Marcus Birro: Nästa gång kan det vara hos oss det smäller

När det gäller militant muslimsk terror ska det alltid letas förmildrande omständigheter och förklaringar. Många debattörer på vänsterkanten ägnar sina första vakna timmar efter ett fruktansvärt terrordåd åt att "förstå" och "sätta sig in i" förövarnas skäl och anledningar.

Det är problematisk läsning, minst sagt. Man dansar runt elefanten i rummet med sin vanliga politiskt korrekta smidighet och nämner inte med ett ord (inte heller denna gång) det uppenbara, nämligen att islam som religion återigen skördat offer i sin imperialistiska jakt efter mer makt också i den västerländska världen.

Det heter istället att vi måste börja tala om västs ansvar för det som skett. Eller, vilket är ännu dummare, att världen återigen drabbats av ett “vansinnesdåd”. Detta är inga vansinnesdåd. Detta är islams yttersta gren, detta är förberedda, genomtänkta och ständigt återkommande attacker på en civilisation vi lärt oss att älska.

Vårt sätt att leva är hotat i grunden. Det vore något mer smakfullt om de konsekvent fördömde och visade sitt deltagande för de som drabbats. För i förlängningen är det vi som drabbats. Mördarna i Paris hatar vår värld också. Tro inte annat än att de skulle älska att begå samma terrordåd i Sverige som i Frankrike.

Jag har svårt att tänka mig samma patetiska vilja till att förstå och direkt problematisera förövaren i andra brott. Vi gör hela världen en oerhörd otjänst om vi envisas med att lägga stenar i våra egna munnar och skrika rasist åt alla som vågar och orkar sätta terrordåden i ett större sammanhang. Jag tror att de som utför dessa dåd ser sig själva som en del, kanske den sanna och riktiga grenen, av islam.

Vi står handfallna inför detta, Vi verkar inte veta hur vi ska göra. Vi som reagerar är inga rasister! Det finns inte på kartan att vi skulle vara något så genomruttet och uselt bara för att vi vågar se verkligheten som den är. Sluta anklaga oss för det.

Vänstern har genom historien alltid och med all rätt varit emot imperialism av olika slag. Det har handlat om USA:s imperialism och om de gamla kolonialländernas förtryck i Afrika och på andra ställen. Men ingen verkar ens våga skriva att även islam är en imperialistisk religion som med våld, skräck och terror strävar efter att förgöra demokratiska länder och samhällen.

Varför är det så svårt att erkänna detta? Jag förstår det inte. Vi är skyldiga offren i Paris att ta detta på blodigaste allvar. För nästa gång är det hos oss det smäller. Vi är offren i Paris och döden som riktades mot dem är även riktat mot oss.

Vi måste ta detta hot på allvar nu. Gärna tillsammans med de muslimer i vårt land som tydligt och i djupet av sina hjärtan tar avstånd från detta korståg. Jag är så trött på detta, på denna blodspillan, detta mördande i islams namn, detta barbari, och denna ljumma, västerländska handfallenhet inför det som sker.

Marcus Birro,
Författare