Då: 70 000 finska barn flyr till Sverige. Nu: 600 finnar protesterar mot att hjälpa människor.
1 av 9
Då: 70 000 finska barn flyr till Sverige. Nu: 600 finnar protesterar mot att hjälpa människor. - Foto: TT/Faksimil SVT
2 av 9
- Foto: TT NYHETSBYRÅN
3 av 9
- Foto: TT NYHETSBYRÅN
4 av 9
- Foto: AP
5 av 9
- Foto: TT NYHETSBYRÅN
6 av 9
- Foto: Faksimil SVT
7 av 9
- Foto: TT NYHETSBYRÅN
8 av 9
- Foto: TT NYHETSBYRÅN
9 av 9
- Foto: Privat

Historielöst att demonstrera mot invandring

Robert Nilsson: "Det är ingen tillfällighet att det är invandringsmotståndare som bildat mur i Torneå för att stoppa flyktingar"


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Då:

1944 så kom omkring 70 000 finska barn till Sverige undan krig och umbäranden. Separationen från den biologiska familjen gav många gånger upphov till trauman. Men barnen fick bland annat sjukvård och räddades till livet.

Mellan andra världskriget och 1980 kom omkring 400 000 finska flyktingar och invandrare till Sverige.

Då:

Så var den känslomässigt och symboliskt laddade devisen "Finlands sak är vår" i svang i Sverige.

Nu:

2015. 600 finska invandringsmotståndare bildar en mur i Torneå för att stoppa flyktingar från att komma in i Finland.

Bland motståndarna hörs uttryck som "Sverige är en humanitär stormakt".

Uttrycket humanitär stormakt används här i ett förlöjligande och raljerande sammanhang. Det har använts i den högerpopulistiska och fascistiska opinionsbildningen för att få ord och handlingar som normalt sett ses som positiva att betyda något negativt.

Det är samma sorts trop som används i uttryck som "godhetsapostlar" om människor som uttrycker sig eller handlar solidariskt med flyktingar.

Det som hände då och det som händer nu i Sverige och Finland sätter fingret på flera saker.

Men i mina ögon är det särskilt en sak som är värd uppmärksamhet: historieskrivningen och dess olika varianter och funktion och betydelse för vårt handlande i nutid.

Historieskrivning är centralt för vår historiemedvetenhet. Den behöver inte vara skriven – den kan också vara muntligt traderad. Den kan också vara outtalad.

Historiemedvetenhet finns både på individ- och gruppnivå.

Som individ är det framförallt din livhistoria som är viktig. Den säger dig varifrån du kommer, varför du är där du är i dag och varför du är på väg dit du är på väg. Den här typen av historiemedvetenhet är dels en del av din identitet, dels svarar den mot det allmänmänskliga behovet av att orientera sig i tiden och rummet.

På gruppnivå återser vi den nationella historiemedvetenheten. Den har samma funktion som individens livshistoria. Den är en del av den kollektiva identiteten och svarar på frågorna varifrån vi kommer, varför vi är där vi är idag och varför vi är på väg dit vi är på väg.

Historieskrivning eller historiemedvetenhet – vare sig den är på individ- eller gruppnivå – är ingen objektiv upplevelse av hur det faktiskt var. Men den kan vara mer eller mindre subjektiv.

I mitt arbete träffar jag ibland människor vars livshistorier placerar in dem själva som subjekt som varit föremål för olika sorters händelser – oftast händelser med negativ konsekvens för dem själva och/eller omgivningen. Människorna själva har ingen del i dessa händelser. De har inte handlat utan varit utsatta för händelser bortom deras handlingars räckvidd.

Det här sättet att osynliggöra sin egen del i det historiska förloppet – här delar av dessa människors livshistoria – genom att bortse från sina egna handlingar är ett sätt att undgå ansvar. Ansvar kan endast utkrävas av någon som handlat. Händelser är ingen – eller oftast inte – någon ansvarig för.

Historiemedvetande är selektivt. Du kan inte berätta hela din eller nationens historia – något som tvingar fram ett urval. Urvalet är subjektivt och görs ofta för att underbygga det du gör eller är – idag.

Den nationalromantiska historieskrivningen – som används och traderas av högerpopulister och fascister – är selektiv på det sättet att den egna nationens existens ska ges mening och betydelsen av att vara något extraordinärt utöver det vanliga (oftast i jämförelse med andra).

Urvalet av stoff blir oftast höjdpunkter – historiens mest skinande pärlor – som kan läggas ut som en rad pärlor i den nationens historiska tidslinje bakåt i tiden. Ett historiskt pärlband som sträcker sig ned till tidens begynnelse (läs: nationens födelse).

Sättet att berätta vår historia eller minnas den är tätt förknippad med vår moral. Så undviker vi t.ex. att minnas att andra har ställt upp för oss och hjälpt oss om det är så att vi idag agerar på ett sätt att vi inte själva hjälper människor som är i nöd.

Urvalet här – att vi medvetet väljer bort dessa episoder i vårt förflutna när vi konstruerar det förflutna i vårt historiemedvetande – gör det möjligt att leva med oss själva utan att döma oss själva som dubbelmoralister eller hycklare.

I den nationalistiska historieskrivningen får andra ickenationalistiska aktörer stå i skuggan av för nationen symboliskt viktiga aktörer som t.ex. landsfäder eller nationsbyggare. Händelser som beskriver nationen som svag och utlämnad åt andras välvilja får stå tillbaka för epos som berättar om nationens och folkets styrka att vinna trots sämsta tänkbara odds.

Det är ingen tillfällighet att det är invandringsmotståndare som bildat mur i Torneå för att stoppa flyktingar. Människor som är invandringsmotståndare har oftast en nationalromantisk historiemedvetenhet som i sin tur möjliggör att man agerar på ett sätt som ur ett historiskt perspektiv gör dessa människor till allt annat än ödmjuka och tacksamma för den välvilja som de som folk och nation en gång vederfors.

Det är delvis en nationalistiskt tillrättalagd historiemedvetenhet – eller historielöshet – som gör det möjligt att handla på det här viset.

Hade där funnits en medvetenhet – som i sin tur lett till att moraliska lärdomar dragits av historien – så hade agerandet i Torneå varit moraliskt ogörbart.

(Och jag ska inte göra mig skyldig till romantiserande historieskrivning. Det fanns finska flyktingbarn som utsattes för sexuella övergrepp och våld i sina svenska fosterhemsfamiljer – även om de flesta på det hela taget hade det väldigt bra).

Robert Nilsson

/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.
Senaste nytt

"Jag körde rattfull med ena dottern i bilen"

13 Dec 2022, 11:12

En stark välfärd är det enda som kan rädda svensk psykiatri

10 Sep 2022, 18:41
DEBATT: ​​"Man kan önska att jag var ett undantagsfall. Men jag är vuxen nu och med åren har jag träffat alldeles för många människor med liknande berättelser. Berättelser om en psykiatri som inte fungerar. Det är inte värdigt ett land som Sverige", skriver debattören och socialdemokraten Felicia Torpman.

DEBATT: "Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar"

8 Sep 2022, 15:20
"Regeringen pratar gärna om sin feminism, men satsningar på kvinnosjukdomar lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar och öronmärker resurser till forskning om kvinnosjukdomar", skriver Elisabeth Svantesson (M) och Matilda Ekeblad (MUF).

Därför går jag, Bränsleupprorets ledare, med i Moderaterna: "Arbetar hårdast"

5 Sep 2022, 15:34
"Redan innan Rysslands invasion av Ukraina hade Sverige världens dyraste diesel. Vi har i år sett bränslepriserna slå nya skyhöga rekord. Det finns ett parti som jag menar gör mest för att motverka detta, som arbetar hårdast för att priset ska sänkas", skriver Bränsleupprorets ledare Peder Blohm Bokenhielm.

Kan vi en gång för alla sluta klaga på skatten?

10 Jun 2022, 15:24
DEBATT. "Du som klagar. Du har säkert ett välbetalt jobb. Kanske betalar du mer i skatt än grannen. Men vet du? Det är inget straff. I grunden är skatter något fint. När det går till rätt saker", skriver debattören Felicia Torpman.

Sophie, 13, sätter ner foten: "Hjälp mig att befria försöksdjuren!"

2 Jun 2022, 09:47
INSÄNDARE: "Tänk att vara detta djur som används för att ta fram hudvård till människan, att lida och leva helt i motsats till sin instinkt", skriver Sophie Piper, 13.