"Skyll er själva" håller inte – det måste finnas utrymme för kritik av polisen

Det finns anledning till självrannsakan bland oss supportrar, både som grupp, subgrupper och individer. Det är inte acceptabelt att icke invigda personer blir vettskrämda av att dela tunnelbanevagn med oss eller möta oss på stan. Vi har ett ansvar för det. Och vi tar det. Den svenska supporterrörelsen har under årtionden arbetat successivt och målinriktat för att utveckla och forma rörelsen till att vara inbjudande, öppen och omslutande - för kvinnor, för män, för barn, för vilsna tonåringar och för pensionärer, oavsett ursprung och politisk hemvist. Ibland misslyckas vi.

LÄS ÄVEN: Polisen uttalar sig om misshandeln: "Tycker inte att det ser bra ut"

Men det är dags att sluta tala om supportrar som en stor massa avskum. Vi är lärare, vi är sjuksystrar, vi är studenter och vi är tjänstemän. Vi är också föräldrar, söner, döttrar och barnbarn. Vi är inte ni. Och vi är precis som ni. Vi är samhällsmedborgare och vi har, precis som alla andra samhällsmedborgare, en demokratisk rätt att åtnjuta Polisens beskydd. Vi har rätt att känna oss trygga i polisiär närvaro.

Det tycks dock vara en utmaning för omvärlden omfamna denna demokratiska rättighet som en självklarhet även för oss som valt att viga en del av våra liv till att följa ett lag.

Istället jublas det när Polisen går in med kraft mot oss. Vi får skylla oss själva. Vi får skylla oss själva om vi försöker lugna eller medla i en eskalerande situation och som resultat får betongslag i huvudet. Vi får skylla oss själva om vi försöker lämna en uppretad situation och blir knuffade till marken. Vi får skylla oss själva om vi vallas ut i en skenande motorvägstrafik med risk för våra liv.

LÄS ÄVEN: Här har ni beviset för att det är rätt att filma poliser

Det måste finnas utrymme att analysera och kritisera polisens insatser i fotbollssammanhang, utan att den genast slår tillbaka på oss supportrar. Det måste finnas för att:

▪ Polisen har våldsmonopol. Det kommer med ett enormt ansvar och det finns mängder med tillfällen då ansvaret varit bristande eller helt och hållet brustit.

▪ Polisens våldsmonopol innefattar inte bestraffande våld. Vi barkar in på en extremt farlig väg om vi börjar tala om polisens våld som något man gjort sig förtjänt av. Våldet riskerar att normaliseras.

▪ Polisens bevekelsegrunder är stundtals oerhört tveksamma. Det sipprar fram uttalanden från Polisens håll om att ”slå tillbaka”, ”ge dem” och dagens uttalande från Lars Byström att det står 5-1 i misshandlar ger en antydan om att det snarast handlar om att bedriva gängkrig än att upprätthålla ordningen.

▪ Polisens våldsutövande är ofta kontraproduktivt. Istället för att lugna en situation häller man olja på elden och intensifierar den. Proaktivitet och dialog är en långt mer effektiv väg att gå.

Jag önskar ett klimat där inte bara supporterns misslyckanden uppbådar svarta rubriker och höjda, indignerade röster utan ett där även polisens agenda, strategier och våldsutövande granskas och kritiseras.

Elvira Eriksson,
Supporter