Barnet sitter ensam framför Kalle Anka för att pappan däckat innan det börjat
Nadja Dristig: Jag vill att vi börjar debattera och diskutera om den för många sanna julen. Det är dags att vi slutar vira in bilden av julen i glitter och ljus
Nadja Dristig är 16 år gammal och bor i Lilla Edet.
Hon går första året på Mimers hus gymnasium i Kungälv, och är på gång med att starta en ungdomsgrupp ihop med Amnesty.
Andra advent är förbi och julen närmar sig med raketfart. En högtid som för många förknippas med god mat, paketöppning och en mysig kväll med familj och vänner. En bild som stämmer in hos många, inklusive mig, men långtifrån alla.
Runtom i landet och övriga världen bär barn och vuxna en extremt stor ångest och bävan över att julen närmar sig. Människor som av olika anledningar ser på jul som den kämpigaste helgen på året.
En helg som framkallar rädsla och oro, men i stället för att tala om det så gömmer man sig under ett täcke av skam och vågar inte sträcka ut handen för att ta emot hjälp.
Vi måste spräcka hål på uppfattningen av att den idealistiska bilden vi har av julen är den enda julen som finns. För så är det inte. Det är dags att vi drar bort skamtäcket kring ämnet, så att fler vågar öppna sig – och på så sätt kan finna stöd i varandra.
Varje år tvingas familjer sitta utan julmat på bordet för att ekonomin inte lyckats gå runt. Varje år blir fler barn våldtagna av släkt eller familj under jul i jämförelse med andra helger. Varje jul sitter ett barn ensamt och kollar på Kalle Anka för att dennes föräldrar började dricka och däckade redan innan programmet hann börja.
Vi har en problematik i vårt samhälle, en problematik som blir så tydlig under högtider som dessa, ändå är det få som uppmärksammar problemet.
Under hela min låg- och mellanstadietid fick vi varje år efter jullovet gå klassen runt och berätta vilka julklappar vi fått. En "lek" som jag nu i efterhand tittar tillbaka på och får ont i magen över.
Jag får ont i magen när jag tänker på alla de barn som ljög om sina klappar och den mysiga julstämningen. För det fanns inga klappar under granen och stämningen var outhärdlig. Men man ljuger. Det är enklast så och det är den enda julen man tror att folk förstår.
Speciellt som barn hamnar man i en utsatt situation, det är svårt att prata om någonting som man tror att man är ensam om. Men man är inte ensam, och det är det jag vill förmedla.
Det är så viktigt att vi pratar om detta ämne på riktigt. För det är så, så viktigt! Jag vill att vi börjar debattera och diskutera om den för många sanna julen. Det är dags att vi slutar vira in bilden av julen i glitter och ljus – för den sanna bilden är för jobbig att handskas med.
En sexårig liten pojke ska inte behöva bäva inför julen. En ensamstående mamma ska inte behöva känna sig som en usel förälder för att hon inte får ekonomin att gå runt.
Det är dags att vi förmedlar en sanningsenlig bild av julen där alla har möjlighet att känna sig inkluderade och vågar be om hjälp.
Diskussioner leder till förändring, och förändring är precis vad vi behöver.