Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
2567
reaktioner idag

Min mamma förlorade allt – det kan du också göra

Debattören: Min mamma hade precis som många av er ett hem, ett fast jobb, en familj som hon älskade och planer för framtiden. Hon trodde aldrig att hon skulle hamna där hon är i dag.

Anastasia Michaelsdotter skriver om sin mamma. Kvinnan på bilden till höger har inget med artikeln att göra.

"Du är inte bättre än min mamma, så slutade bete dig som att du står över henne".

Anastasia Michaelsdotter.

Det var en gång en kvinna med tre barn, två döttrar och en son. Hon älskade matlagning och arbetade bland annat stor del av sitt liv som kock. Hon fick alltid beröm för sin matlagning trots att hon själv kunde påpeka fel i precis allt hon lagade.

Hon brukade även leka med sina barn i skogen, där de byggde kojor och hade skattjakt. Hon älskade att sjunga karaoke falskt och lät alltid sin yngsta dotter sminka henne, oavsett om det blev bra eller dåligt.

Hon berättade godnattsagor och sa alltid till sina barn att hon älskade dem. Hon brukade sitta i bilen jämte sin man i framsätet och titta bak på sina barn och bara le. Le för att hon älskade dem så mycket.

Hon hade även dåliga sidor så som att hon rökte under fläkten och spenderade mycket pengar på shopping. Hon brukade stolt berätta om hur hon fick servera kungen på Nobelmiddagen och hur hon fick komplimanger för sina markerade kindben under ett litet modelljobb hon gjorde som ung.

Hon skjutsade sina barn till alla olika aktiviteter de hade flera gånger i veckan. Ridning, hockey, bandy, dans, teater – ja, you name it. Denna kvinna hade visioner, drömmar och mål att nå.

Denna kvinna hade dock problem hon kämpade med, som hon inte ville skulle påverka sina barn. Men som det tyvärr gjorde. Hon kämpande oerhört mycket med sitt psykiska mående och sina relationer till män.

Hon hade oturen att träffa fel sorts män som behandlade henne illa både psykiskt och fysiskt. Något som tärde på henne varje dag. Hon kämpade hela tiden, varje dag att försöka få saker att lösa sig och hon ville bara göra sina barn stolta. Även om det inte blev så hela tiden.

Hon levde i ett förhållande som varade länge, där båda partner var dåliga för varandra. Flera år av psykiskt och fysisk misshandel tärde på henne. Men när förhållandet äntligen tog slut förlorade hon allt.

Inte bara boende och trygghet. Utan även all sin självkänsla och all den lilla kärlek som hon hade kvar för sig själv försvann. Hon sjönk mer och mer in i depression som slutade med att hon behövde alkohol för att hantera den. Då hon kände att den hjälp hon fick ej var tillräcklig.

På grund av sitt mående tappade hon kontakten med människor i sitt liv, för att hon på olika vis lyckades stöta bort dem. Folk förstod tillslut att det ej fanns någonting att göra för henne, för att hon själv inte var redo.

Tiden gick och ingen hörde något från denna kvinna. Många människor var oroliga men det var svårt att få tag på henne. Till slut fick hon efterlysas och efter mycket kämpande fick hennes barn tag på henne.

Hennes barn fick bekräftat att deras kära mamma hamnat i ett rent helvete. Deras älskade mamma hade på grund av sitt mående och lack av ork blivit hemlös och börjat använda droger för att orka med att leva. Hennes familj försökte hjälpte henne så gott de kunde men det gick inte. Hon var så djupt nere i all skit att det var mycket svårare än vad man kan tro att ta sig tillbaka.

Familj, släkt och vänner började känna oro, ilska och sorg. Oro för att man hela tiden var ovetandes om vad som skedde i hennes liv, ilska för att ingen av den hjälp man erbjuder hjälpte och sorg för man ej visste hur detta skulle sluta.

Nu har flera år gått. Samma situation, samma helvete och samma sorg. Kvinnan är min mamma. Min mamma som jag älskar så mycket att ord inte kan beskriva det.

Det jag märker ofta är hur människor dömer hemlösa och säger saker som "det går att skärpa sig om man bara vill". Människor som ej vet hur det är får det ofta att låta så enkelt, när de i själva verket inte vet hur verkligen ser ut. De säger att hjälp finns att få och att det bara är att "lägga av".

Men sanningen är att det är så mycket svårare än man tror. Att vara hatisk och arg på en människa som genomgår ett helvete som de ej bett om är inte okej. Det finns människor som lyckats ta sig tillbaka till ett bra liv, men för många tar det år av kämpande – det sker inte över en natt.

Min mamma hade precis som många av er ett hem, ett fast jobb, en familj som hon älskade och planer för framtiden. Hon trodde aldrig att hon skulle hamna där hon är i dag. Hade någon påstått det för tio år sedan hade hon säkerligen reagerat som 99 procent av er: "Haha, vad snackar du om? Det skulle jag aldrig låta ske!".

Jag hör dagligen om hur hemlösa och tiggare blir sparkade och spottade på. Nertryckta av människor som anser sig vara bättre än dem. Människor som anser att det är ett val de hemlösa tagit och människor som är naiva att tro att de inte kan hamna i samma skit.

Människor avhumaniserar min mamma på grund av att hon hamnat i en situation i sitt liv som hon själv inte vill vara i. Min mamma har igenom hela sitt liv kämpat med sitt mående, samtidigt som hon blivit nertryckt i förhållanden och när hon dagligen blev tillsagd att hon var usel - så började hon tro på det.

Hon började till slut säga samma saker till sig själv. Min mamma hamnade inte där hon är idag av vilja, jag kan lova dig att hon mycket hellre att kramat om sina barnbarn och fick baka semlor med sin familj.

Snälla, sluta se ner på människor som är i en situation som är svår att förstå. Sluta avhumanisera eller titta snett på hemlösa. Sluta låtsas som att hemlösa inte finns och sluta se dem som en plåga för samhället.

Bara för att du har en varm säng att sova i så betyder det inte att du inte kan förlora den. För min mamma hade en stor dubbelsäng med dyra duntäcken. Le, hälsa och se människor som är utsatta i samhället. Sluta tro att "det löser sig om de bara går till socialen och får hjälp". Socialen kan inte alltid erbjuda psykiskt skadade människor den hjälp de verkligen behöver.

Om de väl blir drogfria, så är det en lång kamp igen att lyckas komma tillbaka in i samhället. En lång kamp att lyckas förlåta sig själv för det man gjort mot sig själv, och andra. En lång kamp av självhat för vad man lät ske.

Du är inte bättre än min mamma, så slutade bete dig som att du står över henne – bara för hon hamnade i en situation du tror att du är bra nog att hålla dig ifrån.

Anastasia Michaelsdotter

Prenumerera och ha något att prata om vid middagsbordet.

Håller du med?

Mer:

"Nej, unga killar är inte för känsliga för att diskutera jämställdhet"
KOMMENTARER
Innan du kommenterar: läs våra regler