Nej, dålig mat till äldre handlar inte om invandring
Anny Berglin: Ingen som sett bilden på den torftiga plastlådemiddagen tänker "äh, det såg väl gott ut". Men att gå från det, till att gapa högt om avsked och invandring, det är ett väldigt stort och onödigt steg. Och det kommer leda till absolut ingenting.
Följ Anny Berglin på Twitter: @AnnyBerglin.
De senaste dagarna har en debatt rasat, främst i sociala medier. Det handlar om mat och kosthållning till våra äldre, främst de som får sin mat via hemtjänsten. Det hela började med en bild föreställande en middag som, det är nog alla överens om, får anses vara undermålig. Det hade kunnat bli en bra debatt, där vi gemensamt diskuterar om det finns ett generellt problem, hur det problemet ser ut och i så fall hur vi löser det. Istället har det utvecklats till en omgång "skyll på nån annan", som det så ofta tycks bli när debatter förs över internet.
Mest bekymmersamt är två förhållningssätt som förts fram högljutt och gapigt. Det handlar om att personerna som arbetar på köket som lagat maten i fråga borde sparkas. Och det handlar om att detta, precis som allt annat om man frågar vissa, är invandringens fel.
Om vi börjar med det första så nej, såvida inte maten alltid ser ut som på den omtalade bilden så borde ingen sparkas. Alla som någonsin har haft ett arbete vet att misstag kan ske. Kanske lastades lådan in innan allt var på plats? Kanske var det helt enkelt någon som glömde? Det kan vi omöjligtvis veta. Men med erfarenhet från storkök som lagat mat till äldrevården så kan jag intyga att misstag sker, även där. Det är lätt att säga att det aldrig borde bli fel, men det är inte särskilt realistiskt när det är människor det handlar om. Människor klantar till det ibland, svårare än så är det inte.
Är det då invandringens fel? Nej. Det påståendet är så långsökt att det bara finns en förklaring till hur det uppkommit: en släng av rasism. Det finns nämligen en mängd saker man skulle kunna skylla på om man tycker att äldreomsorgen får för liten del av våra gemensamma skattepengar. Man kanske bör börja med sig själva och fundera över de där jobbskatteavdragen och vad de pengarna annars kunde ha använts till. Är det tungt och jobbigt att börja med sig själv, det får man ändå ha viss förståelse för då självrannsakan är tufft, så kanske man kan se sig omkring och skänka en tanke till storbankerna som får en stor del av vår tidigare skattekaka.
Ingen som sett bilden på den torftiga plastlådemiddagen tänker "äh, det såg väl gott ut". Men att gå från det, till att gapa högt om avsked och invandring, det är ett väldigt stort och onödigt steg. Och det kommer leda till absolut ingenting.
Låt oss diskutera sakfrågan istället, utan att kasta skuld omkring oss utan eftertanke. På så sätt kanske vi kommer fram till något. På så sätt kanske en förändring, och en förbättring, kan vänta.
