Därför hatar jag killar som visslar
Alexandra Dahlberg: "Ni killar som läser det här, tänk igenom hur ni beter er på nätterna. Är du en visselkille? Eller en ropa-efter-tjejer-på-natten-kille? Lägg av med det".
Alexandra Dahlberg är 27 år och jobbar som webbkommunikatör i Göteborg.
Från spårvagnshållplatsen hem till mig tar det cirka fyra minuter att gå. Tre om man är rask. Man tänker att man inte kan hinna med så mycket aktiviteter på den tiden. Och det gör man inte heller, på dagen. Jag brukar trassla ut sladden till mina hörlurar och starta Spotify, och en halv låt senare är jag framme.
Men på natten är det en annan femma. På väg hem från en fest eller nattjobb så känns vägen plötsligt längre. Plötsligt hinner jag med så himla mycket. Som till exempel detta:
● Sänka volymen på iPhonen så att jag kan höra om någon försöker smyga sig på mig.
● Ta fram nycklarna och hålla dem i handen för att kunna trycka upp dem i någons ansikte vid behov.
● Byta sida av vägen när snubben som gick av samtidigt som mig går bakom mig.
● Gå extremt långsamt för att snubben ska hamna framför, så att jag kan ha koll på vad han gör.
● Byta sida av vägen igen när ett gäng killar står och hänger utanför det lokala haket.
● Öka på stegen när en i killgänget visslar och skriker ”Hållå! Du! Svara då!” Och när jag inte svarar följer upp med ”Jävla hora”.
● Kasta en blick bakåt för att se att ingen följer efter mig, och då få höra hak-killen gorma ”kom hit då!”.
● Fundera ut en flyktplan ut ifall att någon skulle börja följa efter mig. Jag tänker att jag springer upp till vindsvåningen, genom förrådsrummen och ut i trappuppgången bredvid min för att förvirra min förföljare.
● Svära inombords över att hyresvärden fortfarande inte fixat porten, och att den står vidöppen dygnet runt.
● Gå i rask takt uppför trapporna.
● Andas ut när jag kommit in och låst min dörr.
● Glömma det hela.
Jag skriver ”glömma det hela”, för det är verkligen det jag gör. Det är som att borsta tänderna. Tråkigt när man håller på, men man gör det för att man måste och tänker inte så mycket mer på det. En vardagssyssla.
En vän till mig pratade om att hon tycker att det är obehagligt att gå ut med kjol på natten, för att killgängens trakasserier och visslande blir så mycket värre då. Det fick mig att börja tänka på hur jag själv beter mig. Och vilket beteende jag möts av.
Jag antar att de killar som visslar, förmodligen ser sig själva som harmlösa. Men de här visselkillarna, även de som inte skriker "hora", är ett stort problem. För tjejer lever mer eller mindre alltid med hotet att bli överfallna nattetid.
Vi har lärt oss att det kan hända, och att vi måste vidta åtgärder för att komma undan. Med det här menar jag inte att alla killar är våldtäktsmän, men att vi kvinnor på grund av sånt här beteende måste agera utifrån att vem som helst kan vara det.
I dag läggs större delen av ansvaret för att undvika våldtäkter på kvinnor. Vi ska se till att vi inte blir utsatta för brott. Man ska inte vara för lättklädd eller för full, för då kommer man ha svårt för sig i en eventuell rättegång. Man måste alltid säga nej, för det räcker inte med att helt enkelt inte säga ja.
En gång för något år sedan när jag skulle gå hem, virade jag en sjal runt huvudet för att en kompis hävdade att killar inte gav sig på tjejer i hijab på samma sätt som andra tjejer. Nu är det ju rätt uppenbart att så inte är fallet.
Jag har också dragit upp luvan på jackan och hoppats på att bli tagen för en man. Jag har gått konstigt och tänkt att folk kanske skulle tro att jag är hög och oberäknelig. Jag har gjort alla möjliga märkliga grejer för att försöka bli bortsållad från den här typen av killars blickar. Men i slutändan tror jag inte någon tjej blir skonad för det här, oavsett vilka knep man försöker med.
Ni killar som läser det här, tänk igenom hur ni beter er på nätterna. Är du en visselkille? Eller en ropa-efter-tjejer-på-natten-kille? Lägg av med det.
Inse att du bara spär på rädslan att män ska ta sig friheten till våra kroppar. Något vi dessutom, av någon sjuk anledningar, fått lära oss är vårt eget fel.
Vi borde inte behöva vara rädda. Vi borde inte behöva tänka en tanke på att någon skulle vilja göra något som är mot vår vilja. Men många av oss är rädda, varenda gång vi går den där promenaden hem.
Så lägg ner hela grejen, hur smickrande du än tror den är. Säg ifrån när dina killkompisar beter sig sådär.
Ta det inte som att du blir utpekad som våldtäktsman, utan ta det som en chans att analysera ditt beteende och få någon annan att känna sig tryggare. Ta det som ett första steg mot en bättre värld för oss alla, oavsett kön.
Alexandra Dahlberg
