Det är tydligen alltid männens eller invandrarnas fel

Jag har två olika kompisgäng. När vi ska träffas en fredagkväll går det i regel lite olika till. I det ena gänget delar vi på eventuella matkostnader, i det andra är det den som bjuder in som står för finansiering av livsmedel.

I stället så köper vi gäster med en symbolisk gåva. En ask choklad, en liten bukett blommor eller något gott te. Man skulle kunna säga att det utvecklats olika små kulturer. Olika normer, klädkoder och tankar i de två grupperna.

Jag har under åren berättat för båda gängen hur de andra gör. Gänget som inte gav gåvor tyckte det lät som ett dumt slöseri med pengar. Vad tusan ska man göra med tulpaner, tänker de.

Medan jag och de andra tycker det är ett fint sätt att visa uppskattning på. Vissa drar det långt och påstår att det är rent hyfs. Man ska aldrig komma tomhänt. Kort och gott, båda parter kritiserar varandra. Det finns absolut ingen fientlighet, bara ifrågasättandet av handlingar.

Det inte är lätt alla gånger att säga varför saker är som de är. Jag vet inte varför vi gör så olika, ärligt talat. Men vi gör ändå det. Det är en naturlig strävan vi har att försöka se saker i ett tydlig orsak verkan-samband. Ni kanske sitter och uppfinner en korrelation i detta nu ”Kompisgrupperna har olika socioekonomiska bakgrunder, olika uppfostran”.

Men det behöver inte vara sant. Då har man bara slarvigt använt sig av ett utbrett analysredskap, men saknat allt vad belägg heter. Det blir riktigt spännande när man systematiskt använder sig av samma slags förklaringsmodell. Förlitar sig på en ideologi som får förse en med alla svar.

Problemet uppstår när man svarar på en enskild fråga genom att använda sitt ideologifacit. Då har man oftast missat situationens alla unika egenskaper. Dessutom har ideologin gjort massvis med antaganden som inte alla andra nödvändigtvis hängt med på.

Tittar vi på debatten kring övergreppen i bland annat Köln och Kungsträdgården ser vi några bra exempel på detta. Det verkar som att båda sidor förlitat sig på strukturella förklaringar.

När jag exemplifierar detta riskerar jag att bli lite krass, men så var även debatten. Antingen så låter det såhär ”HAH! Vi sa ju att det skulle bli så om vi tog hit en massa invandrare!”, eller lite såhär: ”Det är ju precis det här vi försökt säga sedan trettonhundratalet! Män gör ju så!”.

Antingen är det machokulturen eller ”invandrarkulturens” fel. Men kulturer kan existera på en liten nivå, varje rutten gammal yoghurt har en. Mina olika kompisgäng har dem. Så varför måste vi ha så svepande förklaringar på komplexa företeelser?

Alva Cedergren