Machokulturen säger åt pojkar att ingen vill höra deras känslor"

Du är inte svag, du är bara omringad av lögner. Den hypermaskulina kultur som vi har vuxit upp i och som berör oss dagligen har lurat dig. Det är machokulturen som säger åt dig att ingen vill höra om dina känslor. Det är machokulturen som säger åt oss att sopa våra känslor under mattan, ignorera dem och får oss att tro att känslor är detsamma som svaghet. I all hets om feminism och manshat så är det lätt att glömma bort att även vi män blivit ett offer för oss själva.

När jag var 16 så blev jag diagnostiserad med depression och det var ett stort slag emot mig och min föreställda manlighet. Att våga prata om det var något av det svåraste jag gjort, men när jag väl gjorde det var det som att hänga av sig en tung ryggsäck fylld med alla mina känslor som jag släpat på i hela mitt liv. Jag hade inte förstått att jag faktiskt mådde dåligt därför att vi inte pratar om det, i stället så fyller vi vår ryggsäck tills vi inte orkar bära den längre.

Jag fick min diagnos relativt tidigt, trots detta så hade jag redan gjort det till en vana att förtrycka och förminska de känslor samhället inte tillät mig att ha som man. Sätten som jag gjorde detta på var inte hälsosamma, och jag tror inte att jag är ensam.

Machokulturen som vi har byggt upp och fortfarande efterlever tror jag är anledningen till varför vi män är dåliga på att söka hjälp för vår depression. Jag tror att i stället för att vända oss till någon utomstående så väljer många av oss vägen med alkohol och droger. Hur macho är det egentligen att vi som män har tre gånger så stor risk att bli alkoholister? Borde vi inte bli oroliga när unga pojkar är överrepresenterade i statistiken för prostitution?

Machokulturens faror är inget vi har råd att ta lätt på, framförallt inte när den största dödsorsaken för unga män är självmord. Detta betyder att vårt största hot inte är cancer eller andra sjukdomar, vårt största hot är oss själva. Förutom att vi blir ett offer för vår egen kultur, så bidrar den dessutom till att förtrycka kvinnor och minoriteter samt till den våldskultur som går hand i hand.

Över tid så lärde jag mig att bli kvitt min dåliga vana att se känslor som något negativt och pinsamt. Jag ersatte min vana med att faktiskt prata om det jag känner, att sätta ord på mina känslor och vända mig till de som står mig närmst. Det behöver med andra ord inte vara såhär. Det som står i vägen är fördomar, strukturer och stereotyper.

Det är här du och framförallt ni män som syns i media kommer in i bilden och måste börja ta ert ansvar. Ni som syns och hörs har som förebilder till många ett otroligt stort ansvar, det är ni som kan göra en skillnad och skapa ett trevligare samhällsklimat. Det är hög tid att en gång för alla göra slut med machokulturen.

Alex Posey