Ålderskontroll av flyktingar påminner om rasbiologi

Regeringens förslag om att medicinskt åldersbestämma ensamkommande flyktingbarn bör inte bemötas med en debatt om metoden i sig utan med en djupt kritisk diskussion om vilket samhälle vi vill ha och vilket samhälle vi är på väg mot.

Frågan är vad det egentligen är som sorteras och på vilka grunder? Historiskt sett har ju liknande argument om rationalitet och vetenskaplighet förts fram för att staten på ett bättre sett, med hjälp av läkare, skulle kunna uppnå ett sunt rashygieniskt land.

Då sorterades människor in i kategorier med en oerhört välutvecklad effektivitet som skulle skydda mot inre och yttre hot mot folkstammens stabilitet. Nu verkar folk tro att situationen är något helt annat, men egentligen är det bara språket som ändrats, inte den grundläggande inställningen till människor.

Det system som nu byggs upp ska baseras på vetenskap för att rätt människor hamnar i rätt kategori, och det i sin tur ska göras, inte för att säkerställa den svenska folkstammen, men väl den svenska ekonomin som nästan per definition är sårbar för detta yttre hot som de så kallade "skäggbarnen" (för att använda de mest extrema stereotyperna), utgör.

Så desperat är Staten i sin iver att skydda ekonomin att det inte gör något att människor, som befinner sig i en oerhört utsatt position, ska mätas och studeras. Nu är ålderskriteriet ett tämligen oskyldigt kriterium i mångas ögon, det värsta som kan hända är ju att några, på mer eller mindre säkra grunder, får söka asyl som vuxna.

Men går gränsen för denna kategorisering där? Vad säger att staten i sin iver, inte vill titta på andra grunder också, säg etnicitet? Om gruppen syrier har lättare att få asyl och flera misstänks utnyttja detta, blir det inte statens uppgift att på så vetenskapliga grunder som möjligt också säkerställa vem som är syrier och inte?

Och utvecklingen mot en sådan kategorisering görs ju redan nu av Migrationsverkets tjänstemän - människor måste kunna belägga härkomst, skyddsbehov, vilken din familj är, vilken sexuell läggning du har, vilken religion du tillhör osv.

Det är när kategoriseringen drivs till sin spets och människor sorteras in i "vi och dom" som det blir uppenbart att vi befinner oss i samma avhumaniserande system som präglade 30-40-talet. Detta blir extra tydligt när läkare och tjänstemän placeras in som kugghjul utan någon egentlig vilja eller möjlighet att påverka.

Det är i mitt tycke ganska höga murar som byggs på en värdegrund som tydligt säger vem som tillhör vi:et, och som aldrig behöver utsättas för dylik kategorisering för att åtnjuta statens skydd, och "dom" andra som alltid ska göra allt för att få samma skydd.

När läkarna och vetenskapen nu ska mobiliseras i sorterings- och rationaliseringssyfte så handlar det i mina ögon inte om den enskilda människans behov utan om att skydda systemet.

Det blir också tydligt att systemet i sig är så pass internaliserat i människor så att det inte går att prata om ren och skär humanism, utan mynnar ut i en diskussion om hur själva sorteringen ska göras "rättssäker" och "effektiv".

I mina öron ekar de argument som la grunden för Rasbiologiska institutet och som sades bygga på en "fast teoretisk grundval för en exakt rashygien och en rationell befolkningspolitik".

Den tidens tankeideal tar samma personer, som i dag ivrar för åldersbestämning av asylsökande, med lätthet avstånd från. Men frågan är om den grundläggande inställningen till människor verkligen skiljer sig så mycket åt?

Rikard Einegard