Finns det verkligen bara en Zlatan?
Ahmed Al-Wandi: "Man kan kort och gott säga att Zlatan är unik inom svensk fotboll. Men betyder det att vi inte har haft någon som varit som Zlatan tidigare? När han släppte sin självbiografi var det många som kände igen sig i beskrivningen av att vara annorlunda, och att behöva prestera mer än andra för att räcka till".
Ahmed Al-Wandi går sista året på Läkarprogrammet i Uppsala och tävlar i Karate på elitnivå (han har bland annat representerat Sverige på EM).
Förutom det driver han facebooksidan Ingen etikett.
Det har nog inte undgått någon att Zlatan Ibrahimović återigen skrev historia när han under gårdagen blev matchhjälte med sina två mål mot Danmark i EM-kvalet. Han har sedan tidigare målrekordet i landslaget, han blev nyligen tilldelad sin tionde Guldboll (ingen annan spelare har fått den mer än två gånger) och han har vunnit tio stycken internationella ligatitlar.
Men det är inte bara meriterna som skiljer Zlatan från mängden, utan även sättet han trollar fram olika lösningar på. Eller vad sägs om klackmålet mot Italien, eller när han hittade krysset från en omöjlig vinkel mot Ungern? Man kan kort och gott säga att Zlatan är unik inom svensk fotboll.
Men betyder det att vi inte har haft någon som varit som Zlatan tidigare? När han släppte sin självbiografi ”Jag är Zlatan” var det många som kände igen sig i beskrivningen av att vara annorlunda, och att behöva prestera mer än andra för att räcka till. Den initiativrikedom på planen som vi idag älskar, blev han straffad för i unga år.
Många irriterade sig på att han ofta valde att dribbla istället för att passa. Det gick så långt att några lagkamraters föräldrar samlade ihop en namnlista för att få sparka ut Zlatan ur laget. Tränaren struntade lyckligtvis i det, men vad hade hänt om denne hade vikt sig för föräldrarnas vilja?
Många personer, även utanför fotbollsplanen, har nog känt att man inte fått en ärlig chans på grund av att man agerat annorlunda. Kanske har man uteblivit från lektioner, för att man har svårt att koncentrera sig, och istället studerat hemma, men sedan fått ett sämre betyg än man skulle ha haft på grund av att läraren straffar en för frånvaron.
Lösningen kan verka självklar; acceptera alla som de är. Men riktigt så enkelt är det inte. Vissa sätt att agera på är direkt fel, och vissa typer av beteenden är inte acceptabla. Men Zlatan har ett mantra för att hantera dessa situationer; ”lyssna, lyssna inte”, vilket skulle kunna översättas till ”acceptera, acceptera inte”.
I scenariot ovan med eleven som är ovillig att sitta på lektioner skulle man acceptera att personen är duktig på att ta till sig information själv, och uppmuntra den inlärningsstilen, genom att ge betyg utefter den kunskap eleven besitter. Men man bör också jobba på hur man kan få eleven att kunna koncentrera sig på lektioner, vilket den har nytta av framöver.
I unga år hade Zlatan en hel del hyss för sig. Däribland stal han flera cyklar, bland annat en från tränaren, som han dock lämnade tillbaka. Alla som har fått en cykel stulen vet hur man nästan önskar att cykeltjuven ska vurpa med cykeln. Zlatans tränare ska ha en eloge för att han inte satte Zlatan på bänken av personliga skäl, för vem vet om han hade blommat fram om han inte hade fått spela just där.
Det man kan lära sig av detta är hur viktigt det är att separera person från prestation. Kanske har man någon på jobbet som man tycker har helt fel politiska åsikter, och som man därför ogillar, men som kan tillföra något som ingen annan kan. Risken är att kunskapen inte kommer fram, för att personen helt enkelt inte känner sig välkommen.
Då är vi tillbaka till ”acceptera, acceptera inte”. Man blir till viss del tvungen att acceptera personen för att på så vis kunna ta del av dennes kompetens, samtidigt som man kanske inte måste ta till sig personens åsikter.
Jag vill avsluta med ett citat från Kristian Zahrtmann: ”Vi föds som original, men de flesta av oss dör som kopior.” Vi alla har det alltså inom oss att vara en Zlatan som andra vill efterlikna.
