Vi måste göra något åt machokulturen inom idrotten
CUF Storstockholm: Det är lätt att gå i prideparader och ha snygga policys om att alla är välkomna, men det är dags att gå från ord till handling och se till så att idrotten också lever upp till dessa policys.
I helgen samlades CUF:are från hela landet för en kurs anordnad av CUF:s HBTQ-nätverk på tema ”HBTQ inom idrotten – är alla välkomna?”.
Efter att ha lyssnat på föreläsare från sportens alla hörn – inklusive media, idrottare och Riksidrottsförbundet – blev det tydligt för oss att något måste göras, och det snarast. I dagsläget är det alldeles för mycket snack om att alla ska vara välkomna - och på tok för liten verkstad för att se till så att alla verkligen är det.
Inom de manliga lagidrotterna så råder i dagsläget en enormt osund machokultur som drabbar alla i samhället. Kvinnor utnyttjas, HBTQ-personer förnedras, och spelarna riskerar allvarlig psykisk ohälsa. Allra värst drabbas spelare som är HBTQ-personer.
Medan vissa lagidrotter kan vara en frizon för icke-straighta tjejer, gör sexualiteten ofta att icke-straighta män slutar med sin idrott på grund av den otrygga stämningen. När det gäller trans- och icke-CIS personer så är idrotten genomgående ovälkomnande.
Samtidigt blundar allt för många tränare och föräldrar för den rådande machokulturen, med fruktansvärda konsekvenser som också går ut över skolan, inklusive klasskompisar och lärare.
Idrotten kan vara en fantastisk frizon för barn- och ungdomar. Ett ställe bortom omöjliga mattetal och oförstående föräldrar. Det är en plats där de kan få lära sig självständighet, teamwork och bygga upp sin självkänsla. En chans att få ovärderlig kunskap och erfarenhet som kommer hjälpa dem i framtiden, både i livet och på arbetsmarknaden.
Inte minst mår ungdomarna bra av att röra på sig, och det är en chans att lära dem om hälsa och välmående för att skapa friska vuxna. Förutsättningarna för allt detta kräver dock en idrott och kultur där alla är välkomna, oavsett könsuttryck, könsidentitet, eller sexuell läggning. Det kräver att den rådande machokulturen försvinner.
För att komma dit krävs det att tränarna utbildas i normkritik, machokultur och HBTQ. I dagsläget går tränarna igenom en utbildning där de får lära sig ledarskap, träning och näringslära – men ingenting om normer.
Kommunerna och föreningarna måste satsa på att utbilda sina tränare, och Riksidrottsförbundet måste ställa högre krav på sina medlemsorganisationer.
Det är lätt att gå i prideparader och ha snygga policys om att alla är välkomna, men det är dags att gå från ord till handling och se till så att idrotten också lever upp till dessa policys. Det är dags att idrotten även i praktiken blir en plats för alla.
Mathilda Laestadius,
Ordförande CUF Storstockholm
Lina Landström,
Vice ordförande CUF Storstockholm,
Kontaktperson CUF:s HBTQ-nätverk
