Era barn kommer bli skrämda oavsett hur mycket ni stoppar Alfons Åberg
Debattören: Jag är så otroligt trött på föräldrar som tror att de kan skydda sina barn mot allt som är farligt och otäckt i världen.
Johan Rönn är föreläsare, skribent och pratkvarn.
Han föreläser hur autism gjorde entré i familjen, samt ställer upp på evenemang där hans tjänster som pratkvarn behövs.
Som förälder har man ett ansvar för sitt barn, ett ansvar som har många betydelser, varav ett är att ge sitt barn en trygg uppväxt. Jag har upplevt på sistone att det håller på att gå, rent ut sagt, åt helvete överstyr!
Gör vad du tror blir bäst för ditt barn, ge dem en trygg uppväxt, men för fan – låt bli att curla barnen!
"Första steget mot ett lyckande är ett misslyckande", "För att lyckas måste man våga misslyckas", och så vidare. Listan kan göras lång, men de bär på samma poäng. Jag tror på att skyddar man ett barn från precis allt – då växer din lilla ögonsten upp till en orädd person som inte fullt ut har greppat det där med konsekvenser, och ju äldre vi blir, desto större grejer sysslar vi med, som ger desto större konsekvenser.
Jag vet inte om jag bara var extremt påhittig när jag var liten, eller bara rent av mindre begåvad, men vi kan ta ett exempel. Morsan kokade saft där hemma, och hade en sådan där saftmaja, där bären kokades, och saften rann kokhet ur en slang ner i en behållare från vilken hon sedan tappade upp saften på flaska.
Lille Johan, sugen på saft väntade tills mamma inte kollade, stoppade slangen i munnen, sög i sig och skållade hela flabben. Aj som satan!
Den enda förbättringspotentialen jag ser i det hela är att morsan kanske skulle berättat att det här är varmt som attans, men hon är ingen dålig förälder för det. Men å andra sidan hade det kanske inte hjälpt ändå, med tanke på hur påhittig/dum jag är/var.
Jag skållade munnen. Jag lärde mig att ha respekt för värme och sånt som står på spisen. På ett taskigt vis, men jag lärde mig. Jag misslyckades och jag lärde mig.
Anledningen till att jag tänker på det här med curlande just idag är för att i Malmö finns det ett barn som jag tycker mycket synd om just nu. Dels för att barnet är rädd, skärrat och vad det verkar psykiskt ärrad … av en Alfons Åberg-film.
Jag tycker synd om barnet för att han/hon upplevde filmen "Alfons Åberg och odjuret" som han/hon gjorde och för att hans/hennes föräldrar inte kunde hantera situationen på annat vis än att anmäla kommunen till skolinspektionen för tilltaget att visa Alfons Åberg-filmen, så nu har kommunen beslutat att inga filmer alls ska få visas den närmsta tiden.
Detta för att man visat en film som på enklast möjligast vis förklarar konsekvensen av att vara elak mot någon, att handskas med sitt samvete, och göra rätt för sig. Ett lysande tillfälle till lärdom som barnet i Malmö och dennes föräldrar gick miste om.
Jag tycker synd om barnet, för att om en film som "Alfons Åberg och odjuret" ställer till så fasansfulla problem, går barnet och hans/hennes föräldrar en extremt jobbig uppväxt till mötes.
Till förskolan som stoppat alla filmvisningar och nu noggrant ska redovisa för föräldrarna i detalj vad alla aktiviteter de ska göra innehåller: curla inte föräldrarna. Håll er till läroplanen och gör det ni gör bäst.
Till alla föräldrar som curlar sina barn, det vill säga sopar banan hela vägen för dem: var rädda om era barn, var inte rädd för dem. De kommer att ramla, hur mycket ni än försöker förhindra det. Huvudsaken är att ni finns där och hjälper dem ställa sig upp igen.
Johan Rönn
