Öppet brev till Löfven: Därför lämnar jag Socialdemokraterna
Hur ska jag förklara för mina vänner att den statsminister jag knackade hundra dörrar för att få vald – i går bestämde sig för att lägga Alan Kurdis vänners livsöde i händerna på de med tårgas?
Linn Svansbo är 24 år och operativ chef för Sveriges elevkårer. Hon bor i Stockholm och vara tidigare engagerad i S och SSU.
Hej Stefan Löfven.
Nu har jag försökt förstå. Alltså verkligen förstå, på riktigt. Förbi tweetsen jag i går skrev i affekt och de tårfyllda, oförstående samtalen jag ringde från tåget. När du för andra gången på kort tid kom med ett förslag om restriktivare flyktingmottagning, medan jag satt i bistrovagnen någonstans mellan Skövde och Hallsberg.
Jag har läst förslagen, jag har ställt frågor och jag har bett om förtydliganden. Och det ter sig hyfsat självklart: ingen har en plan.
På vilket sätt minskar det så kallade ”trycket” på migrationsverket av att vi inför tillfälliga uppehållstillstånd för barn? På vilket sätt minskar administrationen i mottagandet genom att vi höjer försörjningskraven på anhöriginvandring?
”Det gör den inte”, är svaret. Bara sådär, helt uppriktigt. Jag kan läsa rakt upp och ned på Socialdemokraternas hemsida att din plan – hör och häpna – är att de andra EU-länderna ska bli bättre, genom att vi blir sämre.
”Förhoppningen är att det ska öka kravet på övriga EU-länder att ta sitt ansvar”, skriver ni - mitt forna parti, som förklaring till varför ni just gjort det svårare för barn att få ett liv i vårt Sverige.
Vi lägger alltså barns öde i händerna på vår förhoppning om att de EU-länder som hittills sprutat tårgas i deras ögon och slagit med batonger på deras föräldrar, ska bli generösare? Herregud, Stefan Löfven - låter inte det som en exceptionellt dålig plan?
Jag har ett annat förslag. Vad sägs om lite socialdemokratisk politik? Omfördelning av resurser genom höjd skatt kanske? Eller varför inte opinionsbildning genom organisering? Du har ju matchboll här, Stefan!
För några månader sedan hade du opinionen med dig när det gällde att öka flyktingmottagandet – varför tog du inte hand om den då? Upplät offentliga lokaler för tillfälliga flyktingboenden? Lät offentligt anställda volontärarbeta någon timme i veckan på statens räkning? Omfördelade personal mellan myndigheter?
Hela Sverige stod ju redo att hjälpa till. För första gången på väldigt länge var vi väldigt, väldigt många på samma sida. Kommer du ihåg vad vi brukade kalla den typen av aktivism, Stefan? Folkrörelse. Det var en bred, partiöverskridande, aktiv, härlig och solidarisk folkrörelse – och den gled dig ur händerna. Tänk vad mycket lättare det hade varit för dig att bedriva socialdemokratisk politik nu, om den solidariska folkrörelsen organiserats och bestått.
Men nu sitter vi här. Jag funderar på mina rekryteringsärenden, vad konferensen i eftermiddag kommer att innehålla, när jag ska hinna storstäda och ta upp adventspyntet. Och hur jag ska förklara för mina vänner att den statsminister jag knackade hundra dörrar för att få vald – i går bestämde sig för att lägga Alan Kurdis vänners livsöde i händerna på de med tårgas.
”Bra politiskt ledarskap, det visar man genom att föregå med riktigt dåligt exempel”.
Sa ingen. Någonsin.
