Vi elever är inte maskiner – sänk kraven för närvaro

Hej alla ni som jobbar för att jag, och de dryga 300 000 andra ungdomarna som studerar på en gymnasial nivå i Sverige, ska få ett studiebidrag utbetalat 10 månader om året.

Jag har länge tänkt på vad mitt brev till er ska innehålla. Anledningen till varför jag vill att ni ska läsa just mitt brev är för att jag vet att ni kommer få läsa något som inte bara talar för mig, utan även för en stor procent utav Sveriges ungdomar.

Du som läser detta. Rätta mig om jag har fel, men visst har det någon gång i ditt liv hänt att du vaknat upp en morgon och känt att hela världen är emot dig? Det kan handla om allt från press i skolan, press från dina föräldrar, pressen att ligga på topp till pressen att faktiskt bara kliva upp ur sängen för att påbörja en helt vanlig dag.

Jag är övertygad om att just du känt så någon gång. Du har känt dig nere utan någon speciell anledning. Något jag också vet är att du är lika mycket människa som jag.

Hur tänker ni när kraven för betygskriterierna i skolan höjs och Sveriges elever helt plötsligt måste lära sig att hantera en helt ny grad utav prestationsångest? Jo, ni tänker att sänker vi procenten för "tillåten" frånvaro i skolan på samma gång så kommer säkert betygen att se bättre ut.

Ni har fel. Ni har så otroligt himla fel. Ni måste förstå att alla inte kan prestera under press.

Under sju veckors tid hade jag en giltig frånvaro på fyra skoldagar var av en lektion var rapporterad oanmäld. När ni sedan efter denna period kontrollerade min närvaro fick jag hem ett brev med en varning om att jag riskerade att få mitt studiebidrag indraget vid nästa månad.

Under sju veckor förväntas jag spendera 245 timmar i skolan och samtidigt hålla mina betyg på en godkänd nivå.

Vi matas dagligen med fakta som lyder att dagens ungdomar behöver en gymnasial utbildning för att komma någon vart i framtiden. Min fråga till er är om ni mitt i allt detta glömt bort att vi också är människor?

Vi är människor med ett psyke som ska må bra trots detta. För att min frånvaro på 28 av 245 timmar ska vara giltig enligt er ska jag inte behöva ha ett läkarintyg på att jag vaknar upp ibland och helt enkelt inte orkar.

Ibland måste man få stanna upp, trycka på paus och andas för att klara av allt som rör livet, för både ni och jag vet hur livet går extra mycket upp och ner under gymnasietiden.

Det är inte rimligt att både höja kraven för ett godkänt betyg och kravet att ha 100 procent närvaro. Jag kan ha ett läkarintyg på att jag fått influensan och måste stanna hemma, men jag kan lova er att många utav oss skulle kunna hantera influensan i skolan bättre än ett psykiskt påfrestande mående.

Jag säger ja till ett mildare krav på närvaro när eleven ligger på en godkänd nivå, och jag vet att jag har en stor del av Sveriges ungdomar med mig.

Är det snittbetygen i Sverige ni vill höja så måste ni börja öppna ögonen och se oss som människor med fler saker i livet som är precis lika viktiga som skolan.

Tack,

Yasmin Rönn